”Jag vill ha en statsminister som har gjort abort som tonåring”

I slutet av vår valkickoff 9 december hade vi en aktion på Skärholmens torg. Det här är ett tal som alla deltagare höll tillsammans.

Jag vill ha en statsminister från Skärholmen. Jag vill ha en statsminister utan bostadsrätt och jag vill ha en statsminister som köat till sjukvård, till Arbetsförmedlingen och till soc. Jag vill ha någon som har varit arbetslös som statsminister, någon som blivit sexuellt trakasserad och gaybashad, avvisad och utvisad. Jag vill ha en person som utförsäkrats som statsminister och jag vill ha en flata som vice statsminister och jag vill ha nån som inte har råd med privat sjukvård och jag vill ha nån som växte upp i en förort där polisen stoppar människor på grund av hudfärg. Jag vill ha en statsminister som gjorde abort som tonåring och en ledare som inte är det sämre av två jävliga val. Jag vill ha en statsminister som förlorade sin förra älskade i aids, som fortfarande ser detta för sina ögon varje gång den lägger sig för att sova, som höll sin älskade i sina armar och visste att den skulle dö. Jag vill ha en statsminister som genomlevt den svenska asylprocessen. Jag vill ha nån som spenderat natten i en cell, som jagats av rasister och överlevt våldtäkt. Jag vill ha någon som älskat och blivit sviken, som respekterar sex, som begått misstag och lärt sig av dem. Jag vill ha en svart kvinna som statsminister. Jag vill ha nån med dåliga tänder och taskig attityd, nån som har ätit den där äckliga sjukhusmaten, en som är transvestit, nån som har behövt men inte fått terapi. Jag vill ha nån som har begått civil olydnad. Och jag vill veta varför vi lärde oss, någonstans längs med vägen, att en statsminister alltid är en clown: alltid en torsk men aldrig ett luder. Alltid en pamp och aldrig en feminist, alltid en lögnare, alltid en tjuv men aldrig ertappad.

Ut med rasisterna, in med feministerna

Texten är en fri tolkning och översättning av verket I want a president av konstnären Zoe Leonard, 1992.