Funktionalitet och funktionshinder

Feministiskt initiativ har en vision om ett samhälle för alla. Människor ska kunna leva likvärdiga liv, få lika möjligheter och kunna delta i samhällslivets alla områden oberoende av funktionalitet.

Feministiskt initiativ har en vision om ett samhälle för alla. Människor ska kunna leva likvärdiga liv, få lika möjligheter och kunna delta i samhällslivets alla områden oberoende av funktionalitet.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inkorporeras i svensk lagstiftning och att den nya lagen förses med sanktioner för att säkerställa att den åtföljs.
  • Fi ska verka för att ta bort undantagen i diskrimineringslagen avseende bristande tillgänglighet.
  • Fi ska verka för att personer med funktionsnedsättning inkluderas i hatbrottslagstiftningen.
  • Fi ska verka för att det vid offentlig upphandling ställs krav på tillgänglighet med universell design som målsättning.

Byggnader, städer, offentlig miljö och kollektivtrafik ska vara tillgängliga så att alla kan delta på lika villkor. Information ska finnas tillgänglig för olika behov, exempelvis lättläst, punktskrift och hörselslinga. Feministiskt initiativs funktionalitetspolitik är grundad på en syn på funktionalitet som något som blir ett problem först i mötet mellan en person med funktionsnedsättning och en otillgänglig omgivning, som till stor del präglas av fördomar och snäva funktionsnormer. Det betyder att det är samhället som i sin utformning skapar funktionshinder för personer och därmed också bär ansvaret – funktionshinder är inget individuellt problem.

Däremot är det viktigt att inte gruppen personer med funktionsnedsättning homogeniseras då den består av stor mångfald. Men mångfalden består inte endast av den mångfald av funktionsnedsättningar som finns, utan precis som övriga befolkningen spelar kategorier som kön, sexuell läggning, föreställningar om ras/etnicitet, funktionalitet, klass, religion eller trosuppfattning, könsuttryck, könsidentitet, ålder eller medborgarskap roll. För personer med funktionsnedsättning som är i behov av särskilda insatser från samhället kan även personal utgöra en maktfaktor som påverkar individens möjligheter till självbestämmande och inflytande.

Personer med funktionsnedsättning som grupp har idag sämre levnadsförhållanden än befolkningen i stort. Gruppen kännetecknas av sämre hälsa, låg utbildningsnivå, låg sysselsättningsnivå, svag personlig ekonomi, en mindre aktiv fritid och färre som är gifta eller har barn. Det enda område som är lika bra som befolkningen i stort är boendestandard, vilket påvisar den goda effekten av insatser som bostadsanpassning. Många av dessa områden hänger ihop med varandra och kan relateras till otillgänglighet. En mindre aktiv fritid kan bero på dålig ekonomi och bristande tillgänglighet vid de aktiviteter som en person önskar delta vid. Begränsade möjligheter till utbildning blockerar vägen till lönearbete och leder till dålig privatekonomi. En helhetssyn inom funktionalitetspolitiken innebär att Feministiskt initiativ ser alla delar av livet som beroende av och stående i relation till varandra på olika sätt.

Till dess att vi har uppnått vår vision om ett samhälle för alla är det en lång väg att gå och i arbetet mot detta mål är vår prioritet att arbeta med långsiktiga åtgärder. Dessa må uppfattas som resurskrävande, men forskning visar att det lönar sig i det långa loppet. Den otillgänglighet som råder idag leder till att människor inte möjliggörs att utvecklas, leva ut sin fulla potential och bidra i samhällsutvecklingen. Med andra ord pågår ett enormt resursslöseri. Vi ser här en stor potential, inte bara för enskilda människors skull, utan även för samhället som helhet. På grund av omfattande fördomar och otillgänglighet går vi idag miste om den mångfald av kunskap och förmågor som finns.

Det finns ett antal viktiga steg på vägen till att motverka diskriminering, till att säkerställa att mänskliga rättigheter är vägledande i funktionshinderspolitikens implementering och till att möjliggöra full delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättning.

För det första ska FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige antog 2009, inkorporeras i svensk lagstiftning. Det underlättar mer aktiva åtgärder i funktionshinderspolitiken och bidrar till ökade möjligheter att nå de mål som konventionen innehåller och som Sverige genom sitt undertecknande ställt sig bakom. Det ger också sanktionsmöjligheter till aktörer som bryter mot konventionen.

