F! reflekterar över Lööfs partiledartal

När Annie Lööf inleder sitt tal i Almedalen med den klassiska socialdemokratiska paroller gör din plikt och kräv din rätt då vet man att socialliberalismen är på modet igen.

Fokus är inställt på klyftan mellan arbetande och arbetslösa och alla människors behov av att känna sig behövda, något som hon även lyfte i sitt tal i Järva.

Men under den tunna socialliberala fernissan är det fortfarande nyliberala lösningar som slopade arbetsgivaravgifter, försvagad arbetsrätt och lägre löner som är svaret.

Det känns något oärligt då det var liknande reformer som inte bara var verkningslösa utan dessutom fördjupande klyftorna under Alliansens styre. Det klingar särskilt falskt när Lööf talar om uppluckring av turordningsreglerna i LAS för att tillgodose behovet att säkra kompetens och yrkesskicklighet samtidigt som hon talar om lägre lön för nyanlända. Där är det tydligen inte kompetens och yrkesskicklighet som är avgörande utan din tid i landet. Förslag som tenderar att cementera en redan diskriminerande arbetsmarknad.

Det finns dock ett och annat guldkorn bland förslagen som en utbyggd yrkeshögskola och en förändrat regelverk för CSN som gör det möjligt att studera mer och fler gånger i livet. F! ser ju också vidareutbildning som avgörande för att tillmötesgå den stora efterfrågan på kompetens, men då i första hand inom vård och omsorg snarare än inom tillverkningsindustrin.

Lööf har också ett snabbt, kort och plikttroget inspel om miljön i allmänhet, och miljöteknik i synnerhet, som den avgörande nya och moderna tillväxtmotor som kan sätta Sverige på kartan och rädda världen. F! anser ju också att en omställning är livsavgörande, men inte att oändlig tillväxt är det högsta att eftersträva i sammanhanget.

Den stora behållningen av talet kan anses vara det starka och känslomässiga avståndstagandet från rasism, nazism och annan våldsbejakande extremisms som Lööf gör mot slutet av talet. Det är hoppingivande sättet hon lyfter frågan på. Det är också i detta sammanhang som trygghet nämns och löst knyter an till det som utgjorde tyngdpunkten i Lööfs tal i Järva. Man kan ju fråga sig hur det kommer sig att fokus skiljer sig så mellan de två talen.

Gita Nabavi,
skattepolitisk talesperson