Ett välfärdsland ska ha en nationell tolktjänst

Tolkfrågan, som av flera olika regeringar har lagts i träda, behöver avgöras.

Personer som talar svenskt teckenspråk tillhör en särskild språkgrupp. Det är av yttersta vikt att staten värnar de medborgerliga rättigheterna för denna grupp.

Tolkfrågan, som av flera olika regeringar har lagts i träda, behöver avgöras.

Att veta vem som beslutar om en individ får teckenspråkstolk eller ej är en komplex fråga, som avgörs av den som har betalningsansvaret. Att som enskild person luska ut vad som gäller är resurskrävande. Det tar mycket tid från ens vardag att jaga, planera och leta efter lösningar som säkerställer individens möjlighet till delaktighet. Det är en skam för Sverige att välfärden inte klarar av att leverera detta.

Under senare år har tolkanvändarens rätt till teckenspråkstolkning försvagats och det råder stora skillnader beroende på var i landet en bor. Detta är inte acceptabelt och det är högst bekymmersamt att staten inte har tagit ansvar för en likvärdig tolktjänst över hela landet.

I de nationella jämställdhetsmålen står det:

Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
Om en person som behöver tolk inte kan få det omintetgörs det målet.

Enligt Artikel 9 i Funktionsrättskonventionen ska staterna:

…erbjuda former av assistans och annan personlig service, däribland ledsagare, lektörer och yrkesverksamma teckenspråkstolkar. Vidare hjälp och stöd till personer med normbrytande funktionalitet för att säkerställa deras tillgång till information.

Vi i Feministiskt initiativ ställer oss positiva till förslaget till en nationell tolktjänst och kräver i vårt partiprogram bättre tillgång till tolk och fler tolkar inom sjukvård och rättsväsende.

Denise Cresso, funktionsrättspolitisk talesperson

*Denise talar på demonstrationen: Nationell tolktjänst NU!