Mot oss naiva står de förnuftiga. Förnuftet har sedan Aristoteles betraktats som en utpräglat manlig egenskap, och just kvinnors bristande förnuft var länge ett av huvudargumenten mot kvinnlig rösträtt. Kvinnor må ha ett utvecklat känsloliv, men att styra en stat – det är ändå inte realistiskt.
Det är lätt att låta sig nedslås. Tur då att jag kan min historia. Att jag vet att alla de mänskliga rättigheter somliga av oss åtnjuter idag – och nästan alltid tar för givet – kommer sig av att människorättsaktivister en gång hävdat och oförtröttligt stått upp för de där orealistiska och naiva idéerna.
Idéer som att kvinnor ska ha rösträtt. Eller att avskaffa slaveriet. Eller att sänka arbetstiden till åtta timmar och förkorta arbetsveckan till fem dagar.
Vad är det som gör att folk ständigt tror att vi lever i historiens slut? Att nationalstaten är ristad i granit och kalksten, att 8 timmars arbetsdag är en naturlag och att ”du skall icke ifrågasätta det rådande ekonomiska systemet” är ett av de tio budorden?
När samtliga av dessa företeelser på sin höjd bara är ett par hundra år gamla. Att avfärda oss som vill mer som naiva känns inte bara som ett trött, patriarkalt argument – det är direkt historielöst.
Lika historielöst som att, som Lundin gör, påstå att det är feminister och människorättsaktivister som får främlingsfientlighet att växa. Den växer genom att den normaliseras i samhällsdebatten. Som när Lundin i avslutningen helt reducerat frågan från att handla om mänskliga rättigheter, till att handla om sanitära problem.
“God vilja att hjälpa till räcker inte alltid”, lyder rubriken i Lundins ledare, och det har han faktiskt helt rätt i. Det är därför vi inte bara vill utan faktiskt GÖR, till skillnad från så många andra.
Som när Soraya Post (F!) nyligen drev igenom sin resolution om ett erkännande av antiziganismen och förintelsen av romer i EU-parlamentet. Ett helt avgörande steg för en genuin integrationsprocess av romerna i Europa.
Eller som när vi på Gotland arbetar varje dag med praktisk aktivism kring allt från boende, till vård och undervisning.
Vi fortsätter vilja, och vi fortsätter göra. För att historien visat oss att förändring är möjlig, och att de som betraktas som naiva idag kan komma att skriva morgondagens historia.