HUMORN OCH SJÄLVKRITIKEN GJORDE HONOM ROSA

Jesper Jonsson kommer egentligen från en helt annan bakgrund och hans uppväxt präglades av andra värderingar. I ett mycket uppmärksammat inlägg på Facebook-sidan ”Sjöbo mot rasism” berättar han om sin tid i Sverigedemokraterna (SD) och hur han så småningom gjorde en helomvändning. Vi är glada, och tacksamma, för att vi får dela med oss av hans text här.

Diskussion som uppstod på denna sida om hur vi gör bäst för att bemöta rasister/nazister/fascister, etc, fick mig verkligen att tänka till!

Vad jag tolkade det som så ansåg vissa personer att det bästa sättet att bekämpa dessa ”onda” människor är med ”any means necessary”, och att diskutera, utföra solidariska handlingar och visa kärlek istället för hat inte leder någonstans. Men det är just där som jag tycker dessa personer har fel!

Jag fyller 19 år om lite mer än tre veckor. Jag är feminist, jag är republikan, jag är för abort, jag är för samkönade äktenskap, jag är för invandring, jag är tolerant. Jag är för ALLAS lika rättigheter och för ALLAS rätt att bli behandlade som de unika individer de är! Men det brukade inte alltid vara så…

Går man bara tillbaka 5 år i tiden så möts man av en HELT annan person. För hur det än smärtar mig att säga det…så växte jag upp som SD:are!

Jag bodde större delen av min barndom i Blentarp, en till 99% helvit och helsvensk liten by i Sjöbo kommun med ungefär 1100 invånare , där SD är största parti. Jag hade ett flertal ”smårasistiska” släktingar som brukade tala illa om allt som hade med invandrare och minoriteter att göra. Det var alltifrån: ”Invandrare snor våra jobb! De lever bara på socialbidrag! Zigenarkvinnor bär så stora kjolar för att de ska kunna snatta från butiker! Om inte kvinnorna bär burka så blir de slagna av sina män”, etc, etc…jag har hört dem alla! Manlighetsnormen och jantelagen är även sååå jävla stark i den här lilla byn! I skolan skulle man självklart inte sticka ut det minsta, man skulle även aldrig framstå som svag eller feminin, för då var man ju självklart ”bög”, vilket var något av det värsta/äckligaste man kunde vara.

Needlees to say: Jag växte upp som en hjärntvättad idiot som gjorde allt för att ALDRIG sticka ut. En hjärntvättad idiot som blev rasande så fort han såg en invandrare (för ”självklart” visste jag att hen var en lat socialbidragstagare som säkert inte ens pallade lära sig svenska). En hjärntvättad idiot som blev ÄCKLAD av att se två män kyssas och som ansåg homosexualitet vara något av de äckligaste som fanns! En hjärntvättad idiot som fick lära sig att ”vara en man” och stänga inne alla sina känslor, för om man visar folk att man har känslor så kommer de ju tro att man är en ”fjolla”! All denna skiten trodde jag på! SD var mitt parti!

Men ändå…mådde jag aldrig bra.
Trots att jag ”visste” att mina högervridna lösningar var de perfekta lösningarna på Sveriges och världens problem…så mådde jag aldrig bra! För jag var arg HELA tiden! 24 timmar om dygnet gick man runt och bara kände ett konstant hat mot ALLTING! För jag hade ju självklart rätt! Om vi hade tömt Sverige på invandrare så hade hela landet förvandlats till Shangri la och vi alla ”svenskar” skulle leva lyckliga i alla våra dagar!

Så jag kunde aldrig förstå varför människor kunde vara emot SD, hur folk kunde tala illa om dem, etc. ”SD har ju alla lösningarna, varför lyssnar då ingen på dem?” tänkte den unga jag! Det började sakta…min förvandling bort från SD…

Jag hade alltid läst mycket, var ju b.l.a. därför som jag var en så stor SD-supporter. Hade ju självklart läst dussintals enorma historieböcker om Sveriges historia och dylikt. Självklart trodde jag på det konservativa tänkandet om bevarandet av ALLT gammalt! Självklart skulle man kunna sjunga nationalsången utantill! Självklart skulle allt vara så överpatriotiskt som möjligt!

Men jag började sakta läsa på om andra sätt att se på världen och samhället. Började även titta på flera politiska komiker, tex Magnus Betner, Bill Hicks, George Carlin, etc. Och jag minns att jag tänkte: ”Wow, jag håller med dessa personer om allt de säger!….men de AVSKYR mitt sätt att tänka och är HELT emot mina politiska åsikter!” Just där kom den absolut första insikten för mig. Och de blev sakta men säkert flera…

Jag började upplysa mig själv mer om mitt egna parti, hur andra partier tänkte, varför de flesta människor inte gillar SD, etc. Och samtidigt började jag tänka mycket mer självständigt. För första gången i mitt liv började jag även sätta mig in i andra människors situation…och ju mer jag tänkte på det, desto mer rädd och äcklad blev jag för mina tidigare åsikter.

En simpel mening som Magnus Betner sa satte även rot i mina tankar: ”Vi gör ju EXAKT samma sak med muslimerna som vi gjorde med judarna! Vi beskyller dem för saker de omöjligen kan ha gjort!” De fick mig verkligen att bli extremt självkritisk! Jag tänkte efter: Vilka är det som alltid talat illa om invandrare och spridit hemska myter? Jo,mina släktingar och vänner…och var fan har de fått sin information ifrån? INGENSTANS! De känner INGA invandrare! De har knappt TRÄFFAT en annan människa med mörkare pigment! De har ALDRIG bott i stan! De har ALDRIG satt sin fot i Rosengård! Så hur i helvete kan de veta alla dessa saker, frågade jag mig själv!

Jo, därför att alla deras myter är just myter!  Jag började äntligen förstå att ”mina” politiska åsikter egentligen inte var mina. De var mina släktingars, mina vänners, mina bekantas! Jag var SKRÄMD till att tro på deras spökhistorier. Jag var hjärntvättad till att tro på alla dessa lögner som de inte hade det MINSTA bevis för.

Den lilla smygrasisten jag var då är död. Han dog med hjälp av kärlek och kunskap…vem vet vad jag hade varit för person om jag inte hade bemöts med kunskap av alla antirasister, som outtröttligt får ta emot skit från människor som påminner om den 5 år yngre versionen av mig. Vem hade kunnat tro att den där lilla SD:aren skulle växa upp, börja avsky SD, gå med i FI, engagera sig i antirasistiska rörelser och börja kämpa för ALLAS lika rättigheter? Inte jag iallafall, that’s for sure!

Vad jag vill få fram då är att INGEN är oförbätterlig och det aldrig är försent att få in någon på den ”rätta” vägen! Allt som behövs är en massa tålamod, kunskap och en massa kärlek.

Sorry för att det blev en så himla lång text ^^

Jesper Jonsson
F! Sjöbo