Ett brev till Belinda Olsson från en helt vanlig feminist

24 januari 2014

SVT:s programserie Fittstim min kamp klamrar sig fast vid en medial bild av feminismen istället för att vidga och fördjupa bilden av rörelse på frammarsch, skriver Margarethe Müntzing (Fi) i ett öppet brev till Belinda Olsson i FRIA TIDNINGEN / DEBATT.

Hej Belinda! I ditt program uttrycker du att du saknar oss ”vanliga” människor i den feministiska rörelsen. Mitt intryck är att du tror att de aktiva feministerna bara återfinns på kaféer på Södermalm och i de akademiska forskningsrummen. Men där har du faktiskt fel.

Här har du till exempel en av dem du efterlyser. Jag har invandrarbakgrund och arbetarbakgrund. Jag gick inte på gymnasiet och har kämpat mot sjukdom och taskig ekonomi med två barn att försörja själv redan vid tjugo års ålder. Jag har harvat inom vård och omsorg med löner som knappt gått att leva på och jag har kämpat mig till en akademisk examen och fått jobb som skolkurator när jag var klar vid 46 års ålder. Jag är gift, har många barn och barnbarn – och jag är feminist. Feminist har jag alltid varit, men nu är jag också stolt medlem i Feministiskt initiativ. Dock känner jag mig väldigt vilsen i din och SVT:s beskrivning av dagens feminism.

I min kommun sitter jag för Fi i socialnämnden. Där handhar jag så otrendiga saker som äldreomsorgen och missbruksfrågor och överklaganden då det gäller biståndsbeslut. I dessa frågor försöker jag få in ett feministiskt perspektiv till exempel genom att prata om könsuppdelad statistik och en öppen och demokratisk dialog.

Den könsuppdelade statistiken är till god hjälp för att se hur resurser fördelas mellan pojkar och flickor och mellan kvinnor och män. Får kvinnor och män lika många biståndstimmar vid samma behov och hur mycket pengar går till typiska pojkaktiviteter respektive flickaktiviteter?

Jag och mina partikamrater i nämnder och fullmäktige har vitt skilda bakgrunder, kön och sätt att agera och ingen av oss har en förhistoria som södermalmshipster, bröstaktivister eller förskollärare på hendagis. Tyvärr. För de kompetenserna behövs också vid sidan av alla andra i den feministiska rörelsen!

Det är bara tråkigt att du låter den sistnämnda gruppen representera alla de tusentals ungdomar, kvinnor och män som dagligen bidrar i det lilla och stora för kampen för en jämnställd värld fri från förtyck. Om du lyfter blicken så ska du se att feminismen i dag består av en oerhörd massa människor med olika könstillhörigheter, kulturella bakgrunder och ålder. Vi som jobbar i de olika feministiska organisationerna på gräsrotsnivå har vitt skilda bakgrunder och representerar alla samhällsklasser, nationaliteter och sexualiteter.

Av Feministisk initiativs tre talespersoner har en socionomutbildning, en är vårdbiträde och jobbar stenhårt för arbetsmarknadsfrågor och den tredje är projektledare i Alby, kommer ursprungligen från Chile och har gjort fantastisk mycket i det antirasistiska arbetet som pågår som en del i den feministiska rörelsen.

Det är inte alla av oss som har förmågan och kunskapen att skriva vassa artiklar eller delta i mediedebatter, men de av oss som kan det, gör det, och det är en otrolig viktig del av den feministiska rörelsen. Utan ordet kan inte rörelsen synliggöras!

Det är sorgesamt att du, Belinda, nu när du har chansen, inte intresserar dig för att vidga och fördjupa bilden av en folkrörelse på frammarsch i hela Europa, utan klamrar dig fast vid en medial bild som i alla fall inte jag känner igen mig i. Den livsviktiga kampen som förs mot kvinnovåld, sexuellt förtryck, homofobi, rasism och mot den strukturella ojämställdhet som finns såväl i hemmet, på arbetsgolvet och i styrelserummen förtjänar att lyftas fram och inte förminskas på snudd till förlöjligas i ditt program.

Jag känner mig alienerad när jag ser ditt program och jag förstår inte vad som är ditt syfte.