En feministisk kulturpolitik

Precis som feminismen vill bekämpa konservativa ideal om identitet som enhetlig och stabil, ska en feministisk kulturpolitik verka för att låta kulturen vara mångtydig och föränderlig.

Precis som feminismen vill bekämpa konservativa ideal om identitet som enhetlig och stabil, ska en feministisk kulturpolitik verka för att låta kulturen vara mångtydig och föränderlig.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att minst 1 procent av statens utgifter avsätts till det kulturpolitiska området. Det fria kulturlivet och småskaliga aktörer ska prioriteras.
  • Fi ska verka för att förverkliga en reell och fördjupad demokratisering av kulturlivets alla deltagande och utövande aspekter, inflytande och resursfördelning. Detta gäller inte minst jämställdhet och jämlikhet ur intersektionella perspektiv, samt jämlik kultur i hela landet.
  • Fi ska verka för att främja en mångfald av konstnärliga kvaliteter och verksamheter.
  • Fi ska verka för att principen om en armlängds avstånd alltid efterföljs av politiker såväl nationellt som regionalt och kommunalt.
  • Fi ska verka för att samordnade satsningar görs inom hela kulturområdet och civilsamhället för att fånga upp nyanlända kulturarbetare.
  • Fi ska verka för att undersöka möjligheter och former för att lagstadga allas rätt till kultur.

Att avgränsa ett begrepp som ”kultur” till ett politikområde är varken enkelt eller självklart. I bred bemärkelse omfattar det allt som har att göra med hur människor lever och ser på världen. Likväl är kulturpolitiken ett avgränsat område, som utgår från ett estetiskt kulturbegrepp och som innefattar en mängd frågor som är fundamentala för en levande demokrati. I sin bästa form är kulturens politikområde ett fält för öppensinnade processer och möten mellan kunskaper och kvaliteter, erfarenheter och uttryck. Men det är också ett fält som i hög grad genomsyras av segregerande maktstrukturer, som kan bygga exkluderande och homogena rum och (åter)skapa diskriminering och marginalisering.

En feministisk och antirasistisk kulturpolitik ska verka för ett demokratiskt, jämlikt och inkluderande kulturliv. Kulturen ska ge utrymme för en mångfald av idéer och möjlighet till både identifikation, överskridande och olikhet. Vår politik bygger på kunskap om kulturers och människors grundläggande interaktion, rörlighet och sammanblandning. Feministiskt initiativ utgår från alla människors rätt till medskapande och deltagande, liksom en demokratisk fördelning av resurser oberoende av kön, klass, föreställningar om ras/etnicitet, sexuell läggning, funktionalitet, religion eller trosuppfattning, könsuttryck, könsidentitet, ålder eller medborgarskap.

Som i alla samhällsområden finns ojämna maktförhållanden och strukturell diskriminering, även inom kulturområdet.

Den som tillskrivs eller hävdar tillhörighet i en underrepresenterad grupp får ideligen agera representant för den gruppen snarare än människa. Ojämställdhet, homogenitet och segregering präglar stora delar av kulturlivet, även om viljan att göra upp med detta ofta är stor. Feministiskt initiativ vill skapa verktyg som omformar den politiska viljan till verklighet.

Feministiskt initiativ ska verka för en rättvis kulturpolitik där alla ges samma rättigheter och jämlika möjligheter till makt, inflytande och resurser. En kulturpolitik som bygger på demokrati och mänskliga rättigheter. Feministiskt initiativ vill ge Kulturdepartementet och Statens kulturråd i uppdrag att åtgärda snedrekryteringen inom offentligt finansierade kulturverksamheter och kulturmyndigheter så att de demokratiseras och speglar samhället i sin helhet. Störst krav ska ställas på aktörer med störst resurser. Mindre aktörer ska tillföras resurser för att arbeta med kompetensutveckling och breddad, icke-diskriminerande rekrytering. I andra europeiska länder har aktivt arbete med att motverka snedrekrytering gett resultat tack vare tydliga målbeskrivningar och ekonomiska incitament som kommit med kraven på förändring. Därför bör utebliven förändring av snedrekryteringen innebära ekonomiska sanktioner för institutionerna.

Projekt för breddad representation löper risk att bli kortsiktiga om de inte kompletteras med ytterligare insatser. Samhällets ekonomiska, bostadspolitiska och utbildningsmässiga ojämlikheter, samt bristen på tillgänglighet utgör fundamentala faktorer när det gäller människors ojämlika tillgång till och deltagande i kulturlivet. Därför behöver även andra politikområden ta ansvar för att uppnå demokratiska och kulturpolitiska mål som är omöjliga för kulturpolitiken att uppnå på egen hand.

Kulturlivet präglas även av gamla och trögrörliga hierarkier som gör fördjupad demokratisering svår att förverkliga. Inte minst leder dessa strukturer till att små aktörer har svårt att verka med goda villkor. De innebär dels en odemokratisk centralisering av makt, dels en stark Stockholms- och storstadscentrering i vad som syns, hörs och diskuteras. Även om många demokratiserande förändringar skett, bärs strukturerna fortfarande upp av högkulturella ideal och maktordningar som bestämmer vad som anses vara kvalitativ och värdefull konst och kultur. Olika konstformer och uttryck ses som olika värda att främja och tillgängliggöra, och en kvalitativ mångfald försvåras.