För det andra måste undantagen i diskrimineringslagen rörande bristande tillgänglighet tas bort. Det är orimligt att privata ekonomiska intressen ska gå före krav på tillgänglighet, som är en mänsklig rättighet och en viktig förutsättning för möjligheten till full delaktighet i samhällslivet.

För det tredje måste stat, landsting, kommuner och myndigheter ta ett större ansvar i arbetet för tillgänglighet när det gäller upphandling av varor och tjänster. Krav på tillgänglighet ska ställas, med målsättningen att uppnå universellt utformade byggnader, stadsmiljöer, varor, kommunikationsmedel/-material, kollektivtrafik och så vidare.

För det fjärde krävs en utvidgad hatbrottslagstiftning som även omfattar personer med funktionsnedsättning, i likhet med hur de flesta andra diskrimineringsgrunder omfattas. Här ser vi idag stora brister då rättsväsendet i många fall inte tar dessa brott på allvar samt att många som utsätts ser övergreppen som en normal del av sin vardag. Visionen om och arbetet för ett tillgängligt samhälle, fritt från fördomar kring funktionsnormer, måste utgå från att alla kan bidra till samhällsutvecklingen.

Feministiskt initiativ anser att alla människor ska kunna röra sig i samhället på lika villkor. Det ska inte bara vara möjligt att bo i ett tillgängligt hem utan det ska även vara möjligt att besöka familj, vänner, studiekamrater och så vidare.

Tillgänglighet handlar därför inte bara om den enskilde utan om dennes nätverk och framtida möjligheter att besöka andra utan hinder. Personer med funktionsnedsättning ska inte tvingas till isolering i sina hem. Det ska vidare finnas ett långsiktigt perspektiv på bygge av (tillgängliga) bostäder, vilket innebär att en person som förvärvar en funktionsnedsättning eller på grund av ålderdom får nedsatt rörlighet ska kunna bo kvar i sitt hem. Den nuvarande plan- och bygglagen, med krav om tillgängliga bostäder, måste skyddas och ska inte ställas mot andra gruppers behov, exempelvis studenter som sägs kunna bo i mycket små lägenheter. Även personer med funktionsnedsättningar studerar. En misslyckad bostadspolitik som helhet får inte slå mot enskilda grupper, som dessutom redan är exkluderade på grund av otillgänglighet.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att det inte ska vara möjligt att kringgå plan- och bygglagen för att kunna bygga otillgängliga bostäder.

Kollektivtrafiken är idag i stor omfattning otillgänglig för personer med funktionsnedsättningar, vare sig det gäller bussar, spårvagnar eller tåg.

Alternativet, färdtjänsten, fungerar bristfälligt och ger exempelvis inte möjlighet till spontanresor på samma sätt som för personer utan funktionsnedsättningar. Feministiskt initiativ anser att det är en rättighet för människor att kunna delta fritt i samhällslivet. Till dess att vi har en kollektivtrafik där alla människor kan delta på lika villkor måste det erbjudas ett alternativ som är likvärdig den ordinarie trafiken, den får inte vara dyrare eller sämre i fråga om omfattning eller utformning. Även trafikmiljön med vänthallar, hållplatser, gångvägar och båt- och flygterminaler ska vara tillgängliga och användbara. Så kallad ”rullstolstaxi” ska finnas i det ordinarie taxiutbudet.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för en utredning av färdtjänsten med syfte att förbättra servicen och öka genuskompetensen hos behovsbedömare och chaufförer.
  • Fi ska verka för att så kallad ”rullstolstaxi” ska erbjudas inom det ordinarie taxiutbudet i alla landsting.
  • Fi ska verka för att parkeringstillstånd för rörelsehindrade efter omprövning inte ska kunna bli sämre vid oförändrat behov.

Feministiskt initiativ anser att likvärdig utbildning är en rättighetsfråga.

Det ska därför inte vara möjligt att neka elever med funktionsnedsättningar utbildningsplatser på någon utbildningsnivå. Elever med funktionsnedsättningar ska inte heller kunna nekas deltagande vid särskilda moment inom utbildningen utan likvärdig ersättning.

