Jordbruks- och fiskepolitik
Matsuveränitet och biologisk mångfald måste säkras, såväl nationellt som globalt.
F! arbetar för att:
- Det ska vara färre importskydd och exportsubventioner och avskaffande av produktionskvoter.
- Säkra matsuveränitet och biologisk mångfald, såväl nationellt som globalt.
- Se en global omställning av biobränsletillverkning, från flytande drivmedel framställt av spannmål till återvinningsbart biobränsle som produceras och används lokalt.
- En jordbruksproduktion där folkhälsan och bra arbetsvillkor sätts i fokus, såväl nationellt som globalt.
- Djurhållning innebär att djuren kan leva så likt som möjligt det liv som är naturligt för arten.
- Föra en jordbrukspolitik som beaktar jordbrukets betydelse för ett öppet och varierat landskap med en mångfald av naturliga växt- och djurarter.
- Se en hållbar fiskepolitik med restriktivare fiskekvoter och fler skyddade områden
Jordbrukare ska få stöd för att diversifiera sin produktion.
Mer än en miljard människor är undernärda idag. Mat finns, men priser är för höga, särskilt på stapelfödor som ris, vete och majs. Global BNP-ökning har skapat en överflödig och miljöfarlig levnadsstandard i västvärlden och hos medelklassen i resten av världen. Samtidigt är de som lever i fattigdom allt fler och de äter allt sämre. Det främsta problemet är att många människor i världen saknar mark att odla eller inkomst för att köpa tillräckligt med mat.
Miljöbränslemålen i EU och USA leder till stigande priser på majs och socker eftersom de används till produktion av etanol. Den kraftigt ökande efterfrågan har fått många av världens jordbrukare att styra om från mattillverkning till biobränsletillverkning. Det har lett dels till urholkning av en biologisk mångfald, dels till matbrist och prisökningar. Priset på stapelfödor skenar. Många länder förmår inte producera tillräckligt med mat för sin egen befolkning och tvingas importera. Det är möjligt att öka matproduktionen, säkra matsuveränitet, sänka matpriser, minska fattigdom och undernäring globalt om man kan få till en omställning av biobränsletillverkning. Resurser måste flyttas från tillverkning av så kallad grön bensin, det vill säga flytande drivmedel som framställs av spannmål och används i Europas och USA:s miljöbilar, till en framställning av återvinningsbart biobränsle som produceras och används lokalt, till exempel genom användning av avfall, som annars skulle bränts eller lämnats att ruttna, alternativt genom användning av mark som annars är obrukbar.
I Europa har man sedan andra världskriget använt produktionskvoter, importtullar, importkvoter och exportsubventioner för att skydda den inhemska marknaden. Dessa handelshinder har gjort det svårt, ofta omöjligt, för utomeuropeiska länder att sälja sina jordbruksprodukter på den europeiska marknaden. Detta har i sin tur skapat ekonomisk instabilitet och omväxlande överproduktion av mat och matbrist i stora delar av världen.
Politiken i Sverige och Europa har alltid haft en strukturomvandling som mål, där små enheter slås ihop till större och effektivare. Jordbrukspolitiken har således utgått från storskaliga kapitalistiska jordbruksnormer som missgynnar ekologiska jordbruk och småbönder såväl i Europa som i resten av världen. För mångfald och av sociala skäl bör det även i framtiden vara möjligt att bedriva småskaligt jordbruk. För att få slut på fattigdomen måste jordbrukarna få stöd för att diversifiera sin produktion. Det ger redskap för att kunna stå emot katastrofer som torka och översvämningar och utveckla miljövänliga metoder.
Världens och Europas hav håller på att tömmas. En alltför generös fiskepolitik har tillåtit de gemensamma resurserna i haven att överutnyttjas. Feministiskt initiativ vill se en fiskepolitik där hänsyn tas till hotade bestånd och fler marina områden skyddas. EU:s fiskekvoter måste skärpas.