Manifestation mot Tidöpolitiken i Falun 11 november. Tal av styrelseledamot Annika Ekenberg

30 november 2023

"Manifestation mot Tidöpolitiken" arrangerades i Falun lördagen den 11 november 2023. Klockan 12.00 invigdes manifestationen av Åsa Brolin, Arbetslivs- och socialnämnden i Falu kommun för Vänsterpartiet och Charlotte Oster, ordförande för ABF Södra Östra Dalarna, som var initiativtagare. Värdar för dagen var också Vänsterpartiet Borlänge och F! Dalarna. Som styrelseledamot i F! Dalarna kände jag att jag bara måste få uttrycka den oro, sorg och faktiskt förtvivlan över hur Tidöavtalet utformats och det var många med mig denna dag, som kände behovet av att få uttrycka sin mening, från både den politiska världen, det fanns även facklig representation och personal från vården för att nämna några. Tidöpolitiken var och är en politik som för många av oss är främmande - vi känner inte igen oss i den, vare sig som enskilda invånare eller ens representerande för vårt hemland Sverige. Här nedan kan mitt tal läsas, och jag hoppas att var och en kan ta med sig något från det och dra sitt strå till stacken. Värna om din demokrati - den behöver din hjälp. Så här kan vi inte ha det!

Hej, allesammans!
Jag heter Annika Ekenberg och jag är inte bara Falubo utan står här idag också som ledamot i
styrelsen för Feministiskt initiativs regionförening i Dalarna – Vi heter F! Dalarna – och jag har också
en plats som ledamot i nationella partistyrelsen för Feministiskt initiativ här i Sverige, men framförallt
är jag en människa, precis som er – i ett politiskt landskap som nu förändras fort. Märkligt fort…
Jag tänkte till en början benämna den här texten som ”Tal till nationen” – det verkar vara fritt fram
nuförtiden att göra det– influencers är vi alla…..även de som kan anses ”baksätesköra” regeringen.
Oavsett vilka vi som står här idag representerar – oss själva, politiska partier, studieförbund och
föreningar – vi behöver hjälpas åt att hålla blicken klar och sinnet lugnt i de snabba politiska
förändringar som sker. Bedrövelsen många av oss känner är stor. Vi behöver mobilisera de goda
krafterna – alla vi som är befolkningen.
Så, varför är vi här idag? Tidöavtalet. Ett dokument som både skrämmer och besannar farhågor och
får en att fundera på om vissa delar ens är möjliga enligt vår grundlag. Farhågorna besannade utifrån
att SD till avsevärd grad lyckats ”normalisera” sin politik under en 30 år lång process – vilket för en
femtedel av våra invånare i landet med rösträtt ser som en valbar politik – och det om något borde
vara en tankeställare för övriga partier som funnits på den politiska arenan under decennier. Vi borde
faktiskt vara skrämda av att just detta parti ”baksäteskör” vår regering – via Moderaterna,
Kristdemokraterna och Liberalerna som alla signerat detta avtal. En regering som med delar av
Tidöavtalet gör avkall på det som gör oss till människor.
Angående föreslagen angiverilag – det har kommit rytanden från både kommuner och regioner över
hela vårt land där vi säger att mänskliga rättigheter måste komma först.
Vi anger inte. Vi kan inte ha det så.
Från 1 november måste arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU ha en lön på minst 27 360 kr i
månaden eller 80% av medianlönen i Sverige för att slippa utvisning den dag arbetstillståndet ska
förnyas. Det är mer än en fördubbling mot tidigare 13 000 kronor. Varesig Migrationsverket eller
arbetsgivarna hinner med att ställa om sin verksamhet från ett beslut taget i september och som ska
verkställas 2 månader senare. Handläggningstid kan ta upp till 13-14 månader.
Det skapar oro och stress att skicka in kompletteringar i tid och inom branscher såsom svin- och
mjölkproduktion kommer det att bli svårt att få tag på folk med rätt kompetens i Sverige, det är vad
Gröna arbetsgivare berättar. Sverige är ett land med en liten befolkning, och industrin hade heller
inte klarat sig utan arbetskraftsinvandring. Varför denna otroliga brådska från beslut till
verkställighet?
Det skrämmer mig när beslut tas så fort så att befolkningen inte hinner med att förstå riktigt vad
som händer – vi har till exempel inte ens haft en folkomröstning om inträde i Nato – som är ett
otroligt viktigt beslut att ta. Brådska används av den som vill få sin vilja fram oavsett
konsekvenserna för den andra parten. Var hamnar betydelsen av demokrati – folkstyre – i den här
påstådda brådskan?
Det som står i Tidöavtalet handlar inte bara om politiska beslut avhandlat på 63 sidor – det handlar
till syvende och sist också om beslut tagna utifrån ideologi. Vilken grundläggande ideologi vill vi ska
styra grundtanken och vara basen för de politiska besluten i Sverige? Är det en ideologi om odelbara
mänskliga rättigheter för alla människor – även de utanför EU – eller är det en helt annan ideologi
som får ta plats? En ideologi som letar fram påstådda skillnader människor emellan som orsak till
orättvis särbehandling.