Tillgängligheten till kultur är inte jämlikt fördelad över hela landet. Merparten av landets kulturarbetare bor och verkar i storstäderna där huvuddelen av statliga, kommunala och landstingsdrivna kulturinstitutioner finns. Även fria dans- och teatergrupper samt konstnärsdrivna gallerier och plattformar är betydligt fler i storstäderna än i övriga landet. En stor del av Sveriges företag inom kulturell sektor finns i Stockholmsområdet. De nationella scenerna och museerna i storstäderna får en stor andel av de statliga kulturbidragen och den summa som landets kommuner väljer att satsa på kultur per invånare varierar kraftigt.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att kulturområdet ska ingå i den nationella jämställdhetspolitiken som syftar till allas lika rätt till makt och inflytande, och inte som idag ha separata jämställdhetspolitiska mål. De nationella målen ska förtydligas och kraven på återrapportering skärpas.
  • Fi ska verka för att alla beslutsfattande och rådgivande organ som tillsätts politiskt inom det offentligt finansierade kulturområdet, som styrelser, juryer och referensgrupper ska demokratiseras och spegla samhället i sin helhet.
  • Fi ska verka för att alla statliga kulturinstitutioner och kulturmyndigheter ska ges fortbildning i icke-diskriminerande rekrytering av personal och andra icke-politiskt tillsatta personer, och ha som målsättning att anställd personal inom dessa verksamheter ska spegla samhället i sin helhet.
  • Fi ska verka för att konstnärliga kvalitetskriterier ska vara definierade och transparenta i varje sammanhang där de ligger till grund för bedömningar av kulturanslag, samt att motiveringar till beslut alltid ska vara offentligt tillgängliga.
  • Fi ska verka för att särskilt riktade chefsutbildningar och mentorskapsprogram, som tidigare gett god effekt vad gäller jämställdhet, ska genomföras för fler underrepresenterade grupper. Ett intersektionellt perspektiv ska genomsyra framtida ledarskapsutbildningar.
  • Fi ska verka för att kraven på fungerande likabehandlings- och antidiskrimineringsarbete ska skärpas inom hela kulturområdet, och att utbildningssatsningar görs för aktörer med små resurser.
  • Fi ska verka för att Kulturdepartementet i dialog med underrepresenterade grupper utformar långsiktiga insatser för att komma tillrätta med ojämna maktförhållanden och strukturell diskriminering inom kulturområdet, med utgångspunkt i vetskapen om att alla grupper innefattar olika och ibland motstridiga intressen.
  • Fi ska verka för att demokratiska och icke-diskriminerande gräsrotsinitiativ som organiseras av unga och marginaliserade grupper ska ha möjlighet till substantiell och långsiktig finansiering.
  • Fi ska verka för att stärka kultur för, av och med barn och unga, utifrån FN:s barnkonvention.
  • Fi ska verka för att konstnärliga och humanistiska utbildningar ska få stöd att ta fram strategier och arbeta uppsökande gentemot underrepresenterade grupper för att bredda underlaget till antagningarna. Studier behöver genomföras för att öka kunskapen kring vilka faktorer som avgör vilka som söker och vilka som inte söker till utbildningarna, och verksamheterna ska ha möjlighet att omformas för att tillgodose nya och olikartade intressen och behov. Undervisande personal på utbildningarna ska utbildas i icke-diskriminerande och inkluderande språkbruk.
  • Fi ska verka för att biljettpriser och inträdesavgifter sänks på offentligt finansierade verksamheter. Satsningar på billigare inträde ska kompletteras med breda informationssatsningar för att inte enbart stärka redan befintliga publikgrupper.
  • Fi ska verka för att intensifiera insatserna för att kulturlokaler ska anpassas för personer med fysiska och andra funktionsnedsättningar, både i egenskap av besökare och utövare.
  • Fi ska verka för att mer resurser ges till ökad tillgänglighet i form av textning av föreställningar på andra språk än svenska samt liknande översättningsinsatser.
  • Fi ska verka för att Myndigheten för kulturanalys ska ges övergripande ansvar för kontinuerlig insamling av jämlikhetsdata och uppföljning av statliga kulturinstitutioner och –myndigheters insatser enligt ovan.
  • Fi ska verka för att initiera en sammanhållen maktutredning inom det kulturpolitiska området för att synliggöra och ge möjlighet till omförhandling och demokratisering av kulturlivets grundläggande maktstrukturer och hierarkier.
  • Fi ska verka för att inkludera politiskt marginaliserade kulturformer, som graffiti och spel, i konst- och kulturbegreppen.
  • Fi ska verka för att medel satsas på projekt som motarbetar sexism, och främjar kvinnors och hbtq-personers skapande och utövande inom mansdominerade kulturformer, som till exempel graffiti och spel.
  • Fi ska verka för att professionella och fria kulturarbetare ska ha möjlighet att verka i hela landet och utanför storstäderna.

Traditionellt har kulturarvet definierats som ett enhetligt arv som ska spegla ett gemensamt nationellt förflutet. Ett sådant synsätt på kulturarv leder till en ofullständig bild av det förflutna, då det reproducerar en föreställning om att alla i Sverige lever med samma erfarenheter, liksom en syn på kultur som statisk och isolerad från omvärlden.

Dessutom tenderar detta sätt att se på historien att både osynliggöra och normalisera sexism, rasism, funkofobi, transfobi, homofobi, militarism och kolonialism inom kulturarven. Därför har kulturarvsinstitutioner på senare år börjat arbeta på mer inkluderande sätt

Det förflutna används i samtiden för att skapa tillhörighet och makt, och därför utgör kulturarvet ofta en arena för politisk konflikt. Kulturarvsarbete innebär dynamiska urvalsprocesser som ständigt utvecklas, beroende på kontext. Värderingar och ideologier har historiskt satt agendan för vad som ansetts vara kulturarv. Idag skrivs och konstrueras kulturarv i förhandlingar mellan aktörer med makt och inflytande, dessa förhandlingar sker på global, såväl som lokal nivå. Experter inom internationella organ som Unesco och ICOMOS sätter reglerna för hur samtalet kring kulturarven ska ske och hur definitionen av museerna ser ut. Allmänheten står i regel utanför, och har inte makt att påverka dessa förhandlingar. Samtidigt pågår ett aktivt arbete bland engagerade aktivister, kulturarbetare, journalister, hembygdsföreningar, arkivarier och forskare att belysa olika historiska fenomen, rörelser, levnadssätt och grupper som tidigare osynliggjorts.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att främja de spretiga, brokiga, heterogena, rörliga och gränslösa kulturarven – underifrån, i plural och i förändring – i ett aktivt samtal om det förflutna och dess historieskrivningar.
  • Fi ska verka för att främja det inkluderande och demokratiserande kulturarvsarbetet för att belysa olika historiska fenomen, levnadssätt och grupper som tidigare osynliggjorts. Här ingår även immateriella kulturarv som muntliga traditioner, danser och så vidare.
  • Fi ska verka för att stärka folkkulturella former så att dessa kan fortsätta utvecklas, breddas och inkludera fler kulturyttringar. De folkliga kulturerna är dynamiska processer som i relation till globala utbyten skapar en vidareutveckling av de lokala traditionerna. Hembygderna i sin stora mångfald är inte en symbolisk grogrund för nationalism eller främlingsfientlighet, utan kulturella arenor där alla ska kunna ta plats.
  • Fi ska verka för att statliga institutioner återlämnar otillbörligt införskaffade objekt.

