Forssmed vill stötta familjen – med utvalda pekpinnar

Kristdemokraternas vice partiledare lät sig inte nedslås av den glesa publik som samlats för att lyssna till fredagskvällens politikertal i Järva, utan talade entusiastiskt, varmt och med ett genomgående omsorgsinriktat tilltal om vad han valde att lyfta som de goda krafterna i samhället – församlingar, föreningar, familjer och företagande.

Dagens tema, hälsa, sjukvård och äldreomsorg, berördes knappt alls, med undantag för barns psykiska ohälsa och helt kort att vård ska finnas när den behövs. Att antalet vårdplatser minskade dramatiskt under de 8 år som KD hade ansvarig ministerpost med Göran Hägglund som socialminister nämndes inte i sammanhanget. Feministiskt initiativs viktigaste reformer på området är just att utöka antalet vårdplatser och att ge särskilda satsningar till den eftersatta förlossningsvården samt äldreomsorgen.

Inledningsvis talade Forssmed om arbetsmarknaden och fastslog att regeringen är ”trött, tom och utan trovärdighet”. Tillvaron för de arbetslösa beskrevs som utan rutiner, mål eller mening. I likhet med övriga Allianskollegor söker KD lösningen på denna meningslöshet i fler enkla jobb med (åtminstone till en början) lägre lön. Partiets tidigare stora profilfråga, vårdnadsbidrag, som avvecklades av nuvarande regering, nämndes däremot inte under talet. Arbetslinjen tycks därmed ha segrat över konservativa familjeideal även inom KD. Mammor ska jobba – det handlar enligt Forssmed om värdighet och meningsfullhet.

Kontrasten mot Ebba Busch Thors Almedalstal förra året och andra framträdanden av partiledaren var påfallande. Nationalismen var nedtonad och varken tal om hot från terrorism, om behov av att hålla asylsökande under hårdare kontroll eller hyllande av ”svenska värderingar” förekom alls. Som i förbigående nämndes visserligen ett tidigare framfört krav om 10 000 fler poliser – ett utspel som kritiserats av polishögskolor för att sakna förankring i verkligheten. Nog kan en del resurser behöva skjutas till här, menar de berörda kritikerna, men om inte fler instanser inom rättsväsende, så som åklagare stärks, eller att rejäla satsningar inom socialt arbete genomförs, blir reformen kontraproduktiv – om den nu alls går att genomföra.

Det bärande temat i talet var familj och civilsamhälle som motkraft till populism och extremism, föräldrars ansvar för barnens betyg, att ”i familjen lär vi oss att älska” och att politiker ska ”stötta, men inte styra och ställa med familjer”. Konservativa lägger sig dock gärna i familjen när det gäller vem som ska få leva och ha barn ihop med vem och hur, men inte gärna för att främja jämställdhet. Partiet är splittrade i synen på samkönade föräldrar och exempelvis såg KD under sin tid i regeringen till att avskaffa Försäkringskassans uppdrag att verka för ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Viktigt och glädjande i Forssmeds tal var ändå den skarpa markeringen mot regeringens barnfientliga migrationspolitik som splittrar familjer på flykt. ”En ynkedom!” menade vice partiledaren för KD och där kan vi bara instämma.