FP:s jämställdhetsförslag inte tillräckliga

11 januari 2014

Om Folkpartiet menar allvar med sina intentioner att aktivt arbeta för ett jämställt Sverige måste retoriken övergå i verklig handling. Trots att partiet är i regeringsställning går det bakåt med jämställdheten i Sverige, skriver Julia Bahner (Fi) i Göteborgs-Posten.

Folkpartiets Cecilia Wikström och Jenny Sonesson skriver på GP Debatt (30/12) att det är dags att vi kommer till rätta med jämställdhetsklyftorna, särskilt i ett land som Sverige, ”som säger sig verka för jämställdhet och människors lika värde”.

Det är bra att jämställdhetsfrågorna sätts på agendan, men Folkpartiet har i egenskap av regeringsparti haft två mandatperioder på sig att arbeta i enlighet med de jämställdhetspolitiska målen som regeringen förbundit sig att arbeta för. Trots detta går det bakåt med jämställdheten i Sverige, enligt färska siffror från riksdagens utredningstjänst. Varken löneskillnaderna eller uttaget av föräldraförsäkringen har blivit mer jämställt. Dessutom rapporterar Försäkringskassan, efter uppdrag av regeringen, om en ökande sjukfrånvaro bland kvinnor till följd av psykisk ohälsa. Ökningen omfattar framförallt förvärvsarbetande kvinnor med stress- och depressionsrelaterade diagnoser. Statistik från OECD visar i sin tur att denna stress har starka kopplingar till ojämställdhet i hemmet, det vill säga att när arbetsdagen är slut väntar ett nytt arbetspass hemma.

Gör knappast skillnad

Precis som Wikström och Sonesson skriver så krävs aktiva åtgärder för att komma tillrätta med detta allvarliga folkhälso- och samhällsproblem, men deras förslag räcker inte på långa vägar. En tredje pappamånad skulle knappt göra någon skillnad när 80 procent tas ut av kvinnor i dag, enligt Försäkringskassans senaste rapport, som de också hänvisar till. Hade de läst den lite noggrannare hade de också sett det svart på vitt; det är kön och inte lön som är anledningen till det ojämställda uttaget, trots starka myter om motsatsen. Därför behövs en individualiserad föräldraförsäkring, precis så som alla andra socialförsäkringar är organiserade.

 

Det är märkligt att ett socialliberalt parti som Folkpartiet inte ser individens fri- och rättigheter när det kommer till föräldraskapet. Vill man vara ett feministiskt parti mer än bara på pappret krävs skarpare förslag kring föräldraskap, en av våra största jämställdhetsfrågor.

 

Endast vaga antydningar

När det gäller löneskillnaderna ger Wikström och Sonesson endast vaga antydningar om hur de vill komma till rätta med problemet. Feministiskt initiativ har flera förslag, till exempel en jämställdhetsfond, som betalar ut bidrag till arbetsgivare som höjer kvinnors löner, finansierad av staten tillsammans med hela arbetsgivarkollektivet via en höjd arbetsgivaravgift med en halv procentenhet och ett lika stort statligt tillskott. Vi föreslår vidare att Diskrimineringslagen ändras så att kravet på årlig lönekartläggning återinförs, med tillhörande sanktionsmöjlighet vid bristande efterlevande av lagen.

Vi föreslår även att Medlingsinstitutets uppdrag ändras så att jämställda löner prioriteras framför institutets andra uppdrag. Lönediskrimineringen ska kartläggas och institutet ska föreslå konkreta och strukturella åtgärder. Förslaget presenterades under ett lönesamtal i Almedalen och Folkpartiet ställde sig då bakom förslaget tillsammans med övriga riksdagspartier (SD undantaget) – men kanske var det bara ett spel för gallerierna?

Liberala kvinnor har inte heller ställt sig bakom Lön hela dagen-kampanjen 15:52 trots att dess mål är att arbeta för just de frågor som Wikström och Sonesson lyfter. Om de menar allvar med sina intentioner att aktivt arbeta för ett jämställt Sverige måste retoriken övergå i verklig handling.

Julia Bahner (Fi)

talesperson Feministiskt initiativ Fi Göteborg, kandidat till kommun och riksdag