Särskilt stöd, service och hjälpmedel

Rätten till stöd och service enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ges idag efter behovsprövning till ”vissa personer med funktionsnedsättning” under 65 år.

Rätten till stöd och service enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ges idag efter behovsprövning till ”vissa personer med funktionsnedsättning” under 65 år.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att LSS-insatser knyts till riksnormer.
  • Fi ska verka för att det inte ska vara möjligt att dra ner på omfattningen av tidigare beviljade insatser om behovet är oförändrat.
  • Fi ska verka för en ändring av LSS så att det blir möjligt att få personlig assistans även efter att man fyllt 65 år.
  • Fi ska verka för en ändring av LSS så att det blir möjligt att få stöd och service oavsett (varaktig) funktionsnedsättning.
  • Fi ska verka för en kompetenshöjning inom rättsväsendet om LSS:s intentioner och livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning.
  • Fi ska verka för ett införande av en samordningsansvarig och ett samverkanskrav mellan de myndigheter som en person får insatser från.
  • Fi ska verka för införandet av en riksnorm i habiliteringsersättningen
  • Fi ska verka för en rättighetslag som ger rätt till behovsprövade, kostnadsfria hjälpmedel oavsett funktionsnedsättning och ålder.
  • Fi ska verka för att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram en list över vilka hjälpmedel som ska klassificeras som hjälpmedel.
  • Fi ska verka för ökad utveckling och nyttiggörande av teknologi och hjälpmedel för att undanröja funktionshindrande miljöer. Utvecklingen ska vara baserad på kvinnors och mäns olika behov.

Den diagnostiska kategoriseringen av olika funktionsnedsättningar leder till att människor med ”fel” diagnos lättare faller mellan stolarna och blir utan stöd. Feministiskt initiativ anser att alla personer med varaktiga funktionsnedsättningar i behov av stöd och service i sin vardag efter behovsprövning bör få detta. Det stöd som samhället ger personer med funktionsnedsättning ska inte ses som flexibelt, där rätten till stöd och livskvalitet tolkas olika beroende på de statliga eller kommunala finansernas status. Rådande lagstiftning ska alltid följas och tillämpas lojalt i enlighet med målen i förarbetena till lagen.

Det ska därmed inte vara möjligt att vid omprövning minska omfattningen av insatserna, om livssituationen är oförändrad. Det bör även vara möjligt att få insatser efter att man fyllt 65 år då det är stor skillnad på den hjälp som ges via äldreomsorgen respektive handikappomsorgen, exempelvis kan en funktionsnedsättning kräva mer specialiserat stöd än det som kan behövas till följd av det naturliga åldrandet.

Det stöd som finns för personer med funktionsnedsättning måste vara utformat utifrån en grund i antidiskriminering och jämlikhetssträvan så att insatserna ska kunna leda till ökad självständighet, delaktighet, inflytande och bättre levnadsvillkor. Det måste även råda ett helhetsperspektiv på den sökandes livssituation. Idag är det fler män än kvinnor som beviljas insatser trots att andelen kvinnor är högre än andelen män i gruppen personer med funktionsnedsättning. Det går även att se en skillnad om enskilda insatser jämförs, exempelvis får fler män än kvinnor insatserna bilstöd och särskilt boende. Regionala variationer i tillgänglighet, kvalitet och omfattning är också stora idag, vilket föranleder riksnormer. Habiliteringsersättning är idag upp till enskilda kommuner att besluta om, vilket leder till orimliga regionala skillnader.

Hjälpmedel är ett viktigt behov som idag inte ingår i någon rättighetslag. Hjälpmedelsansvaret är splittrat på olika huvudmän, vilket försvårar helhetssyn och leder till bristfällig information och regionala skillnader på både tillgång och pris.

Håller du med?

Berätta för dina vänner eller läs mer om hur du kan engagera dig.