Döva, hörselskadade och andra barn/elever som på grund av funktionsnedsättning har behov av teckenspråk, ska ha rätt till modersmålsundervisning. Även hörande barn/elever som har någon teckenspråkig familjemedlem ska ha denna rättighet. Kravet att det ska finnas ett bestämt antal elever för att ha rätt till modersmålsundervisning ska inte gälla teckenspråkiga. Kraven för att beviljas detta måste anpassas efter teckenspråkigas livsomständigheter.

Vidare motsätter sig Feministiskt initiativ den sorteringen av elever som idag sker utifrån funktionsnedsättning och diagnos i form av särskolor och riksgymnasier och dessa måste därför avskaffas. Alla elever ska erbjudas adekvat stöd inom den ordinarie skolformen i enlighet med skollagen och vidareutbildning får inte försvåras genom alternativ betygssättning för dessa elever. Högre utbildning måste ta sitt ansvar för breddad rekrytering av personer med funktionsnedsättningar.

I dagsläget finns ingen utbildning till teckenspråkslärare i Sverige, vilket får till följd att det råder brist på teckenspråkslärare och att många av de lärare som undervisar teckenspråkiga elever har bristfälliga kunskaper i teckenspråk. Detta är något som ger negativa följder för teckenspråkiga barn och elever på livets alla områden. Det försvårar även för hörande anhöriga att lära sig teckenspråk, vilket leder till svårigheter att kommunicera inom familjer. Fler och kompetenta teckenspråkslärare skulle också kunna bidra till att lösa bristen på teckenspråkstolkar.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att alternativa skolformer som särskola och riksgymnasium avskaffas.
  • Fi ska verka för att elever och studenter med funktionsnedsättningar ska garanteras utbildningsplatser och praktikplatser.
  • Fi ska verka för att barn som har behov av teckenspråk ges rätt till modersmålsundervisning.
  • Fi ska verka för att studie- och yrkesvägledare utbildas om livsvillkor för personer med funktionsnedsättningar, så att de bättre och utan fördomar kan stödja eleven i framtida yrkesval.
  • Fi ska verka för ett införande av mångfaldsplaner, där en av faktorerna är funktionsnedsättning, varigenom utbildningsanordnare inom högre utbildning har en skyldighet att arbeta aktivt med tillgänglighetsgörande av studieplatsen och möjlighet till breddad rekrytering av studenter med funktionsnedsättning.
  • Fi ska verka för inrättande av en utbildning till teckenspråkslärare vid högskola och universitet.

På dagens arbetsmarknad diskrimineras många människor, bland dem personer med funktionsnedsättningar.

Det kan handla om fysiskt otillgängliga arbetsplatser, avsaknad av hjälpmedel, brist på kunskap hos arbetsgivare och medarbetare. Det största problemet är dock svårigheterna kring inträdet på arbetsmarknaden på lika villkor som andra. Personer med funktionsnedsättningar diskrimineras vid rekryteringsförfarandet, eller får sämre villkor som annan personal vid anställning. Ett annat problem är utformningen av dagens arbetsmarknad med mycket stress och stort fokus på högpresterande (se mer under C. om förslag på allmän arbetstidsförkortning), som kan missgynna personer sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Feministiskt initiativ vill se en större mångfald i arbetsmöjligheter utan att det för den sakens skull innebär sämre lönevillkor. Idag finns exempel på utnyttjande av exempelvis personer med intellektuella funktionsnedsättningar inom omsorgsarbeten, där de utför ”vanliga” arbetsuppgifter men endast får dagersättning istället för lön.

Då det inte finns någon lagstadgad rätt till ersättning för daglig verksamhet är det upp till varje kommun att ge ersättning eller inte. Oavsett om personer är anställda eller arbetar i daglig verksamhet ska rätten till skälig ersättning vara självklar.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för en förstärkt sanktionsmöjlighet för Arbetsmiljöverket vid granskning av arbetsmiljö ur ett funktionalitetsperspektiv.
  • Fi ska verka för att myndighetsutövande personal inom funktionshinderområdet utbildas i genusfrågor och får i uppdrag att aktivt arbeta med lika fördelning av insatser mellan kvinnor och män.
  • Fi ska verka för att rätten till ersättning för daglig verksamhet lagstadgas.
  • Fi ska verka för ett obligatoriskt införande av mångfaldsplaner på alla arbetsplatser, varigenom arbetsgivare har en skyldighet att arbeta aktivt med tillgänglighetsgörande av arbetsplatsen och möjlighet till positiv särbehandling av personer med funktionsnedsättning vid rekrytering och anställning.
  • Fi ska verka för att personer med funktionsnedsättningar som utför samma, eller mycket likartade, arbetsuppgifter, som andra medarbetare utan funktionsnedsättningar, får samma lön, möjlighet till facklig anställning, semester och andra förmåner.
  • Fi ska verka för att det inom alla arbetsförmedlingar finns utbildad personal som har kunskap om livsvillkor för personer med funktionsnedsättningar, så att de bättre kan matcha arbeten.