Olof Palmes internationella center arbetar sedan 1992 globalt för demokrati, mänskliga rättigheter,
fred och social rättvisa. Centret stödjer progressiva rörelser och partier som förändrar samhällen och
människors vardag. Till största delen finansierade av SIDA arbetar centret tillsammans med 27
svenska medlemsorganisationer och 170 lokala och internationella partnerorganisationer i 30 länder.
Orsaken att jag tar upp centret är att jag vill hänvisa till en svensk politiker som hade en ordentlig
vision och utgick från en ideologi som värnar om människor. En människa som också växte upp i sin
politiska gärning, allt under den tid som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
spred sig ut över världen med början 10 december 1948. Den är en universell förklaring om att det
finns grundprinciper av odelbara rättigheter som gäller för alla – och som världens stater gemensamt
ska leva upp till. Också Sverige har skrivit på. Demokrati är färskvara och behöver vår ständiga
uppmärksamhet för att hålla sig frisk och stark.
Att jag står här idag är för att hela det politiska program som Feministiskt initiativ arbetat fram och
finslipat sedan 2005 är för mig en partipolitisk manifestering av just det budskap och den vision FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna står för:
– ett värdigt liv med omsorg om alla liv och allt levande – en demokrati på riktigt för oss alla, som
visar att en annan värld är möjlig i såväl kommun, region, riksdag, som i EU och på internationell nivå.
Det är möjligt i en värld som redan rör sig mot cirkulär ekonomi, där det förklaras hur
klimatförändringarna endast kan lösas via en social revolution, och där vi inte längre godtar krig, våld
och kapitalism som ett villkor för – eller ett sätt att leva våra liv.
En annan orsak till att jag tar upp centret är att Falu Stadsbibliotek till en av sina
onsdagsföreläsningar bjudit in Anna Sundström som är generalsekreterare på Olof Palmes
internationella center – vilket för mig in på ämnet att vi behöver en kulturpolitik värd namnet. Falu
Stadsbibliotek ser jag som en demokratins högborg med möjlighet att förkovra sig i allsköns kunskap
och världar – en värld i världen. En oas för yttrandefrihet, folkbildning och demokrati. Om
kommunhuset är hjärnan i en stad, så är biblioteket det bultande hjärtat där är alla lika inför
bokpärmarna. Du kan gratis låna böcker, film, låna studie- och arbetsrum och se lokala föreningar
presenterade. Du ser utställningar och du träffar och pratar med andra människor på föreläsningar
och över en fika. Du får höra sagor bli upplästa – utan att någon kan lägga sig i vem biblioteket valt
som uppläsare. Biblioteket som en slags sekulär motsvarighet till kyrka, moské eller synagoga. Till
min fasa har 35 bibliotek i landet lagts ner. Vi kan inte ha det så.
En del av det nätverk som bjuder in människor till samhället är inte bara ett Bibliotek, utan även
stadens kulturhus, museer och de nödvändiga Fritidsgårdarna. Alla dessa platser är ställen för att
nätverka och vara delaktig i det gemensamma – platser som syresätter och ger näring till utveckling
och framtid. Utöver skola och arbetsplatser – samhällets blodbanor – behövs ett rikt kulturliv som
med starka lungor syresätter vår själva livsnerv, viljan att leva, utvecklas och ingå i ett sammanhang.
Det kulturella uttrycket är också ett ordlöst språk – för den som behöver och vill ha ett utökat sätt att
prata med andra på. Konst och kultur med musik och teater är språk vi talar med andra utanför de
verbala ramarna. Det är en frihet vi ska ha rätt till, det är en utvidgning av själva yttrandefriheten.
Dessa mötesplatser som också kan hjälpa till att besvara livsfrågor som Vem är jag och Vem vill- och
vem kan jag vara tillsammans med andra?
Om våra inarbetade skattepengar inte tillåts räcka till det här – är vi verkligen en demokrati värd
namnet då? Vi kan inte ha det så.

