Missvisande information i Arbetets och TT:s artiklar om Jämställdhetsfonden
Idag publicerades en artikel i tidningen Arbetet ”Facken sågar FI:s jämställdhetsfond”. Därefter gjorde TT en nyhet på Arbetets artikel. Tyvärr har det smugit sig in en del missledande påståenden som vi vill korrigera. Därför lägger vi här några av Arbetes frågor till oss, med våra svar. Den kursiva texten är vår direkta kommentar till de missvisande påståenden som finns i Arbetets och TT:s artiklar.
Lönegapet mellan könen består och riksdagspartierna saknar konkreta förslag för hur de ojämställda lönerna ska brytas. Därför vill Feministiskt initiativ ha en jämställdhetsfond som omfördelar pengar mellan arbetsgivare för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade sektorer. Jämställdhetsfonden ska finansieras genom en höjning med en halv procentenhet av arbetsgivaravgiften samtidigt som staten bidrar med samma summa.
1. Fråga: Tanken med er fond är alltså att arbetsgivarna i kvinnodominerade branscher ska höja lönerna mer än de annars skulle ha gjort under några år, med hjälp av bidrag från fonden. Vad händer när arbetsgivarna, t ex kommuner och landsting, så småningom ska betala löner på denna förhöjda nivå utan stöd från fonden? De har ju inte automatiskt fått mer pengar? Hur ser FI på risken att de då kommer att minska bemanningen i vård och äldreomsorg för att få råd med de höjda lönerna?
F! svarar: Vi kommer att avveckla de höjda arbetsgivaravgifterna i samma takt som stödet avvecklas. En annan viktig aspekt är att många kvinnor arbetar i välfärdsjobb och vi vill stoppa vinstuttag i dessa, vilket innebär att mer pengar stannar i företagen.
2. Fråga: F! vill att Medlingsinstitutets uppdrag förändras, så att ”jämställda löner prioriteras före andra uppdrag”. De andra mål som Medlingsinstitutet prioriterar i dag (ökad reallön, sysselsättning etc) ska med andra ord komma i andra hand. Och den konkurrensutsatta industrin ska inte styra. F! anser alltså i praktiken att ”kvinnolöner ska få öka även om det spränger det totala utrymmet”, skrev Anne-Marie Lindgren på Aktuellt i Politikens hemsida i fredags. Har hon rätt?
F! svarar: Nej, kvinnolöner ska inte öka ovanpå mäns löner. Vårt förslag är en politik för omfördelning över tid. Det betyder att män kan vänta sig en långsammare löneutveckling och kvinnor en snabbare under en period för att jämna ut orättvisa löneskillnader.
Vi vill inte genomföra korrigeringen på tre år som det anges i artikeln. Tid finns inte definierad, men det är för kort. Vi har heller inte sagt att höja lönerna ska bli Medlingsinstitutets överordnade mål. Vi har sagt att vi vill byta ut målet att industrin ska vara löneledande mot att jämna ut lönerna. För detta har vi stöd av flera fackförbund. Se till exempel debattartikeln ”Här är sju punkter för ett Sverige med rättvisa löner” av Annelie Nordström, förbundsordförande Kommunal, Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet, Christin Johansson, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR, Anna Hertting, förbundsordförande Legitimerade, Sjukgymnasters Riksförbund LSR och Annika Strandhäll, förbundsordförande Vision
3. Fråga: Ni vill genomföra en nationell arbetsvärdering, som ska visa vad olika yrken kräver i form av utbildning, kompetens och ansvar. Arbetsvärderingen ska, vad jag förstår, inte göras av arbetsmarknadens parter, utan oberoende experter (?). Hur ska arbetsvärderingens resultat få acceptans och genomslag? OCH: Om denna arbetsvärdering ska styra lönerna, vad återstår då av parternas inflytande?
F! svarar: Kartläggningen kan fungera som vägledning för arbetsmarknadens parter när man strävar efter att utjämna orättvisa löneskillnader. Det är inte direktiv. Men kan peka på vilka företag som skulle kunna söka ur dessa fonder.
4. Fråga: De LO-företrädare jag har talat med säger (förstås) att fackets roll skulle reduceras kraftigt med den statliga inblandning i lönebildningen som F! föreslår. De tror att facket skulle tappa inflytande och därmed medlemmar. Kommentar?
F! svarar: Det är en föreställning att staten inte redan har en viss roll. Vi föreslår inte något utökat inflytande. Vi föreslår ändrade direktiv (som redan finns), en fond för omfördelning, en kartläggning som kan ge stöd i förhandlingar och sedan är det upp till arbetsmarknadens parter, som vanligt, att förhandla avtalen.
Det påstås i artikeln att vi skulle vilja att staten lägger sig i fackets förhandlingar och att deras inflytande skulle begränsas, vår politik förändrar inte fackens inflytande över förhandlingarna, det förändrar i viss mån direktiven.
Meningen i artikelns faktaruta ”För att klara ut vilka löner som ska korrigeras vill FI göra en nationell arbetsvärdering.” kan lätt misstolkas. Vi vill ha en arbetsvärdering, gjord av oberoende experter, som kan ge stöd i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.
I artikeln tror Stefan Carlén att F! vill att staten ska lägga sig i förhandlingarna. Det vill vi alltså inte. Vidare vänder sig Stefan Koskinen, förbundsdirektör vid Almega mot att fonden ska värdera arbeten. Vi vill att arbetsvärderingen ska utföras av oberoende experter. Han har förmodligen blivit felinformerad.