Personer med funktionsnedsättningar har genom historien blivit utsatta för en omfattande kontroll på det sexuella området, även i Sverige.

Detta skedde till exempel genom tvångssteriliseringar, som framförallt drabbade kvinnor, och slentrianmässig abort av foster med kromosomfel. Sterilisering är idag avskaffat men det finns fortfarande kontrollmekanismer, som att personal eller anhöriga ger en tjej eller kvinna med funktionsnedsättning p-piller utan dennes förståelse och vetskap eller att foster/barn till föräldrar med funktionsnedsättning aborteras eller adopteras bort utan föräldrarnas samtycke. Det finns även exempel på särskilda boenden där personalen hindrar de boende från att fritt leva ut sin sexualitet och skapa relationer. Naturligtvis kan det finnas många svårigheter med sexualliv och föräldraskap i kombination med funktionsnedsättning och barnets bästa måste alltid sättas främst, men det finns forskning som visar att med adekvat utbildning, kompetens hos personal och stöd kan sexualliv såväl som föräldraskapet fungera.

Ofta är det fördomar och okunskap som bidrar till denna typ av kontroll och övergrepp. Det får därför inte ske slentrianmässiga ingripanden utan samtycke och utan att den berörda är införstådd med konsekvenserna. Bristande resurser får inte vara skäl för den enskildes önskan och möjligheter till att leva ett liv på lika villkor som andra, om än med stöd. Skolans sexualundervisning och ungdomsmottagningarnas uppdrag måste omfatta och aktivt inkludera alla ungdomar, även de med funktionsnedsättning.

Idag har livslängden ökat markant för många personer som lever med sjukdomar och diagnoser som tidigare innebar en förkortad livslängd och det är möjligt att leva ett fullgott liv med adekvat stöd. Det är därför viktigt att personal inom havandevården har god kunskap om detta och kan samordna kontakt med eventuella myndigheter som kan komma att kopplas in för särskilda insatser när det föds barn med funktionsnedsättningar. Kvinnan ska kunna avstå från abort och veta att barnet och familjen får allt det stöd som behövs.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att skolans sex- och samlevnadsundervisning inkluderar alla elever.
  • Fi ska verka för att personal på särskilda boenden utbildas i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
  • Fi ska verka för att ungdomsmottagningar får i uppdrag att arbeta aktivt (uppsökande och preventivt) för att förbättra tillgängligheten, både socialt och fysiskt, för ungdomar med funktionsnedsättning.
  • Fi ska verka för att det på varje ungdomsmottagning, förlossningsavdelning och mödravårdscentral finns personal som utbildats kring funktionalitet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
  • Fi ska verka för att stoppa införandet av en samvetsklausul för vårdpersonal.

Rätten till stöd och service enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ges idag efter behovsprövning till ”vissa personer med funktionsnedsättning” under 65 år.

Den diagnostiska kategoriseringen av olika funktionsnedsättningar leder till att människor med ”fel” diagnos lättare faller mellan stolarna och blir utan stöd. Feministiskt initiativ anser att alla personer med varaktiga funktionsnedsättningar i behov av stöd och service i sin vardag efter behovsprövning bör få detta. Det stöd som samhället ger personer med funktionsnedsättning ska inte ses som flexibelt, där rätten till stöd och livskvalitet tolkas olika beroende på de statliga eller kommunala finansernas status. Rådande lagstiftning ska alltid följas och tillämpas lojalt i enlighet med målen i förarbetena till lagen.

