”Hvarför skola kvinnorna vänta?” Lars Gårdfeldt i Feministiskt Perspektiv

Den löper som en röd tråd genom hela arbetarrörelsens historia, parollen klass går före kön och det krav som lagts på kvinnorna: era frågor får vänta. Först när vi vunnit den viktiga klasskampen, har vi (männen) råd att ta itu med kvinnofrågorna. Redan 1905 ifrågasatte kvinnokämpen Frida Steenhoff arbetarrörelsens kvinnosyn i broschyren ”Hvarför skola kvinnorna vänta?”.

Frågan som då var aktuell var kravet på kvinnlig rösträtt. Det socialdemokratiska toppskiktet erkände visserligen kravets legitimitet. Hjalmar Branting yttrade bland annat: ”Vill man invända att kvinnorna också borde ha rösträtt, så svarar jag härpå obetingat: ja visst böra de det”.

Men, om än principiellt riktig fick den kvinnliga rösträtten likväl skjutas på framtiden. Och detta av rent taktiska skäl. Det ansågs svårt nog att få igenom en lagreform som gav arbetarklassens män rösträtt. Om man därtill lade kravet på kvinnors rösträtt befarade Socialdemokraternas verkställande utskott att hela den [manliga] rösträttsfrågan skulle fördröjas – ”ville man vinna ett praktiskt resultat skulle man akta sig för att komma med rent omöjliga saker”.

Arbetarrörelsens budskap till kvinnorna var således: era rättigheter, era frågor, era liv, får vänta. Årtionden senare var det lönefrågan som var den mest aktuella. Kvinnors lön var i fackliga avtal reglerade till mellan 50-70 procent av männens löner. I en undersökning genomförd av LO 1943 framförde Beklädningsarbetarförbundet (vars medlemmar till större delen bestod av kvinnor) att dess viktigaste uppgift var att ”höja männens löner något så när, eftersom även dessa är låga i förhållande till andra manliga arbetares löner”.

Så röd löper denna tråd genom hela arbetarrörelsens historia. Den politiska taktiken, som genom skuld och skambeläggning, fungerar som en snubbeltråd för de kvinnor och feminister som vågar hävda att rättvisa mellan könen också måste få vara en prioriterad fråga. Och nu, valåret 2014, klingar återigen de gamla visorna om att klass går före kön och att det som engagerar många kvinnor, av taktiska skäl, måste vänta.

Nu senast är det vänsterdebattören Göran Greider som i tidningen ETC uppmanat kvinnor och feminister att avstå från att rösta på Feministiskt initiativ (Fi). Ty, klassfrågan är viktigare än könsfrågan. Om Fi inte kommer in riksdagen, och de rödgröna inte får egen majoritet, bär Fi skuld för att Sverige får en fortsatt borgerlig regering, menar Greider och han understryker att ”även den mest idealistiska vänstermänniska ibland bör fundera taktiskt och strategiskt”.

Den socialdemokratiska debattören Daniel Suhonen har nu följt Greider i spåren. I dagens P1 Morgon deklarerar han: ”Men sen måste man också vara taktisk och smart. Man måste ta hänsyn till realpolitiken… Jag gör analysen att vi måste byta regering till varje pris… en röst på Fi är en bortkastad röst… det är en röst i toaletten”.

Greiders och Suhonens argumentation är en ren kopia av det patriarkala tänkande som för över hundra år sedan fick Socialdemokraternas verkställande utskott att hävda att krav på kvinnlig rösträtt skulle äventyra den lagreform som syftade till att ge arbetarklassens män rösträtt. Budskapet från arbetarrörelsen, här företrädd av grabbarna Greider & Suhonen, är detsamma som för över hundra år sen. Och liksom kvinnokämpen Frida Steenhoff frågade sig redan 1905, kan jag inte låta bli att undra ”Hvarför skola kvinnorna vänta?”

