”Ingen människa är en ö”

Som feministisk spaning fick man verkligen ta fram både förstoringsglas, och sin bästa detektivförmåga, för att överhuvudtaget hitta någon feminism eller jämställdhet i Stefan Löfvens Almedalstal.

Stefan Löfven pratade mycket om Sverige, såhär gör vi och så här tänker vi i Sverige. Men visionerna om hur vi kan komma tillrätta med de utmaningar vi har i Sverige på jämställdhetsområdet utelämnar han. Det är de andra männen som ska sluta kontrollera sina kvinnor. Han placerar jämställdhetsproblemen utanför sin bild av Sverige och den svenska mannen.

Han lyfte också behovet av en stark välfärd men pratar samtidigt ingenting om hur kvinnorna som bär välfärden på sina axlar ska orka jobba. Inte ett ord om kvinnors villkor på arbetsmarknaden – den ofrivilliga deltiden, otrygga anställningsformerna och låga lönerna. Han nämner i vanlig ordning industrin men inte kommunal. Han talade en gång om att kvinnor långt från arbetsmarknaden ska börja jobba, men den enda lösningen han presenterar är att ta bort vårdnadsbidraget för kvinnor som är hemma med barn.

Han pratar om segregation men ingenting om hur rasismen påverkar de som drabbas allra värst av segregationen. Ingenting om den inhemska terrorism som just nu brer ut sig där barn mördas i skolan på grund av sin hudfärg och rasistiska medborgargarden ger sig ut på stan för att misshandla ensamkommande barn och sätta eld på deras boenden.

Talet innehöll inga svar på hur han har tänkt rätta till de stora skillnader i livsvillkor som fortfarande råder mellan män och kvinnor i Sverige. Ingenting om hoten, hatet och diskrimineringen mot invandrade svenskar och den växande rasifierade underklassen.

Precis när en trodde att han kanske skulle prata lite om våldet och de sexuella trakasserier mot flickor och kvinnor som ju varit på tapeten den senaste tiden, då var det istället dags för lite fotbollssnack.

Stefan Löfven inledde och avslutade sitt tal med ett citat ur en dikt ”Ingen människa är en ö”. Det är djup ironi att han citerar en poet, John Donne, som var en stor förkämpe för varje människas frihet och värdighet. Den grundidé som de mänskliga rättigheterna bygger på. Han har precis infört lagar som går emot tesen om att ”ingen människa är en ö”. Han vill ju göra Sverige till en isolerad ö som inte ska ta ansvar för människorna som dör på Medelhavet. Om han hade fortsatt att läsa dikten han citerar hade han upptäckt att budskapet är allt annat än den politik han själv just nu presenterar:

Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela.

Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.

Lisa Hartwig Ericson