Klimatkrisen kräver samarbete över politiska gränser

Det finns tre partier som tydligare än andra förstått vikten av systemkritisk politik. Det är Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. Vi tycker inte lika om allt. Men det finns en grund att samarbeta kring. Inför det kommande EU-valet måste också denna akuta kursändringen kanaliseras politiskt. Det måste finnas ett alternativ som ser lösningar och inger hopp. Nu har vi chansen - och det är bråttom.

Temperaturer skenar, ökade utsläpp i stället för minskade och smältande permafrost lösgör okontrollerat metangas i atmosfären. Dödande stormar, skyfall och översvämningar, samtidigt som jordar torkar ut. I takt med att tillgången på brukbar jord krymper, trissas konflikterna upp och beväpnas. Kombinationen miljökollaps och krig har redan tvingat miljontalsmänniskor på flykt. Där möts de av taggtråd och stängda gränser bevakade av militär. Land efter land röstar fram despotiska regimer, som inte längre förstår innebörden av demokrati. Det är inget mindre än en humanitär och politisk kapitulation vi ser. Vi lever i det som i historieböckerna en dag kommer att beskrivas som den stora skammens tid. Det politiska svaret på en annalkande komplex katastrof kan inte bli något annat än samarbete.

Vårt svar på det här existentiella hotet är att vi måste förändra det ekonomiska systemet och det genom att ekonomin måste underordna sig klimatmålen, så att den blir ett verktyg för att nå nödvändiga klimatmål. Vi måste ifrågasätta BNP-tillväxt som mål för samhällsekonomin och istället fokusera på global hållbarhet, jämställdhet och jämlikhet. Global social rättvisa. Vilket i sin tur hänger ihop med mänsklig säkerhet och utveckling. Klimatpolitiken måste vara gränsöverskridande, både geografiskt och sakpolitiskt. Föråldrat patriarkalt tänkande om dominans genom konkurrens och kontroll måste ersättas med insikten om att vi alla är en del av detta klot, sammanbundna med varandra genom den gräns för exploatering som vi redan passerat. Det måste finnas ett alternativ som ser lösningar och inger hopp.

Inför det kommande EU-valet måste också denna akuta kursändringen kanaliseras politiskt.

Det finns tre partier som tydligare än andra bär den här systemkritiska politiken. Det är Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. Vi tycker inte lika om allt och har delvis olika ideologiska utgångspunkt med olika betoning på ekologism, socialism och feminism. Men det finns en grund att samarbeta kring – en chans som måste gripas tag i. I det nyligen avslutade riksdagsvalet våndades många väljare i valet mellan de här tre partierna. Lite förenklat, och helt utan ställningstagande, går det att säga att MP sågs som ”svikare”, Vänsterpartiet ”tryggare” och F! som för ”osäkert”. I slutändan blev det ingen egentlig vinnare. Den här splittringen blev i slutänden en förlust för oss alla.

Går det att samla de radikala, systemkritiska och förändringsvilliga politiska krafterna i EU-valet? Vi tycker det är värt en seriös diskussion. Kollegor, partiledare för Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi står inför en klimatkris samtidigt som vi ser en växande politisk förtroendekris, inte minst inom EU.  Då tror vi att det är nödvändigt att lyfta blicken från partiegoismen. Inte minst för väljarnas skull. Kan vi mötas?

Gudrun Schyman och Gita Nabavi, partiledare för Feministiskt initiativ

Genom

Maria Pettersson, partisekreterare, Feministiskt initiativ.