Politiken måste ovillkorligen följa principen om en armlängds avstånd, att den aldrig får styra det konstnärliga innehållet.

Den har ett särskilt ansvar för en stark demokrati och yttrandefrihet, inte minst i tider då antidemokratiska krafter växer sig allt starkare i politiken. Idag finns flera exempel på kulturarbetare och kulturevenemang i Sverige som bromsats av politiker och myndighetsutövare enbart på grund av budskap som ansetts vara kontroversiella eller för politiska. Vi ser också hur hot, hat och trakasserier mot kulturarbetare och journalister ökar och leder till självcensur och kulturarbetare som inte vågar, orkar eller kan vara en del av den offentliga debatten.

En relaterad problematik är att antidemokratiska krafter strategiskt och framgångsrikt missbrukat begrepp som yttrandefrihet och konstnärlig frihet för att skapa utrymme i offentligheten för att sprida hat och hot mot särskilda grupper, och för att manipulera den breda opinionen i riktning mot en normalisering av rasism och sexism. Ifråga om konstnärlig frihet och juridiska påföljder är det viktigt att skilja på aktörer som talar fritt och kritiskt, och aktörer som strävar efter att undergräva grundläggande mänskliga värden genom att hetsa, skada och hota.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att bedömningsprocesser kring anslag till konstnärliga verksamheter ska göras av fristående bedömare. Dessa bedömare ska spegla samhället i sin helhet. Politiker och tjänstepersoner på förvaltningar och liknande beslutar om storleken på anslag, men ska aldrig påverka konstnärligt innehåll.
  • Fi ska verka för att en handlingsplan mot hot, hat och trakasserier mot kulturarbetare och journalister tas fram av relevant råd eller myndighet.
  • Fi ska verka för att stimulera fler kommuner till att bli fristäder för kulturarbetare och journalister som hotas och förföljs i sina hemländer.

Precis som att samtida och intersektionellt grundad feminism vill ge oss friheten att överskrida gränser av snäva identitetskategorier ska en feministisk kulturpolitik ge oss friheten att överskrida gränser vad gäller roller, estetik och arbetssätt.

Precis som feminismen vill bekämpa konservativa ideal om identitet som enhetlig och stabil, ska en feministisk kulturpolitik verka för att låta kulturen vara mångtydig och föränderlig.

Ofta missar de oflexibla kulturpolitiska strukturerna att fånga upp experimentella uttryck som inte är så lätta att kategorisera. Dessutom är en stor del av de kulturpolitiska medlen uppbundna till på förhand bestämda ändamål, vilket också är hämmande för bredd, spets och omvandling. Feministiskt initiativ vill därför satsa på nya kulturpolitiska medel till tvärkonstnärliga och svårplacerade konstnärliga praktiker, samt på fria medel som flexibelt kan användas till projekt och verksamheter som har potential, men som i utvecklingsfasen inte är så lätta att kategorisera.

En annan aspekt av gränsöverskridande är kulturarbetarnas geografiska mobilitet. Att verka långsiktigt i en global kontext är avgörande för ett levande idéutbyte och relationsskapande, liksom för att nyansera bilden av olika platser, regioner och sammanhang.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att nya medel tillförs tvärkonstnärliga stöd och verksamheter, genom uppdrag och utökade medel till statliga myndigheter.
  • Fi ska verka för att nya fria medel tillförs för att öka flexibiliteten i att satsa på nya och mer svårplacerade konstnärliga projekt, praktiker och verksamheter.
  • Fi ska verka för att en mångfald och bredd av kulturverksamheter ges möjlighet till långsiktiga internationella utbytesprojekt, arbetsperioder och turnéer, samt att de globala relationerna vidgas till geografiska områden som idag står utanför de västerländska kulturnätverken.

De sociala trygghetssystemen är generellt uppbyggda utifrån tanken om en fast anställning.

Då kulturområdet präglas av kombinationer av korta projektanställningar, egenföretagande och föreningsverksamhet, faller kulturarbetare ofta utanför systemen. Redan prekära förhållanden förstärks, inte minst inom det fria kulturlivet. För att främja kulturarbetares trygghet och sysselsättning behöver en nationell handlingsplan tas fram. Trygghetssystemen måste omfatta alla verksamma inom kulturområdet, från administratörer till upphovspersoner. Osäkra ekonomiska förhållanden utgör också en betydande barriär för människor som saknar ekonomiska buffertar eller som inte kommer från privilegierade familjer.

