F! reflekterar över Åkessons partiledartal
Åkessons tal i Almedalen liknade det på Järvapolitikerveckan.
Han målade upp en mörk bild av ett Sverige där människor är rädda och hotas i sin vardag.
Han pratade mycket om hur samhället är splittrat, segregerat, polariserat och otryggt. Han målade upp dessa hot genom olika personliga historier från människor han mött och sen drog han slutsatsen att hans Sverigevänner inte känner igen sitt hem, sitt land, som nedmonterats av det så kallade ”vänsterliberala” etablissemanget. Vad som menas med ”vänsterliberala” förklarades inte, men Åkesson påpekade att det är partier från höger till vänster som nedmonterat välfärdsstaten.
Lösningen enligt Åkesson är att skapa det han kallar för ”ett modernt folkhem”, som är det Sverige som hans ”Sverigevänner” vill ha. I Åkessons ”moderna folkhem”, råder en ”gemenskap, solidaritet och laganda”. Den viktigaste principen är att varje individ ”gör sin plikt för att kräva sin rätt”. Åkesson fortsatta som vanligt att peka ut flyktingar som problem när han proklamerade att människor som kommer till Sverige ”måste ta seden dit de kommer, och är man inte beredd att anpassa sig, då får man flytta någon annanstans” vilket gav honom stora applåder och jubel från ”Sverigevännerna” i publiken.
Höjdpunkten i Åkessons nationalistiska retorik, kom när Åkesson läste upp en del av dikten ”Medborgarsång” av Verner von Heidenstam. Publiken jublade och viftade med sina SD-flaggor då Heidenstam är en hyllad figur bland högerextremister och nationalister för sin romantisering av den svenska stormaktstiden. Här kom SD:s rasistiska och högerextrema förflutna till liv, inte förvånande, med tanke på den pågående legitimering av nazism och fascism som pågår just nu i Almedalen med NMR:s närvaro.
Åkesson riktade kritik mot dem han kallar för ”vänsterliberala”, som han menar skapar ”konstruerade konflikter” som ”klass, kön, sexuell läggning och hudfärg”. Här kan vi se hur SD tydligt tar avstånd från en intersektionell, normkritisk maktanalys av strukturella problem i samhället. Det är inte förvånande eftersom vi vet att nationalism, antifeminism, rasism och heteronormativitet och patriarkatet hänger samman.
Hela Åkessons tal bars upp av en nationalistisk retorik, där Åkesson återupprepade begrepp som ”Sverigevänner”, ”vårt hem”, ”vårt land”. Denna retorik fortsatte när Åkesson drog slutsatsen att konfliktlinjen i samhället är mellan de som är ”konstruktiva” och de som är ”destruktiva”, de som ”bygger bilar” och de som ”bränner bilar”, Det är inte svårt att gissa att han syftar på Orten som det destruktiva i sammanhanget.
Åkesson vill sedan positionera SD som det ledande ”vårdpartiet”, till skillnad från socialdemokraterna som han menar misslyckats med utmaningarna i vården. Här kan man ställa frågan om inte Åkesson drar för stora växlar med tanke på att SD i sin vågmästarroll sagt att de kommer stödja en alliansbudget, som i praktiken innebär skattesänkningar.
Hur SD ska kunna bygga upp en välfungerande välfärd med sänkta skatter verkar inte bekymra Åkesson som avslutar sitt tal med att bjuda in sina ”Sverigevänner” på deras fortsatta resa mot ”det moderna folkhemmet” som för mig framstår som inget annat än det sedvanliga nationalistiska, rasistiska projekt som SD står för.
Victoria Kawesa,
Partiledare