F! reflekterar över Ebba Busch Thors partiledartal

Säga vad man vill om Ebba Busch Thor men som ledare för riksdagens minsta parti, som dessutom stadigt legat under 4%-spärren det senaste året, saknar hon inte självförtroende.

Förra året, när så gott som samtliga partier tävlade i grenen ”nationalism”, tog hon första pris när hon klädd i något som liknande folkdräkt och med bilder på svajande svenska flaggor i bakgrunden talade om hur mycket hon äääälskade Sverige. Den här gången var det jeans och tunika och med en bakgrund som bestod av bildspel som ackompanjerade det hon talade om. Nytänkande på traditionsrik mark.

När hon talade om Sverige som ett ”hem” hotat av de som under täckmantel av integration vill förändra allt, bryta med traditionerna, inte tillåta Lucia och inte längre ta i hand, ja då var det röda hus med vita knutar och vajande svenska flaggor i bakgrunden. Långtgående krav på förändringar av ”hemmet”, efter idén om mångfald, som vänstern och några enstaka liberaler vill, skapar en motreaktion. Många vill helt enkelt stänga dörren. Men inte KD. KD vill välkomna alla till ”vårt hem” bara det inte inkräktar på hemtrevnaden.

Välkomnandet klingar falskt. Inte bara för att det är ett traditionellt konservativt välkomnande, där ”hemmet” får stå som symbol för nationen, utan för att KD faktiskt var först med att vilja avskaffa de permanenta uppehållstillstånden. Redan 2014 lade de sådana förslag i riksdagen. Numera vill de att familjer, med fortsatta tillfälliga uppehållstillstånd, ska kunna återförenas. Det finns grader i helvetet.

Huvudtemat i talet var att KD är det parti som värnar välfärden, särskilt för de äldre. Vi måste bygga fler äldreboenden, avskaffa pensionärsskatten och höja bostadstillägget. Med berättelser från den så kallade verkligheten, och med porträtt på äldre människor i bildspelet bakom, gjorde Ebba Busch Thor tydligt hur illa det blivit. Inget att säga om det. Historierna om äldre som far illa kan dessvärre mångdubblas.

Men det är inte så enkelt som KD framställer det som. Det är inte så enkelt att det går att finansiera nya äldreboenden, sänkt pensionärsslatt och höjt bostadsbidrag med att kommunerna ska spara och prioritera bättre. Det var nämligen receptet. 10 miljarder varje år ska kommunerna spara. Det blir 40 miljarder under nästa mandat period (och nu blev det diagram i bildspelet bakom!). Lika mycket som Magdalena Andersson vill tillföra kommunerna genom skattehöjningar tänker sig KD att kommunerna ska spara ihop till själva.

De kravlösa bidragen (från staten) till kommunerna ska inte gå till badhus och hotell utan till boende för äldre! Det måste då betyda att det ska vara slut på det utjämningsinstrument som finns idag, det som ska jämna ut mellan fattiga och rika kommuner, ska ersättas av öronmärkta pengar till äldreomsorg. En smått revolutionerande idé som kraftfullt inskränker det kommunala självstyret.

Om vi nu ska värna de äldre, och det ska vi naturligtvis, så är det konstigt att KD inte säger pip om det rådande pensionssystemet. Men kan säga att förslaget om höjning av bostadstillägget är ett halvt erkännande om att systemet inte fungerar tillräckligt bra. Likaså är borttagandet av ”pensionärsskatten”, att införa ett slags jobbskatteavdrag även för pensionärer, ett sätt att förbättra pensionärernas ekonomi, men det blir ytterligare en skattereduktion och mer minus i statskassan.

Så varför inte angripa problemet vid roten? Varför inte ta den kritik som nu alltfler riktar mot själva pensionssystemet på allvar. F! har gjort en grundlig genomgång.

Det kanske är så att den parlamentariska pensionsarbetsgrupp som KD ingår i, den som lovat varandra att inte ändra ett kommatecken med mindre än att alla är överens, helt enkelt blivit KD:s hem. Och där ska vi ju inte förändra för mycket för då kanske någon stänger dörren. Min gissning är att det blir väljarna som stänger dörren.

Gudrun Schyman,
partiledare