Kvinnor och sysselsättning

Ett intersektionellt perspektiv i unionens sysselsättningsstrategier.

Antagna mål kan inte glömmas bort, de kräver uppföljning

Att kvinnor har möjlighet till självförsörjning är av avgörande betydelse för möjlighet till
ekonomiskt självständighet, och för ökad jämställdhet i samhället i stort. I EU2020 anges som ett av målen en höjning av sysselsättningsgraden till 75 procent för kvinnor och män i åldrarna 20–64 år. I dagsläget (2015) ligger genomsnittet inom EU på 69 procent. Sysselsättningsgraden bland kvinnor är dock lägre än bland män, 64,5 procent av kvinnor i åldrarna 20-64 år är sysselsatta jämfört med 75,6 procent av männen inom samma åldersspann. Bland äldre, i åldrarna 55–64, ligger sysselsättningsgraden på 46 procent, något som även är lägre bland äldre kvinnor jämfört med äldre män, vilket resulterar i att kvinnors pensioner i EU i genomsnitt är 39 procent lägre än männens. Det är därför nödvändigt att EU2020-strategin för tillväxt och sysselsättning får en kraftigare jämställdhetsdimension som tar hänsyn till de normer och strukturer som begränsar kvinnors möjlighet till ekonomisk självständighet.

I Barcelonamålen från 2002, vars syfte är att undanröja hinder för kvinnor att börja förvärvsarbeta och utöka tillgången till barnomsorg, var målsättningen att 33 procent av barnen under tre år och 90 procent av barnen från tre år upp till den obligatoriska skolåldern, skulle få barnomsorg senast 2010. Men det är bara åtta länder som har uppnått båda målen, samtidigt som en allt vanligare trend inom EU visar på att barnomsorgsplatserna för äldre barn minskar. Det finns med andra ord ett lågt intresse från EU:s medlemsländer att möjliggöra för kvinnor att kombinera yrkesliv och familj. Uppföljning av gemensamt antagna mål är därför en viktig del i arbetet.

För att påverka kvinnors situation på arbetsmarknaden i Europa krävs det metoder som kan motverka den könssegregerade arbetsmarknaden, och bekämpa diskriminering av kvinnor, inklusive kvinnor med minoritetsbakgrund och kvinnor med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och inom socialförsäkringssystemen. Viktigt är också att stödja utvecklingen av de sektorer där kvinnor är överrepresenterade. Ytterligare åtgärder som kan bidra till att öka sysselsättningen bland kvinnor är att lagstiftningen om likabehandling följs och att rättigheter inom skatte- och bidragssystemen individualiseras. Kvinnors yrkesarbetande kan dessutom inte behandlas skilt från frågor om vård och omsorg samt individualiseringen av skatte- och socialförsäkringssystemen. Möjlighet för alla vuxna till individuell ekonomisk självständighet är en förutsättning för jämställdhet mellan könen.