Linnéa Bruno om våldet mot kvinnor

Den 25 november var det internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. Fi uppmärksammade dagen i Stockholm, Malmö och Göteborg. Nedan följer Linnea Brunos tal på en manifestation i Stockholm.

Kära systrar och bröder!

Vi har samlats här idag för att hedra alla kvinnor världen över som varje år mördas just för att de är kvinnor. I varje enskilt fall finns förstås flera bidragande orsaker till att just den mannen blev mördare och den kvinnan ännu ett offer, men på övergripande nivå, för att förstå omfattningen av detta, står det klart att våldet är ett uttryck för att flickor och kvinnor anses vara mindre värda än män. Vissa män tar sig rätten att kontrollera kvinnor. Omgivning och normer i samhället kan fortfarande bagatellisera eller legitimera våldet.

WHO intervjuade 10 000 kvinnor i alla delar av världen om erfarenheter av våld. På frågan om när de utsattes för våld var det vanligaste svaret: ”när jag inte lyder, när jag säger emot honom”. Det kunde gälla bagateller. Fler kvinnor mördas i sina hem varje år, än antal människor som dör i alla världens väpnade konflikter tillsammans. I Sverige är den enskilt vanligaste orsaken till att kvinnor mördas att de vill separera. Ändå skylls det fortfarande på våldsutsatta för att de inte lämnar en våldsam man. Hoten mot dem är verkliga och samhället brister i att ge det skydd som behövs.

Våld finns i samkönade relationer, och kvinnor kan också använda våld mot män, men som decennier av forskning visar utövas det allra mesta av våldet av män, särskilt grovt fysiskt våld och sexuellt våld – mer än var tredje kvinna i världen drabbas. Både i Sverige och globalt är det ett allvarligt folkhälsoproblem med stora samhällsekonomiska kostnader.

I krig är det farligare att vara kvinna är att vara soldat. För Sverige, vars territorium inte varit hotat på tre hundra år, är mäns våld mot kvinnor det reella säkerhetsproblemet. Utlandsfödda kvinnor är särskilt utsatta, det gäller oavsett om mannen är född i utlandet eller Sverige. Tvåårsregeln är ett effektivt redskap för män som utövar våld mot kvinnor som inte har permanent uppehållstillstånd – den är både rasistisk och sexistisk och bör därför avskaffas. Mänsklig säkerhet och mänskliga rättigheter måste sättas främst.

Ingen föds till förövare. Män kan bättre än såhär. Ojämliket i alla dimensioner ökar våldet i samhället, normaliserar våld och exploatering. Det finns likheter men också skillnader mellan elitens rasism och sexism och de mer underordnades rasism och sexism. Vissa mekanismer främjar våld hos den som lärt sig att detta är det enda sättet att uppnå någon känsla av kontroll, medan andra mekanismer får priviligerade att njuta av lidandet hos dem som de lärt sig är längre ner i hierarkin och därmed mindre värda.

Göran Lindberg, den förra polischefen var inte ensam. Tillsammans med andra mäktiga män våldtog och torterade han fjortonåriga tjejer som tagits i samhällets vård. Lindberg som just skulle gå i pension dömdes, med de andra männen, som tjejerna lämnat samstämmig information om ställdes aldrig inför rätta. Polisen menade sig inte ha resurser att följa upp tjejernas uppgifter. Vad är det för rättsstat, när gruppvåldtagna fjortonåringar nekas rättvisa, men resurser finns att jaga helt oskyldiga människor på stan, människor som inte gjort sig skyldiga till något annat än att ha sökt skydd undan krig och våld och ha ett sk ”osvenskt” utseende?

Frihet från våld är en mänsklig rättighet som staten har det yttersta ansvaret att säkerställa. FN har uppmanat sina medlemsstater att dramatiskt minska sina militärbudgetar och att istället prioritera insatser mot det globala säkerhetsproblemet våld i nära relationer och sexualiserat våld. Feministiskt initiativ vill göra just detta, och har ett femtiotal konkreta förslag. Regeringen prioriterar precis tvärtom mot vad FN säger. Istället för att investera mot verkliga hot mot människors liv och hälsa, ökas anslagen till det militära försvaret. Regeringen styrs av bisarra pojkdrömmar om en rysk ockupation av Sverige. Det är inte att ta ansvar. Det talas mycket om ökade anslag till kvinnojourerna, det som föreslås är några tiotals miljoner. Militärbudgeten, som idag är på 47 miljarder, ska nu successivt förstärkas – från ytterligare 200 miljoner 2014 till 500 miljoner extra 2017. Vi behöver en ny säkerhetspolitik, befriad från nationalism och infantila fantasier.

Våldet kan mötas med bättre politik och riktade insatser. Många professionella gör ett bra jobb, men inte sällan saknar kommunerna kunskap och politisk vilja att fullfölja sitt uppdrag att förebygga och att ge alla som behöver skydd. Lagstiftningen är i många fall bra. En samtyckeslagstiftning mot våldtäkt kan göra skillnad, men räcker inte för att komma tillrätta med den rasism och sexism som genomsyrar vårt rättssystem och präglar hela vårt samhälle.

Feministiskt initiativ kräver:

• Säkra långsiktig finansiering av skydd och stöd för våldsutsatta. Detta är den mest akuta och enskilt viktiga insatsen just nu.
• Få män att sluta och helst aldrig börja slå. Fler förövare måste behandlas och det bör leda till någon form av sanktioner att vägra behandling. Det ska vara lättare att få kontaktförbud och det måste bli konsekvenser när dessa överträds. Elektroniska fotbojor ska användas och inte som nu samla damm. Arbeta våldsförebyggande redan från förskolan. Inga temadagar och tillfälliga projekt – det här måste in i skolans obligatoriska undervisning.
• Stärk barns och ungas rättigheter. Kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. Tvinga inget barn att umgås med eller bo hos en förälder de är rädda för, oavsett om brott har styrkts eller inte. Förbättra riskbedömningarna. Förtydliga skolans uppdrag att informera alla barn och föräldrar om allas mänskliga rättigheter och ge skolan större resurser till elevhälsa och handledning av personal.
• Ge alla relevanta grupper av professionella obligatorisk utbildning om våld, rasism, sexism, mänskliga rättigheter och handledning i dessa frågor. Inte minst juristerna.
• Inför en samtyckeslagstiftning mot våldtäkt.
• Inrätta ett nationellt kunskaps- och resurscentrum mot människohandel för sexuella ändamål och sexköp.

Det är dags att Sverige sätter mänskliga rättigheter högst upp på agendan och bekämpar de verkliga säkerhetsproblemen.

Linnea Bruno, 25 november 2013