Ofta konstrueras ett lapptäcke av nödlösningar för särskilda yrkesgrupper, vilket är positivt för det fåtal som omfattas, men negativt för en mer generell trygghet för alla. Eftersom många kulturarbetare arbetar rörligt med flera uttryck blir det också begränsande när olika trygghetsmodeller endast omfattar vissa konstformer. Regelverken – inte minst vid internationell verksamhet – blir alltmer komplicerade och omfattande, vilket leder till att mer resurser går till administration. Feministiskt initiativ vill ta ett helhetsgrepp på kulturarbetarnas villkor, dels genom en politik för fler och bättre anställningar, dels genom heltäckande och generella trygghetssystem.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att stöden till offentligt finansierade kulturverksamheter räknas upp i takt med lönerörelserna, och att arbetet för jämställd och jämlik fördelning av resurser förstärks.
  • Fi ska verka för att det fria kulturlivet prioriteras och medlen kraftigt räknas upp, liksom stöd för produktion och turné.
  • Fi ska verka för att säkerställa att offentligt finansierade kulturinstitutioner och verksamheter arvoderar enligt ingångna ramavtal med kulturarbetares fackförbund och intresseorganisationer, samt prioritera att avtal tas fram för alla konstområden där det idag saknas. Ojämställda och ojämlika strukturer i fördelningen av uppdrag och arvoden ska korrigeras.
  • Fi ska verka för att trygghetssystemen som pension, a-kassa, sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och avdragsrätt reformeras och anpassas för att innefatta alla olika typer av konstnärlig verksamhet, enligt en nationell handlingsplan.
  • Fi ska verka för att främja kulturarbetarägda, allmännyttiga, kooperativa verksamhetsformer där kulturarbetare kan behålla sin roll som anställd.
  • Fi ska verka för att inrätta ett tvärpolitiskt samverkansråd för kulturarbetares arbetsvillkor, med uppgift att kartlägga strukturer som försvårar för konstnärlig verksamhet – regelverk för beskattning, företagande, trygghetssystem och så vidare – inte minst vid internationellt arbete. Rådet bör bestå av representanter från berörda myndigheter som Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Konstnärsnämnden, fackförbund och centrumbildningar samt jurister. Rådet ska kartlägga hur regelverken kan förbättras och förenklas, samt utgöra en samlad rådgivande instans för både kulturarbetare och uppdrags-/arbetsgivare.
  • Fi ska verka för att tariffer och fördelningsmodeller i licenser och avtal skrivs till fördel för dem som skapar innehållet, liksom att upphovspersoners ställning gentemot industri (digitala plattformar, teknikföretag, distributörer, mediebolag med flera) stärks i lagen, inte minst rätten till kollektiva förhandlingar.
  • Fi ska verka för att utreda huruvida upphovsrätten för avlidna personer kan gälla dödsboet en kortare tidsperiod än idag, för att sedan tillfalla en fond som fördelar stipendier till nu levande kulturarbetare.
  • Fi ska verka för att forskningsmedel riktas till att utveckla framtida system för försörjning för producenter av konstnärligt material som kan spridas digitalt utan att gå via exploaterande storföretag.
  • Fi ska verka för att ett nationellt digitalt bibliotek ska utvecklas för utlåning av flera typer av konst och olika typer av digitalt material, med ersättningsmodeller inspirerade av biblioteksersättningen.
  • Fi ska verka för att en viss procentsats av kommersiell vidareförsäljning av konst tillfaller en nyinrättad konstnärsfond enligt norsk modell.
  • Fi ska verka för att arbetsstipendier ska göras SGI- och pensionsgrundande, och att projektstipendier inte ska kunna leda till dubbelbeskattning. Vid bedömning av stipendieansökningar bör uppgifter om den sökandes ekonomiska förutsättningar inhämtas, inte bara årsinkomst.
  • Fi ska verka för att insatser görs för att minska administration och byråkrati inom hela kulturområdet, till exempel genom att utreda hur New Public Management-styrningen av myndigheter, förvaltningar och institutioner kan stå tillbaka till förmån för kompetens- och tillitsbaserade modeller. Kvantitativa mätmetoder bör stå tillbaka för kvalitativa sätt att utvärdera konstnärlig verksamhet.
  • Fi ska verka för att de fria kulturaktörernas organisationer stärks.

Kultursamverkansmodellen är en nyckelfråga för ett jämlikt kulturliv.

Om modellen fortsatt ska utgöra fundamentet i den regionala fördelningen av kulturmedel måste den utvecklas på flera punkter för att främja likvärdighet och goda villkor över hela landet.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att en uppräkning av statens del av samverkansmodellen sker och att dialogen från statens sida förbättras.
  • Fi ska verka för att mindre landsting/regioner prioriteras i resursfördelningen av pengarna.
  • Fi ska verka för att nationella riktlinjer och strategier för mindre etablerade kulturområden skapas mellan landstingen/regionerna och staten.
  • Fi ska verka för att stärka inflytandet från det fria kulturlivet och civilsamhället i samverkansmodellen.
  • Fi ska verka för att arvoderade kulturarbetarsamråd ska finnas i varje landsting/region. Samråden ska bidra med kompetens i bedömningar kring hur medel ska fördelas, samt delta i utformningen av kulturplanerna. De ska ha jämställd och jämlik representation samt tillsättas med både öppen och uppsökande rekrytering.
  • Fi ska verka för att kulturplanerna ska tillämpa genusbudgetering och en intersektionell analys av hur medlen fördelas.
  • Fi ska verka för att kultursekreterare och kulturlotsar ska anställas i varje landsting/region.

Det är sedan länge känt att deltagande i kulturaktiviteter gynnar hälsan och ökar livskvaliteten, att det innebär lärande och mognad, att kultur är en bärande del inom mjuk diplomati och fredsbyggande arbete, och att kultur är integrerat i stadsbyggande och offentliga rum.

Kulturen är ett fundamentalt verktyg för sammanhang, språkinlärning och möten för nyanlända, och en grundläggande aspekt av att hela Sverige ska leva och utvecklas. Istället för att tala om kulturens instrumentalisering vill vi vända på ekvationen och hävda att andra politikområden ska avsätta större resurser för att använda sig av kulturens goda effekter inom sina respektive områden.

Feministiskt initiativ förlägger av dessa anledningar frågor som gäller kultur i skolan, kultur i vården, kulturens roll i en jämlik relation mellan storstäder och landsbygder, en bostadspolitik som möjliggör jämlikt kulturdeltagande och ett levande lokalt kultur- och föreningsliv, en näringspolitik som främjar hållbara verksamheter inom kulturen, och kulturens roll i urfolkspolitik och säkerhetspolitik, inom ramen för dessa respektive politikområden. Vad gäller den ekonomiska politiken står det klart att en ökad generell jämlikhet är nödvändig för ett mer jämlikt deltagande i kulturlivet.