Förslaget om att sätta så unga människor som 13-åringar i fängelse är beviset på en människosyn
som inte bara är grund och okunnig, utan även djupt omoralisk. Så länge förutsättningarna för ett
barn att lyckas i skolan inte uppfylls – så har systemet ”sorterat bort” de barn som inte uppfyller de
satta kraven. Vi kan inte ha det så.
Är budskapet att bara vissa barn får klara av sin skolgång? Har vi som samhälle råd med det? Nej.
Nossebro skola, 1 timmes bilväg norr om Göteborg, där föresatte de sig att ta sig från att ha varit
bland de 3 skolorna med sämst resultat i Sverige – till att sedermera bli en av de 3 bästa i landet.
Budskapet som genomsyrade upplägget var att varje barn som klev innanför dörren till skolan skulle
veta att all personal där gjorde allt för att de skulle lyckas. Och de gjorde de! Vi behöver alltså inte
tanken om konkurrens i skolbänkarna, utan tvärtom. Här har vi ju det solklara beviset.
-Med en tanke om fängslade 13-åringar håller man också deras familjer gisslan – hur ska de ensamma
orka lyfta vår blick till den egentliga orsaken till att deras barn blivit fängslat? Att vi som samhälle
begränsat familjers möjlighet till att utvecklas och odla sina möjligheter och demokratiska rättigheter
med neddragna resurser i skolan, fritidsgårdarna som försvann, krympta anslag till folkbildning och
dessutom– familjer som ska utsättas för hot om indragna medborgarskap bara genom att vara
anhöriga? Det är oförlåtligt och resursslöseri för landet att inte ge människor en rättvis chans att få
lyckas.
Har Tidöavtalet beskrivit vårt gemensamma Sverige som en stat som skrämmer människor till lydnad
och tystnad? Även om vissa av förslagen aldrig kommer att gå igenom – hur många har de redan
lyckat skrämma?
Så kan vi inte ha det.
Är det så att vi är med om någonting som är fel – då är det vår förbannade plikt och skyldighet att vi
ska säga det!
Och ska vi ta och se våra likheter i första hand, och låta bli att fokusera på det som skiljer oss åt – och
framförallt låta det som skiljer oss åt inte bli något hinder för samarbete? Vi är alla människor.
Vem eller vilka människor tjänar makt och pengar på att vi människor tror att vi är osams?
Vi vet ju alla att utan konsekvenser, så blir det sällan någon förändring – vi är i en tid där vi behöver
organisera oss, nätverka och mobilisera det goda. Demokratin behöver din hjälp.
Hur vill- och kan Du bidra med ditt strå till stacken?
Det är så lätt att bli överväldigad av allt som behöver förändras – och jag vill att du ska veta att ditt
strå räcker gott!
Ingen kan göra allt – men alla kan göra något!
Vi kan göra det tillsammans!