Det ska därmed inte vara möjligt att vid omprövning minska omfattningen av insatserna, om livssituationen är oförändrad. Det bör även vara möjligt att få insatser efter att man fyllt 65 år då det är stor skillnad på den hjälp som ges via äldreomsorgen respektive handikappomsorgen, exempelvis kan en funktionsnedsättning kräva mer specialiserat stöd än det som kan behövas till följd av det naturliga åldrandet.

Det stöd som finns för personer med funktionsnedsättning måste vara utformat utifrån en grund i antidiskriminering och jämlikhetssträvan så att insatserna ska kunna leda till ökad självständighet, delaktighet, inflytande och bättre levnadsvillkor. Det måste även råda ett helhetsperspektiv på den sökandes livssituation. Idag är det fler män än kvinnor som beviljas insatser trots att andelen kvinnor är högre än andelen män i gruppen personer med funktionsnedsättning. Det går även att se en skillnad om enskilda insatser jämförs, exempelvis får fler män än kvinnor insatserna bilstöd och särskilt boende. Regionala variationer i tillgänglighet, kvalitet och omfattning är också stora idag, vilket föranleder riksnormer. Habiliteringsersättning är idag upp till enskilda kommuner att besluta om, vilket leder till orimliga regionala skillnader.

Hjälpmedel är ett viktigt behov som idag inte ingår i någon rättighetslag. Hjälpmedelsansvaret är splittrat på olika huvudmän, vilket försvårar helhetssyn och leder till bristfällig information och regionala skillnader på både tillgång och pris.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för att LSS-insatser knyts till riksnormer.
  • Fi ska verka för att det inte ska vara möjligt att dra ner på omfattningen av tidigare beviljade insatser om behovet är oförändrat.
  • Fi ska verka för en ändring av LSS så att det blir möjligt att få personlig assistans även efter att man fyllt 65 år.
  • Fi ska verka för en ändring av LSS så att det blir möjligt att få stöd och service oavsett (varaktig) funktionsnedsättning.
  • Fi ska verka för en kompetenshöjning inom rättsväsendet om LSS:s intentioner och livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning.
  • Fi ska verka för ett införande av en samordningsansvarig och ett samverkanskrav mellan de myndigheter som en person får insatser från.
  • Fi ska verka för införandet av en riksnorm i habiliteringsersättningen
  • Fi ska verka för en rättighetslag som ger rätt till behovsprövade, kostnadsfria hjälpmedel oavsett funktionsnedsättning och ålder.
  • Fi ska verka för att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram en list över vilka hjälpmedel som ska klassificeras som hjälpmedel.
  • Fi ska verka för ökad utveckling och nyttiggörande av teknologi och hjälpmedel för att undanröja funktionshindrande miljöer. Utvecklingen ska vara baserad på kvinnors och mäns olika behov.

Personlig assistans är en insats inom LSS som ska bidra till ökade möjligheter till delaktighet i samhällslivet utifrån rätten till integritet, självbestämmande och autonomi.

Personliga assistenter väljs av varje enskild brukare och detta kan vara både anhöriga och utomstående personer. Insatsen ska utformas utifrån tanken om kontinuitet och en helhetssyn på assistansanvändarens liv. Behovsbedömningen ska ske respektfullt och det ska inte vara tillåtet att ställa integritetskränkande frågor i stil med hur lång tid ett toalettbesök tar.

Idag är det inte möjligt att behålla sin assistans vid sjukhusvistelser, trots att sjukvård och personlig assistans är olika typer av stöd och den enskilde därför kan ha fortsatt behov av personlig assistans vid en vårdsituation. Det ska även vara möjligt att använda sin assistans i verksamheter som begränsas av sekretess, då exempelvis utförande av en arbetsuppgift ibland endast är möjlig genom assistans.

F! arbetar för att:

  • Fi ska verka för en lagändring i LSS-lagen som innebär att det ska vara möjligt att behålla sin assistans vid sjukhusvistelser i upp till sex månader.
  • Fi ska verka för rätten att använda sin personliga assistans i verksamheter som omfattas av intern sekretess.
  • Fi ska motverka lagförslag som tillåter myndigheter att göra oanmälda inspektioner i hemmet hos assistansberättigade om anhöriga arbetar som personliga assistenter.
  • Fi ska motverka integritetskränkande bedömningsgrunder för personlig assistans.

Håller du med?

Berätta för dina vänner eller läs mer om hur du kan engagera dig.