Det civila samhället har en viktig roll i ett demokratiskt samhälle. Det är en arena för politisk påverkan såväl som socialt stöd och gemenskap, vid sidan av det som brukar benämnas samhällets olika sfärer: staten, familjen och marknaden.

För människor som av olika anledningar väljer att inte engagera sig partipolitiskt är civilsamhället en viktig arena för opinionsbildning och påverkansarbete gentemot allmänhet, politiker och beslutsfattare. Detta gäller särskilt för marginaliserade grupper som genom civilsamhället kan få en plats för gemenskap, empowerment och organisering för påverkan. Det är också en arena där idéburna organisationer och sociala rörelser kan erbjuda stöd och service i alternativa former och baserade på andra ideologier än vad som är tillgängligt inom den offentliga välfärden. De når ofta utsatta grupper som inte omfattas av eller faller mellan stolarna i det offentliga och utgör därför en viktig kraft som både opinionsbildare och stödsystem.

För att aktörerna i det civila samhället ska kunna verka oberoende av politisk styrning, utan ekonomiska incitament och på demokratisk grund krävs långsiktig offentlig finansiering. Föreningars ekonomi urholkas idag när statsbidragen inte skrivs upp i samma takt som övrig ekonomi utvecklas. För att möta de förändringar som sker i civilsamhället med nya organiseringsformer och arenor för politiskt inflytande krävs vidare att stödformerna utvecklas. Kraften som finns i civilsamhället måste tas tillvara, oavsett form och uttryck.

En social kultur

I vårt samhälle finns en utbredd upplevelse av ensamhet och isolering. Många människors vardag präglas av en strävan efter att få tillträde till gemenskap och livskraft. Enligt Röda Korset upplever nästan hälften av landets invånare en känsla av ensamhet. Gemenskap och mening är i hög grad kopplat till lönearbete, vilket kan leda till ensamhet och depression om arbetslivet av olika anledningar inte fungerar. Feministiskt initiativ vill vidga synen på vad som ger livet mening och kulturen spelar här en viktig roll.

Diskriminering och bristande inkludering är en annan anledning till isolering. Strukturella och sociala problem, könsnormer, rasism och en oförståelse inför funktionsnedsättning skapar skillnader mellan människor och bidrar till exkludering. Forskning visar att till exempel män generellt sett har svårare att visa att de behöver samtal och närhet, och många med utländsk bakgrund och andra typer av bakgrunder vittnar om att det är svårt att ta sig in i majoritetssamhället.

Feministiskt initiativ vill inrätta ett nytt tvärpolitiskt område med utgångspunkt i kulturpolitiken: en social kultur. Det finns idag en mängd verksamheter och initiativ av stor betydelse som har svårt att överleva och växa för att de befinner sig mitt i gränslandet mellan kulturell och social verksamhet. Inte sällan drivs denna typ av verksamhet ideellt av och för kvinnor eller marginaliserade grupper. Många verksamheter som idag räknas som sociala saknar de estetiska och intellektuella dimensioner som är positiva för att ensamma, utsatta eller marginaliserade människor ska uppleva en känsla av värdighet, ömsesidighet och respekt: att som nyanländ under SFI-utbildning få möjlighet att delta i konstnärliga och intellektuella sammanhang; att som äldre invandrad person få diskutera historia, poesi, konst och filosofi på hemspråket och göra historiska jämförelser med europeisk och svensk konst och poesi; att som hemlös eller person med beroendeproblematik få generös tillgång till forum som inte bara fokuserar på de mest akuta praktiska behoven utan också omfattar själen/kroppen/människan. Feministiskt initiativ vill verka för nya sätt att se till hela människans komplexa behov och ta initiativ till en dialog mellan departement samt mellan stat, regioner och kommuner om utformningen av ett program för en social kultur.

Kulturhus och öppna samlingslokaler

Lokala mötesplatser för kultur och samhällsengagemang är en grundbult i det demokratiska samhället, och behöver finnas i såväl offentligt ägda som föreningsdrivna och självorganiserade former. En feministisk och antirasistisk kulturpolitik bör drivas av detta demokratiska behov av en mångfald olikartade och trygga mötesplatser, samt prioritera olika lokala, fria och småskaliga initiativ framför storskalig arenakultur och regionala varumärkesstrategier. Feministiskt initiativ ser god och jämlik tillgång till icke-kommersiella möteslokaler som en demokratisk rättighet som ska tillgodoses i hela landet.

Lokaler behövs för offentliga evenemang, självorganiserad bildningsverksamhet och kultur, demokrati- och fredsrörelsers mobilisering, inkludering av nyanlända liksom exkluderade äldre personer med utländsk bakgrund och hemlösa, möten över generationsgränser, samt möten mellan professionell och ideell kultur. De ska kunna ge möjlighet till trygga separatistiska rum för diskriminerade grupper som organiserar sig för jämlikhet. Öppna samlingslokaler ska dock aldrig utgöra en mobiliserande plattform för rörelser som strävar efter att kränka de mänskliga rättigheterna.

Sverige behöver starka och etablerade folkrörelser med historisk kunskap om politisk mobilisering, samtidigt som de i många fall behöver förnya sina arbetssätt för att fortsätta utgöra relevanta verktyg för nya generationer liksom för grupper som diskrimineras inom arbetarrörelsen. Traditionella plattformar som stelnat till att bevara maktförhållanden behöver återvitaliseras för att bli nya typer av centra för en progressiv samhällsutveckling. Samtidigt ska nya, alternativa och jämlikhetssträvande gräsrotsrörelser ges möjlighet att växa sig starka och långsiktiga. Offentliga rum domineras ofta av män, och samlingsplatser måste därför arbeta aktivt för att bli trygga och välkomnande för alla.