Lars Gårdfeldt är riksdagskandidat för Feministiskt Initiativ, präst och teologie doktor

Lyssna på hela debatten mellan Gudrun Schyman och Daniel Suhonen i P1-morgon

Även Linnéa Bruno har någonting hon vill säga, angående taktikröstning, i ett debattinlägg i Nyheter24:

”Det taktiska vore att rösta in
fler feminister”

Linnéa Bruno

”Jag kan förstå taktikrösten, men tycker att det taktiska för alla feminister är att rösta in fler feminister”, skriver Linnéa Bruno, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ

Det pågår en intensiv debatt om vilka hänsyn som bör tas inför röstandet i höstens riksdagsval. Politisk övertygelse ställs mot taktikröstande. Rossana Dinamarca och Martina Skrak (V) ifrågasätter i ETC Göran Greiders ledartext om att feminister borde taktikrösta på V, då han menar att Fi är chanslösa. Feminister bör snarare rösta på V för politikens skull, menar de. Jonas Sjöstedt upprepar sitt av sina egna kritiserade uttalande att en röst på Fi är en bortkastad röst, och fick så sent som i dag medhåll av Daniel Suhonen i en debatt mot Gudrun Schyman i P1-Morgon.

Jag kan förstå taktikröstande, även om jag själv röstar på den i mina ögon bästa politiken. Vad jag däremot har svårt att förstå är när din röst varken styrs av politik eller taktik utan av blind lojalitet. Vad partiet än gör ger du det din röst. Drivkrafterna bakom och konsekvenserna av lojalitetsröstandet tycker jag är ett bortglömt tema i diskussionen. För att uttrycka det klarast möjligt: S-kvinnorna står politiskt närmare Feministiskt initiativ än Socialdemokraterna.

M och S är lika varandra i svaga eller obefintliga jämställdhetsambitioner,vapenexport till fattiga länder och diktaturer, inhumant restriktiv asylpolitik, patriarkal säkerhetspolitik och passivitet inför bortsvindlandet av skattemedel inom välfärden. S-kvinnor står för något helt annat. Liksom Fi vill de ha individualiserad föräldraförsäkring, arbetstidsförkortning, uppvärdering av kvinnors arbete och löner, långsiktigt skydd för våldsutsatta, militär nedrustning och fredsarbete, slut på vapenexport till diktaturer, avskaffa kärnkraften och att skattemedel i välfärden ska gå till det som de är avsedda för.

Sedan ett decennium har riksdagen kommit överens om jämställdhetspolitiska mål. Fi vill här inget mer kontroversiellt än att vi ska ha en aktiv politik för att nå dessa mål. Det gäller ekonomisk självständighet, representation och inflytande, obetalt hem- och omsorgsarbete, kroppslig integritet och slut på våldet. Flera av kvinnoförbunden står nära oss i en rad centrala frågor. Men lojaliteten med männen är större. Vad skulle feminister i andra partier förlora på att åtminstone hota med att byta parti? Särskilt gäller detta S-kvinnorna, som står och stampar medan feminister flyttar fram positionerna inom såväl FP som V och MP.

Många rödgröna väljare provoceras av talet om taktikröstning. Borgerliga väljare tycks ha mindre problem att lägga sin röst på det näst bästa alternativet om det partiet är nära riksdagsspärren. Jag kan förstå taktikrösten, men tycker att det taktiska för alla feminister är att rösta in fler feminister. Jag ser värdet i ett starkt vänsterparti som alltid står på de ekonomiskt utsattas sida, ett starkt miljöparti som går före in i framtiden, socialliberaler som tar strid för mänskliga rättigheter och feminism inom borgerligheten. Även en pragmatisk socialdemokrati har sina förtjänster. Tillsammans med dem kan Fi förpassa konservativa och fascister dit de hör hemma – i historien.

