En aktiv jämställdhetspolitik

EU-lagstiftning för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelser.

EU-lagstiftning för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelser.

F! arbetar för att:

  • EU ska ha höga ambitioner med tydliga målsättningar när det gäller jämställdhet, med utgångspunkten att ökad sysselsättning bland kvinnor och att ekonomisk jämlikhet i första hand är fråga om mänskliga rättigheter och inte en potential till ökad tillväxt.
  • Jämställdhetsarbetet på EU-nivå tar hänsyn till multipla former av diskriminering och att åtgärderna för jämställdhet tar hänsyn till livsvillkor för olika grupper av kvinnor.
  • De så kallade Barcelonamålen om tillgången till barnomsorg i EU:s medlemsländer som beslutades inom ramen för Lissabonstrategin ska fortsätta att gälla.
  • EU-lagstiftning om föräldraledighet för två eller fler föräldrar som dock inte försämrar väl fungerande system för föräldraledighet i de medlemsländer där sådan lagstiftning redan finns
  • EU-lagstiftning för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelser.
  • EU-lagstiftning mot våld mot kvinnor och att EU ansluter sig till Europarådets konvention om våld mot kvinnor (Istanbulkonventionen).

Våld mot kvinnor är ett omfattande problem i EU-länderna

På jämställdhetsområdet har EU kompetens att lagstifta inom de arbetsmarknadspolitiska frågorna samt inom vissa delar av socialpolitiken. Sedan år 1976 har det funnits EU-lagstiftning mot diskriminering på grund av kön i arbetslivet. Därefter har det tillkommit lagstiftning om jämställdhet när det gäller social trygghet och pensioner, tillgång till service och tjänster, lagstiftning om mammaledighet samt om skydd för gravida arbetstagare.

Ändå är jämställdhetsfrågorna eftersatta i EU-politiken och i synnerhet på just de områden där EU har makt att påverka. Kvinnors sysselsättning, löner och pensioner ligger långt under mäns. Kvinnor är inte rättvist representerade bland makthavare och beslutsfattare, vare sig det handlar om börsnoterade företags styrelser eller politiska församlingar. Därtill är våld mot kvinnor ett omfattande problem i EU-länderna. Dessa förhållanden innebär att gruppen kvinnor inom EU inte får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och inte heller möjliggörs jämlikt demokratiskt inflytande i samhället.

Kommissionens jämställdhetsstrategi för perioden 2010–2015 löpte ut utan att kommissionen antog en ny strategi för jämställdhetspolitiken, trots omfattande påtryckningar från både Europaparlamentet, medlemsländerna och det civila samhället. Från och med år 2016 styrs EU:s jämställdhetsarbete därför utifrån ett arbetsdokument som inte är antaget av kommissionen och som inte är förankrat hos medlemsländerna och parlamentet. Denna nedprioritering av jämställdhetsfrågorna lever inte upp till den ställning de har enligt EU:s fördrag. I praktiken innebär det att mänskliga rättigheter nedprioriteras på EU:s agenda.

Feministiskt initiativ menar att jämställdhetsarbetet på EU-nivå bör prioriteras, och att kommissionen tar jämställdhetsfrågorna på allvar genom att lägga fram en strategi som är fokuserad och som sätter politisk press på medlemsländerna att komma till rätta med diskrimineringen på grund av kön i EU.

EU:s jämställdhetsarbete måste ha tydliga politiskt förankrade målsättningar när det gäller kvinnors sysselsättning, lönegapet och pensionsgapet mellan könen samt tillgången till barnomsorg i medlemsstaterna. Jämställdhetsarbetet måste också innehålla åtgärder mot multipel diskriminering på arbetsmarknaden som drabbar kvinnor på grund av etnicitet, religion, sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck, funktionsnedsättning och ålder. De så kallade Barcelonamålen som EU:s medlemsländer kom överens om år 2002 inom ramen för EU:s förra tillväxtstrategi, med målsättningen att 90 procent av de barn som var äldre än tre år skulle ha tillgång till barnomsorg innan skolåldern år 2010, har inte uppfyllts på långa vägar. Effekterna av den lägre sysselsättningen bland kvinnor jämfört med män har negativa konsekvenser för kvinnors ekonomiska oberoende och i förlängningen för andelen kvinnor i pensionsåldern som lever i fattigdom. Det är viktigt att frågan om kvinnors sysselsättning och ekonomiska jämlikhet först och främst behandlas som en fråga om rättigheter och inte enbart som en potential för ökad tillväxt.

År 2008 lade kommissionen fram ett förslag om att uppdatera gällande lagstiftning om skydd för gravida arbetstagare där ledigheten förlängdes till 18 veckor. Då parlamentet och Rådet inte kunde enas om förslaget drogs det tillbaka av kommissionen under sommaren 2015. Kommissionen arbetar nu på ett nytt förslag som har en bredare ansats än det tidigare, med syftet att förbättra balansen mellan arbete och familjeliv. Feministiskt initiativ anser att det finns behov av att reglera detta område på EU-nivå eftersom den begränsade möjlighet till föräldraledighet som finns i många EU-länder tvingar kvinnor att välja mellan arbete och föräldraskap. Det är dock viktigt att en sådan reglering skapar förutsättningar för båda föräldrarna att vara föräldralediga och att lagstiftningen inte försämrar redan väl fungerande eller fungerande system för föräldraledighet i medlemsländerna.

Under hösten 2012 lade kommissionen fram ett förslag om ett direktiv om könsbalans i bolagsstyrelser som fastställde ett mål om 40 procent kvinnor i styrelserna för större börsnoterade företag. Feministiskt initiativ anser att direktivförslaget, som huvudsakligen beskriver hur tillsättningen av styrelseledamöter ska gå till och innehåller en regel om positiv särbehandling, är ett viktigt initiativ för att främja jämställdhet bland makthavare.

EU måste ta ett särskilt ansvar för att utrota våldet mot kvinnor. EU:s jämställdhetsarbete måste innehålla tydliga målsättningar på detta område och kommissionen bör ta fram ett förslag till EU-lagstiftning mot våld mot kvinnor som ska komplettera och stödja medlemsstaternas åtgärder på detta område. I februari år 2014 lade parlamentet fram ett initiativbetänkande med en sådan uppmaning.

Ett viktigt steg i arbetet på EU-nivå mot våld mot kvinnor är också att EU ansluter sig till Europarådets konvention mot våld mot kvinnor (Istanbulkonventionen), som i nuläget inte har skrivits under och ratificerats av alla medlemsländer. Om EU ratificerade konventionen skulle EU även bli ansvarigt för att konventionen genomförs i medlemsländerna. Kommissionen lade fram ett sådant förslag i mars 2016.

Håller du med?

Berätta för dina vänner eller läs mer om hur du kan engagera dig.