Amatörkultur

Amatörkulturen är en bred arena som rymmer alla kulturella uttrycksmedel och bedrivs av ideella krafter. Inom amatörkulturen skapas naturliga möten mellan generationer liksom mellan professionella kulturarbetare och amatörer. Det finns stor potential inom detta fält att även arbeta för att stärka amatörkulturen som en kreativ och social plats för social inkludering av såväl nyanlända som exkluderade äldre personer med utländsk bakgrund. Eftersom amatörkulturområdet spänner över så många fält – exempelvis folkbildning, ungdomsfrågor, kultur och fritid – faller viktiga initiativ och verksamheter ofta mellan stolarna för olika stödstrukturer. Feministiskt initiativ vill stärka en bred och spretig amatörkultur, med jämlik och jämställd tillgång för alla.

En ny politik för bildning

Genom politiken för civilsamhälle och kultur – och vidare över utbildningspolitiken, socialpolitiken och arbetsmarknadspolitiken – löper möjligheten och behovet av ett uppdaterat bildningsbegrepp. Självorganiserad och bred bildningsverksamhet stärkte arbetarklassen och förändrade maktbalansen i samhället radikalt. Historiskt och fram till idag stärker kvinnor och marginaliserade grupper sina positioner på liknande sätt, men med mer flerdimensionella, kritiska och inkluderande förhållningssätt till begreppet bildning. Dessa förhållningssätt innebär att skapa ökat självbestämmande genom självorganiserade kunskapssammanhang. Konstruktivt, kärleksfullt och kritiskt tänkande och görande uppmuntras som motstånd till ett alltmer polariserat tankeklimat, där samhällsengagemang odlas som motgift till hopplöshet och politisk depression. Erfarenhet kan utbytas mellan generationer och grupptillhörighet, där vi tillsammans tänker kring vad som kan göra det möjligt att överskrida de ojämlika och ohållbara villkor och strukturer som råder. Odemokratiska aktörer arbetar aktivt för att försvaga bildningsrörelser, eftersom kunskap och sammanhållning underminerar dem.

Folkbibliotek

Folkbiblioteken riktar sig till hela befolkningen och finansieras med statliga och kommunala medel. Feministiskt initiativ anser att biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.

Folkbiblioteken befinner sig i en brytningstid. Många bibliotek, framför allt på landsbygderna, har lagts ner och öppettiderna har förkortats. Ökat tryck på e-böcker och annat digitalt material ställer nya krav på ekonomiska resurser. Feministiskt initiativ stödjer den nuvarande bibliotekslagens prioritering av personer med funktionsnedsättning, barn och unga samt nya medborgare. Feministiskt initiativ ska arbeta för att folkbibliotekens organisation ska utvecklas till att tillgodose alla människors behov av information och kultur. Folkbiblioteken är ett av de sista offentliga rummen öppna för alla.

Studieförbund

Folkbildningen är fri och frivillig. Deltagarna formar verksamheten och politiken ska inte styra hur den organiseras. Feministiskt initiativ vill att studieförbunden fortsatt ska vara en central del i folkbildningsarbetet. Studieförbundens uppdrag kring att arbeta med nyanlända i Sverige är avgörande för nyanländas inkludering i samhället.

Trossamfund

Tro, religion och andliga praktiker har genom alla tider varit en källa till kraft, hopp, mening och kunskap. Religiös tro och filosofi har spelat en stor roll i många diskriminerade gruppers frigörelsekamper, och är en central del även i det sekulära samhällets föreställningar om att en annan värld är möjlig. Religiösa aktivister kan vara de mest radikala vad gäller att hjälpa utsatta medmänniskor, och religiösa idéer ligger i hög grad till grund för de sekulära samhällenas institutioner och tankesätt. Samtidigt har religiösa institutioner i hela världen varit en källa till konflikt, hat, våld och förtryck. Konservativa religiösa normer går ofta hand i hand med heteronormativ och patriarkal nationalism och militarism.

