Jämställdhet är viktig inte bara mellan män och kvinnor

I ”Spreta, feminism, spreta” redogör Heidi Avellan för sin syn på vad feminism är. Hon menar att jämställdhetsfrågan tappat greppet under 2000-talet och att den rent politiskt idag bara är ”några grader varmare än den iskalla klimatfrågan”. Som intersektionell feminist anser jag att det är tvärtom. Det betyder att jag anser att jämställdhet ser olika ut för olika grupper i samhället.

Jämställdhet är viktig inte bara mellan män och kvinnor, utan också mellan olika grupper i samma kategori. Till exempel har kvinnor i olika åldersgrupper inte samma möjlighet att påverka sina liv.

Fler och fler ser behovet av ett jämställt Sverige, och fler har börjat förstå att det inte bara handlar om jämställdhet mellan könen.

Det intersektionella perspektivet som belyser flera aspekter av jämställdhet är ett politiskt obundet analysredskap. Genom att inkludera olika faktorer, så som ålder, funktionalitet, etnicitet, hudfärg och sexualitet, tillför detta perspektiv ett djup och sätter samhälliga skeenden och villkor i ett större sammanhang.

Avellan refererar till en debattartikel i DN där Per Bolund (MP) och Gudrun Schyman (Fi) skriver att Sverige i och med alliansregeringen blivit mindre jämställtoch att inkomstskillnaderna ökat. Jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) och Carl B Hamilton (FP) svarar (8/1) att det är orimligt att mäta jämställdhet utifrån lågkonjunktur, arbetslöshet och låga löneökningar, och att det därför saknas fog för att svartmåla regeringens politik. De menar att alliansen varit bra för Sverige, för såväl kvinnor som män.

Maria Arnholms och Carl B Hamiltons argument är verklighetsfrånvänt, och skulle aldrig existerat om slutsatserna tagit avstamp i en intersektionell analys.

En OECD-rapport från 2013, som bland annat beskriver hur finans- och skuldkrisen har påverkat spridningen av inkomster, visar att det har skett en dramatisk ökning av det gap som finns mellan olika människors inkomster. Rapporten fastställer att ”I Sverige var andelen fattiga 2010 (9 procent) mer än dubbelt så hög som 1995 (4 procent)”. Arnholm och Hamilton väljer att bortse från detta faktum, allt för att fortsätta propagera för alliansens politik.

Feministiskt initiativ inser att vi måste räkna med att de beslut som fattas politiskt även påverkar andra grupper än de avsedda och förstå hur de drabbas av dem.

Var och en måste våga titta på sig själv och vara självkritisk, speciellt om hon eller hantillhör den grupp kvinnor och män som Arnholm och Hamilton menar har fått det bättre.

Det behövs ifrågasättande och jämförelser av de förbättringar som samhällets topp pratar om och att de ställs i proportion till de försämringar som samtidigt uppstått på andra håll.

Vissa grupper har visserligen fått en ökning av sin disponibla inkomst, men det har främst gällt de rikaste 10 procenten i Sverige. Det finns fortfarande grupper som fått det betydligt sämre, grupper som förbisetts av regeringen Reinfeldts sänkningar av inkomstskatterna. Enligt SCB har till exempel sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer sämre ekonomi idag än år 2006.

Politiska beslut ska göra livet så bra som möjligt för så många som möjligt.

Feministiskt initiativ vill att alla politiska beslutsprocesser genomgår en intersektionell analys, så att grupper som idag förbises inkluderas i politiska beslut.

Katerin Mendez är ledamot i Feministiskt initiativs partistyrelse och riksdagskandidat.