Linnéa Bruno, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ

Någon som definitiv bestämt sig för att rösta på F! är Sara Strömvall. Så här skriver hon i Nyheter24:

”Därför kommer jag rösta på
Feministiskt initiativ”

”Det finns bara ett parti som i grunden står för allas lika värde. Det finns bara ett parti som kan lyfta Sverige till det land jag vill vara stolt över”, skriver Sara Strömvall.

Att högerblocket gjort sitt har förhoppningsvis inte gått obemärkt förbi. När föräldrar kan köpa företräde inom sjukvården till sina barn och när klyftorna mellan dem med pengar och dem utan ökar så kan vi inte längre blunda. Vi tillät högerstyre i åtta år, det var säkert nyttigt för många att en förändring skedde, men nog är nog. Så som Sverige ser ut i dag, är det inte längre det land jag stolt berättar att jag kommer ifrån. Ett land med gemenskap, ett land där vi hjälper varandra och där vi värnar om allas lika värde. Jag tror att det är dags för Robin Hood att kliva in, och styra upp det här igen.

Men det är inte bara ekonomin det handlar om, det handlar om att vi måste rannsaka oss själva och få bukt med våra grundvärderingar. Vad vill vi ha för grund egentligen? Hur ser vi på andra människor? Vad är mänskliga rättigheter för oss? Vad innebär egentligen allas lika värde? Och framför allt, hur vill jag att mina barn ska växa upp?

I dag är inte alla lika värda i Sverige, det visar sig varje dag, hela tiden och på olika sätt. Vi lever i en hierarki, vare sig vi vill eller inte, och den vita, heterosexuella, maskulina mannen som inte är transperson, sitter på toppen. Vi andra faller ner i olika grupperingar med olika privilegier, men förtrycks eller diskrimineras på ett eller annat sätt, för att vi avviker från normen. Jag som vit har privilegier som rasifierade inte har, men som kvinna blir jag nedvärderad av män, oavsett männens etnicitet. Listan kan göras lång.

Jag kommer lägga min röst på det enda parti som satsar på att vi hamnar på rätt köl. Det finns bara ett parti som i grunden står för allas lika värde. Det finns bara ett parti som kan lyfta Sverige till det land jag vill vara stolt över. Ett parti som står bakom mig som kvinna. Ett parti som ser på mig som lika mycket värd som en man. Ett enda parti som vill ge mig mina rättmätiga rättigheter. Ett enda parti som jag vågar låta ta ansvar för mina barns framtid. Ett parti som vill låta mig växa, ta plats och känna mig trygg oavsett vem jag är. Och det bästa av allt? Detta parti vill även göra samma sak för alla dem som inte är som jag. Detta parti står för allas lika värde, oavsett kön, ursprung eller sexualitet. 

Jag kommer rösta på Fi för att de delar mina värderingar. Jag kommer rösta Fi för att jag är trött på diskriminering av minoriteter. Jag kommer rösta Fi för att jag vill ha bort de vidriga könsrollerna som placerar oss i fack. De könsroller som säger att det som är typiskt kvinnligt är sämre än det som är typiskt manligt. Jag kommer rösta Fi för att den som blir pappa till mina barn ska dela ansvaret utan höjda ögonbryn. Jag kommer rösta Fi för att mina barn ska ha föräldrar som tjänar lika mycket för samma jobb. Jag kommer rösta Fi för jag kan inte vänta 200 år på att vi ska bli jämställda. Vi har väntat länge nog nu, och jag vill uppleva förändringen. Jag kommer rösta Fi för att världens mest jämställda land har alldeles för långt kvar. Jag kommer rösta Fi för det är viktigt för mig att mina medmänniskor mår bra.

Jag vill också uppmana att inte taktikrösta, utan rösta för det en själv tycker och står för. Låt oss tydligt säga att vi är här, vi är många, och tillsammans gör vi skillnad. Jag kommer rösta Fi, för det är det enda rätta för mig.

Sara Strömvall, feminist