Att förneka religionens starka och mångbottnade inflytande över nästan hela världens befolkning är omöjligt. Att med öppenhet och nyfikenhet hela tiden fördjupa kunskapen om de religiösa filosofiernas och praktikernas relationer och innebörd är nödvändigt. Att samtidigt bekämpa och motverka brott mot de mänskliga rättigheterna i religionens namn är en självklarhet (se mer under avsnitt G.3 Våld och förtryck i namn av heder). På samma sätt är det självklart att stärka de feministiska och progressiva krafter som verkar inom trossamfund och föreningsliv för att uppnå jämlikhet och frihet för alla.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att föreningsbidragen indexregleras.
  • Fi ska verka för en utredning av hur föreningsbidragen kan utvecklas för att möta civilsamhällets omvandling avseende organiseringsformer och uttryckssätt.
  • Fi ska verka för att främja estetiska, filosofiska och kulturella sammanhang inom socialt arbete och inkluderingsarbete.
  • Fi ska verka för att i större utsträckning organisera offentliga mötesplatser utifrån diskriminerade gruppers behov och önskemål för att främja trygghet och jämlikhet i det offentliga rummet.
  • Fi ska verka för att satsa på socialt definierade och generationsöverskridande kulturella verksamheter som inte primärt skapar professionell konst och kultur, till exempel sociala center för hantverk, mat, konst, språk, filosofi eller politisk orientering, och för att främja offentliga kök och matsalar för gemensamma matstunder, matlag, workshops och utbyte.
  • Fi ska verka för att utveckla fler former för kollektivt boende och utvidga offentliga utomhusmiljöer för samvaro.
  • Fi ska verka för att möjliggöra för småbarnsföräldrar att vara socialt, kulturellt och politiskt engagerade genom organiserad barnpassning i offentliga samlingslokaler och på kulturinstitutioner.
  • Fi ska verka för att främja effektiva metoder för inkludering och sänkta trösklar till konstnärliga, kulturella och folkbildande mötesplatser.
  • Fi ska verka för att främja samverkan mellan offentliga aktörer som bibliotek, kulturhus, museer, scener, socialtjänst, SFI, studieförbund, medborgarservice, arbetsförmedling, försäkringskassa, vård.
  • Fi ska verka för att främja ett restaurang-, klubb-, natt- och nöjesliv för alla som är tillgängligt, heterogent, generationsöverskridande och tryggt. Det ska vara möjligt med ett nattliv som inte är primärt finansierat av alkoholförsäljning och därför vill vi utforma offentliga stöd till innovativa nattlivsinitiativ samt främja förlängda öppettider för verksamheter som endast är öppna på dagen: museer, bibliotek, simhallar, kulturhus och så vidare.
  • Fi ska verka för att främja mötesplatser för samtida och traditionell spontan- och deltagarkultur som makerspaces, sömnad, slöjd och hantverk, cykelkök, matlag, hackerspaces, återbruksverkstäder, öppna scener och så vidare, samt verka för att dessa rörelser är jämställda och inkluderande.
  • Fi ska verka för att främja sociala arrangemang runt konstnärliga evenemang – till exempel inkluderande diskussioner, föreläsningar och debatter – samt främja pedagogiska satsningar för att tillgängliggöra och levandegöra konst och kultur i sin oändliga mångfald.
  • Fi ska verka för att alla ska ha jämlik tillgång till trygga och icke-kommersiella offentliga mötesplatser.
  • Fi ska verka för att befintliga och nya mötesplatser ska ha goda resurser och krav på sig att inkludera och välkomna underrepresenterade grupper.
  • Fi ska verka för att amatörkulturens organisationer stärks som dialogpartner med staten och regionerna kring hur fältet bäst kan utvecklas strukturellt och främjas resursmässigt.
  • Fi ska verka för att amatörkulturen ska få samma skatteregler som idrottsområdet.
  • Fi ska verka för att initiera en bred bildningsutredning som inkluderar alla relevanta politikområden, med målet att skapa goda förutsättningar för en ny politik för fri, frivillig, jämlik, jämställd, antirasistisk och inkluderande bildning.
  • Fi ska verka för att öka folkbibliotekens resurser och stärka biblioteken som mötesplats och grund för det demokratiska samtalet bland annat genom att utöka utbudet på andra språk än svenska.
  • Fi ska verka för att stärka folkbiblioteken som ett verktyg för social inkludering, till exempel genom att anställa fler yrkesgrupper och kompetenser för att hantera ett ökande socialt tryck på biblioteken som socialt centrum, och samtidigt stärka bibliotekariens möjlighet att fokusera på litteraturen.
  • Fi ska verka för att stärka folkbiblioteken som instrument för att motverka digitala klyftor.
  • Fi ska verka för att lånekort för papperslösa och EU-migranter kan erhållas i hela landet.
  • Fi ska verka för att folkbiblioteken ska ha utökade öppettider och tillgänglighet, med särskild prioritering i landsbygder, mindre städer och underfinansierade förorter.
  • Fi ska verka för att studieförbunden även fortsättningsvis ska stå för en aktiv del i folkbildningsarbetet.
  • Fi ska verka för att folkbildningsverksamheter ska ha låga deltagarkostnader.
  • Fi ska verka för att krav ska ställas på studieförbunden att nå och anpassa sig och sin verksamhet till underrepresenterade gruppers behov.
  • Fi ska verka för att främja samverkan och dialog mellan olika trossamfund, religiösa och sekulära grupper, interreligiösa initiativ och mötesplatser.
  • Fi ska verka för att främja folkbildande insatser för fördjupad samhällelig kunskap kring de religiösa filosofiernas kopplingar, likheter, tolkningar, teologiska debatter, samt dess historiska feministiska och demokratiserande förändringsprocesser.
  • Fi ska verka för att inga offentliga stöd ska gå till trossamfund som uppmuntrar, sanktionerar eller praktiserar könsdiskriminering, våld, homofobi, transfobi, rasism, eller som på andra sätt bryter mot de mänskliga rättigheterna i ord eller handling.
  • Fi ska verka för att främja feministiska, progressiva och demokratiserande förändringsprocesser inom trossamfunden.
  • Fi ska verka för att främja platser och verksamheter för existentiella samtal och ceremonier för icke-troende.

Media har stor makt och inflytande över hur vi uppfattar vår omvärld. Bilden av världen och av oss själva formas till stor del av de berättelser och bilder media presenterar, definierar som normalt och värt att sträva efter.

Stereotypa bilder av män, kvinnor och transpersoner motverkar på många plan en progressiv utveckling för jämställdhet och jämlikhet. Rådande patriarkala maktförhållanden i samhället blir också tydliga i medievärlden, i allt från medieägande och styrelserepresentation till distribution, innehåll och tilltal.

Vid FN:s fjärde världskonferens för kvinnor 1995 fastslogs två mål avseende media: att öka deltagande och tillgänglighet för kvinnor både vad gäller uttryck och beslutsfattande genom media, samt att främja en balanserad och icke-stereotyp porträttering av kvinnor i media. Målen är fortfarande långt ifrån uppfyllda. För att medierna ska bidra till att uppfylla dessa mål behövs fungerande former för att med fast förankring i yttrande- och informationsfriheten analysera mediestruktur och medielogik samt föreslå och genomföra konkreta och verksamma åtgärder. Den kunskap som finns idag bygger ofta på tillfälliga projekt eller är beroende av ideella krafter. Eftersom medierna själva ogärna är öppna med sina brister på området finns stort utrymme för förbättrat underlag och statistik.

Beskrivningen av bristande jämställdhet är även giltig för andra typer av grupper. Vi upplever till exempel hur medier har bidragit till normaliseringen av rasism och blivit plattform för främlingsfientliga och rasistiska budskap. Vi ser hur militaristiska perspektiv och expertis lyfts fram på bekostnad av expertis inom nedrustning och omställning. Vi ser hur ett nationellt perspektiv dominerar på bekostnad av en nyanserad bild av Sverige ur övriga världens perspektiv. På liknande sätt dominerar ett storstadsperspektiv på bekostnad av hela landet, och ett innerstadsperspektiv på bekostnad av förorterna. För tillfället dominanta problemformuleringar och analysmodeller tränger ofta ut möjligheten till en mångfald av alternativa tankesätt och idéer kring lösningar på komplexa problem.

