Medielogiken förminskar feminismen
Hade SVT verkligen varit intresserade av att folkbilda om feminismen skulle de snarare undersökt dagens feminism i alla dess former och inte bara det som väcker en kittlande nyfikenhet, som en barbröstad manifestation eller hen-dagis, skriver Julia Bahner på Göteborgs-Postens debattsida.
En debatt om feminism har blossat upp med anledning av Belinda Olssons program Fittstim – min kamp på SVT. Många feminister har upprörts över programmets utgångspunkt som är att ifrågasätta dagens feminism. En anledning är att de upplever att urvalet av feminister inte representerar den mångfald av feministiska rörelser som existerar, utan ett fåtal väldigt specifika och för många uppseendeväckande delar, såsom några kvinnors kamp att få bada topless på badhus. Det finns dock en relevant kritik som lyfts i programmet, nämligen det faktum att många, trots att de säger sig vara för jämställdhet, inte vill kalla sig feminister, och inte heller förstår vad begreppet står för. Men vems är egentligen ansvaret att förklara detta?– är det verkligen den feministiska rörelsens? En ständig ström av statistik från SCB talar sitt tydliga språk; Sverige har långt kvar innan det är jämställt mellan män och kvinnor.
Styrkan och problemet
Vad gör då den feministiska rörelsen för fel? Styrkan, men också problemet, för feminismen är att det finns en oändlig variation av både innehåll i och former av engagemang. Det kan handla om alltifrån barbröstad aktivism till forskning på universiteten, eller om att bevaka nyheter ur ett feministiskt perspektiv som nättidningen Feministiskt perspektiv.
Dessutom sker feministiskt arbete på alltifrån lokal till internationell nivå. Det kan handla om fackförbundens arbete för jämställda löner och bättre arbetsvillkor. Fatta-kampanjen arbetar genom att göra musik för att påverka allmänhet och lagstiftare om behovet av samtycke för att motverka våldtäkt. Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet arbetar just nu för syriska kvinnors delaktighet i fredsprocessen.
Lägg därtill olika ideologiska utgångspunkter och målbilder – precis som inom alla breda rörelser. Grundidén som alla feminister dock säkerligen kan skriva under på är att man på olika sätt arbetar mot diskriminering och för jämlikhet. Men det faktum att det finns en stor mångfald, och att alla feminister kanske inte är överens om vilket sätt eller vilket innehåll i arbetet som är viktigast, betyder inte att rörelsen är splittrad, har spårat ur, eller är onödig.
Vilar på ideellt engagemang
Det är därför inte särskilt förvånande att det kan upplevas som provocerande för en feminist som är aktiv i någon av dagens alla olika feministiska rörelser att bli ifrågasatt och anklagad för att företräda ett särintresse. Den feministiska rörelsen vilar ofta på ideellt engagemang och har därför små resurser att upplysa om sin verksamhet. Den kan handla om att rädda liv på en kvinnojour – som kanske dessutom borde vara kommunernas ansvar.
Om Belinda Olsson och SVT verkligen varit intresserade av att folkbilda om feminism skulle de snarare ha gjort ett program om just det, nämligen undersökt dagens feminism i alla dess former och inte bara det som väcker en kittlande nyfikenhet, som en barbröstad manifestation eller hen-dagis.
Den feministiska rörelsen kan svårligen beskyllas för att göra för lite åt för få. Däremot kvarstår frågan vems ansvaret är att rapportera om detta arbete – och framförallt om varför det existerar. Feministiska grupper uppstår inte ur tomma intet, utan som ett svar på ett behov av något som saknas i samhället, som kampanjen Ain’t I a woman som arbetar för papperslösa kvinnors rätt till skydd.
Demokrati och rättigheter
Feminismen kan därför sägas handla om demokrati och mänskliga rättigheter, om allas rätt till trygghet och frihet i samhällslivet. Det är inget annat än sorg och skam för oss alla att inte fler känner till denna grundsyn och vill vara med i kampen.
Visst kan vi feminister bli bättre på att synliggöra våra verksamheter – men det måste ske parallellt med att media, och kanske i synnerhet public service, slutar spä på mytbildningar om feminister och vad feminism handlar om.
talesperson för Feministiskt initiativ i Göteborg, kandidat till kommun och riksdag