Medielandskapet i Sverige genomgår stora förändringar. Många lokaltidningsredaktioner i Sverige tvingas lägga ned. Antalet journalisttjänster har minskat markant nationellt och på flera håll i landet råder det idag så kallad medieskugga. Mer än varannan journalist bor i de tre storstäderna, och fyra av tio finns i huvudstaden. En femtedel av Sveriges kommuner saknar idag lokaltidning. Detta får stora konsekvenser, bland annat för hur det lokala politiska livet granskas och bevakas. Utarmningen av lokaljournalistiken är ett allvarligt demokratiskt problem som Feministiskt initiativ menar behöver lösas med politiska medel.

Även distributionen av tidskrifter till återförsäljare är ett stort problem för små tidskrifter, eftersom ett fåtal aktörer sätter priserna och bestämmer förutsättningarna. Det blir helt enkelt dyrare och svårare att distribuera mindre tidskrifter till sina läsare, vilket begränsar den yttrande- och tryckfrihet som ett demokratiskt samhälle vilar på. Yttrande- och tryckfrihet i lag leder inte alltid till den demokratiska och jämlika kommunikation som eftersträvas, eftersom alla inte kan nå eller tillämpa rättigheterna i lika hög grad.

Public service

Public service har en särställning bland medierna och ska alltid ligga i framkant vad gäller högkvalitativ nyhetsförmedling, samhällsanalys, kritisk granskning av politiska, ekonomiska och kulturella makthavare, och kultur. Studier visar ett samband mellan stark public service, högt valdeltagande och pressfrihet. Den visar också att högerextremismen är lägre i länder med stark public service.

Ur granskningssynpunkt har public service-bolagen långt hårdare krav på sig än kommersiella aktörer, liksom vad gäller krav som att värna alla människors lika värde. Public service ska ha resurser att sända högkvalitativt innehåll till både breda och smala målgrupper, och inte bli en imitatör av kommersiella kanaler. Offentligt ägda media ska stå fri från kommersiella och politiska intressen och ha resurser till såväl goda arbetsvillkor för sina anställda, fortbildning och arbetskrävande researcharbete.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att Sverige ska uppfylla FN:s mål om ett jämställt deltagande och tillgänglighet vad gäller uttryck och beslutsfattande genom media, samt att främja en balanserad och icke-stereotyp porträttering i media. Målen ska även breddas till att gälla jämlikhet utifrån en intersektionell analys.
  • Fi ska verka för att utreda hur riktlinjer för jämställda medier som tagits fram av Unesco, Europarådet för de mänskliga rättigheterna samt den internationella journalistfederationen, “IFJ”, kan anpassas till svenska förhållanden.
  • Fi ska verka för att utreda förutsättningar för att ge en befintlig aktör som Statens medieråd, Myndigheten för press, radio och tv och/eller Nordicom ett utökat uppdrag, som innefattar att kontinuerligt ta fram statistik och jämlikhetsdata – inom ägande, styrelserepresentation, på chefs- och redaktionsnivå, samt representation vad gäller innehåll och porträttering i medier.
  • Fi ska verka för att utreda förutsättningar för ett granskningsråd fristående från staten, till exempel i form av en oberoende stiftelse, som genom forskning kan analysera, granska och tillgängliggöra kunskap om maktperspektiv inom media, med särskilt fokus på jämställdhet, jämlikhet, mänskliga rättigheter och fred. Informationen ska tillgängliggöras till skolor, utbildare, föreningar och allmänhet.
  • Fi ska verka för att stärka skolbiblioteken som resurs för utbildning i källkritik, stärka skolbibliotekariens roll som specialist på området, samt för att vika resurser till fler bemannade skolbibliotek.
  • Fi ska verka för att journalist- och medieutbildningar liksom mediekunskap och samhällsundervisning i grund- och gymnasieskolan innefattar kunskaper och olika kritiska perspektiv på jämställdhet, jämlikhet, mänskliga rättigheter och fred, samt stärkta kunskaper om källkritik, granskning och analys.
  • Fi ska verka för att Myndigheten för press, radio och tv stärker sin information till allmänheten om möjligheterna att anmäla medier som gör sig skyldiga till sexism, rasism och så vidare, liksom om program som fälls och frias.
  • Fi ska verka för att stärka kulturredaktionerna nationellt och säkerställa utrymmet för kulturdebatt och kulturkritik.
  • Fi ska verka för att källskyddet och allmänhetens rätt att anonymt kontakta journalister stärks och skyddas. Lagar som FRA, Ipred och datalagringslagen innebär stora hot mot detta och bör utredas.
  • Fi ska verka för att visselblåsare, det vill säga personer som avslöjar missförhållanden, skyddas genom stärkta efterforsknings- och repressalieförbud även inom privata bolag.
  • Fi ska verka för att presstödet utreds så att det säkerställer en levande lokaljournalistik, även utanför storstäderna, med hjälp av bland annat distributionsstöd. Även konkurrenssituationen i distributionsledet bör utredas.
  • Fi ska verka för att public service ges en stark och långsiktig statlig finansiering, med strikta krav på en armlängds avstånd från staten, liksom ett stabilt system för en garanterad ekonomi.
  • Fi ska verka för att public service har ordentliga resurser till att upprätthålla goda arbetsvillkor, kritiskt granskande journalistik – även vad gäller nyhetsrapportering där tempot är högt – och en mångfald av konstnärligt och kulturellt innehåll. Målen för goda arbetsvillkor ska även gälla de fristående produktionsbolag som levererar innehåll till public service.
  • Fi ska verka för att public service-bolagen ska ges fortbildning i icke-diskriminerande rekrytering av personal och andra icke-politiskt tillsatta personer, och ha som målsättning att anställd personal inom dessa verksamheter ska spegla samhället i sin helhet.
  • Fi ska verka för att demokratiparagrafen om alla människors lika värde, liksom förbudet mot uppenbart kränkande inslag, i uppdraget till public service-media ska skärpas och ha företräde framför paragrafen om opartiskhet – public service ska inte vara opartisk i värnandet av alla människors lika värde.

Håller du med?

Berätta för dina vänner eller läs mer om hur du kan engagera dig.