En feministiskt utrikes- och säkerhetspolitik

4 juli 2015

Under Almedals-veckan hålls det ett femtiotal seminarium om försvarspolitik. Hotet från Ryssland diskuteras ofta, och på ”Försvarspolitisk Arena” släpper ÖB nyheten att ett ryskt jaktflygplan kan ha släppt en fackla mot ett svenskt JAS-plan vilket direkt blir förstasidesnyheter. Att Sverige skall rusta upp militärt, befästa Gotland och återinföra värnplikten hörs allt oftare.

Men det finns också andra röster som går mot strömmen. Klockan 09 på morgonen har 50 åhörare samlats på biograf Roxy för att lyssna på Feministiskt Initiativs seminarium om en annan syn på säkerhetsproblem och försvar – en feministisk politik.

– Vi behöver omrusta vårt försvar, inte upprusta! Säger Veronica Svärd, medlem i FI:s försvarsutskott.

FI har bjudit in brett och i panelen finns nio personer som alla tillför olika delar till synen på vad säkerhet egentligen är, och hur man bäst verkar för att uppnå den.

Gudrun Schyman inleder med att beskriva hur det såg ut i hennes hemstad för två veckor sen.

Vad är det som händer egentligen? För två veckor sedan flög B52 bombplan över Simrishamn, och US Marines landsteg vid Ravlunda.

Med det så kallade värdlandsavtalet med NATO har det hållits flera uppmärksammade övningar med NATO-stridskrafter i Sverige nyligen, och ryss-skräcken är tydlig i våra medier. Gudrun tar med oss på en historieresa tillbaks till en tid som många FI:are är för unga för att fått uppleva. Under det kalla kriget var spänningarna stora, men det fanns också en stor aktiv fredsrörelse över hela Europa, som uppstod på gräsrotsnivå och hjälpte till att nå fram till en avspänning.

– 1989 skedde den största säkerhetpolitiska omvälvningen i Europa över en natt, och den skedde utan vapen, och utan våld.

Anna Ek, ordförande i Svenska Freds, håller med.

– Vi kan dra lärdomar av historien, av det kalla kriget. Vi kan satsa på diplomati och förtroendeskapande åtgärder.

Anna Ek säger att det på snabb tid skapats en opinion för militär upprustning i Sverige, och tycker att den dragits fram av de stora tidningarnas rapportering och ledarsidor.

– Jag kan bli chockad när jag följer debatten. Förstår de inte att de är med och skapar en bild av att det finaste man kan göra är att dra ut med vapen i hand och försvara sitt land? Det är just den bilden som skapar krig.

Anna Ek berättar att både Folkpartiet, Vänsterpartiet och många röster inom Socialdemokraterna vill återinföra allmän värnplikt för alla, att det är många partier som svängt åt en mer militaristiskt hållning.

Den bilden kan Elin Bååth, FI:s representant i Gotlands regionfullmäktige bekräfta.

– FI är de enda parti som tar tydlig ställning mot militär upprustning på Gotland. Även om militärledningen är tveksam till upprustning på Gotland vill många politiker, på både riksplan och lokalt, visa handlingskraft.

– Regionalt ses det som positivt då det skapar arbetstillfällen. Men det finns så många andra områden vi hade behövt extra anställningar i. Vi måste våga ställa frågan vilken nytta som olika jobb ger.

Veronica Svärd förklarar hur FI:s syn på säkerhetspolitik ofta misstolkas.

– Vi vill inte skrota försvaret. Det finns många delar under Försvarsmakten som är väldigt viktiga för säkerheten, och många delar som vi vill stärka.

Hon berättar vidare om hur en feministisk säkerhetspolitik är att koncentrera sig på människors säkerhet, och inte på staters säkerhet. Att säkerhet är en så mycket större fråga än det militära försvaret. Att det handlar om det förebyggande arbetet.

– Vi måste arbeta för att stärka mänskliga rättigheter, och demokratier, om vi vill ha säkerhet. Och vi måste ha early-warning system som varnar innan saker går fel, säger Veronica.

– EU kan arbeta mycket mer med detta, istället för att komma med uttalanden ett par veckor efter att något redan har skett, säger hon med skärpa i rösten.

På EU-nivå arbetar EU-parlamentarikern Linnea Engström (MP), bland annat med säkerhetsfrågor.

– Ukrainakrisen har gjort det svårare att prata sansat. Populistiska krafter gör sitt bästa för att förenkla diskussionen och bjuda på enkla lösningar.

Men hon ser ändå en skillnad i tonläget på kontinenten, och i Sverige.

– Debatten i Sverige är mer extrem. Här finns det ju faktiskt en rädsla för Ryssland på riktigt. I Tyskland ser man det inte alls på samma sätt.

Linnea håller med tidigare talare om att det skett en skiftning mot hårda medel i både försvarspolitik och i migrationspolitik. Och hon tycker det är sorgligt, för det gör arbetet för säkerhet svårare.

FI brukar ofta föra fram att i frågan om säkerhet så är det inte hoten från andra stater som är det mest akuta.

– Mäns våld i vardagen är det reella säkerhetsproblemet i Sverige idag, säger Linnea Bruno, sammankallande i FI:s skuggriksdagsgrupp.

Hoppet till att diskutera kriminellt våld kan, för en som inte hört det förut, kännas stort men Linnea Bruno knyter ihop det.

– Mänsklig säkerhet är rätten till frihet från våld, och det är statens ansvar att garantera sina medborgare det, säger hon och påminner publiken om att det varje år i Sverige är 17 kvinnor som dödas av män i nära relationer.

Hon förklarar vidare att FI:s politik går ut på att satsa pengar på att motverka det våld som finns i vårt samhälle, här och nu, och ber lyssnarna tänka på att vi spenderar nära 50 miljarder varje år på att bygga upp militärt försvar samtidigt som landets kvinnojourer tvingas tacka nej till varannan hjälpsökande våldsutsatt kvinna på grund av resursbrist.

En av de som arbetar mot mäns våld är Tomas Agnemo, generalsekreterare för Män för Jämställdhet och medarrangör till seminariet. Han berättar om projektet En kommun fri från våld som Män för Jämställdhet driver. Det handlar om att arbeta genomgripande i kommunens verksamhet med förskolor och skolor. Att börja arbeta väldigt tidigt för att inte skola in pojkar i våld.

-Vi arbetar nu med Borås och Västerås och, när vi får goda resultat från dessa, så kommer andra kommuner också att ansluta sig, säger Tomas.

För att motivera kostnaderna för sådana satsningar pekar Tomas på att en undersökning som slår fast att mäns våld mot kvinnor kostar samhället 15 miljarder varje år i Sverige.

Stämningen i salen blir med ens mer laddad när Toktam Jahangiryi, fd styrelseledamot i ROKS, tar mikrofonen.

– Krig är ingen lösning, ni ser offren för krig här i vårt land varje dag. Jag var själv barn under kriget Iran-Irak, och jag blev bestulen på min barndom. Vi var rädda varje dag, vi visste inte när vi skulle bli dödade av kriget.

Toktam talar engagerat och återkommer ofta till att även om det är män som krigar, så är det kvinnor och barn som drabbas värst. När Gudrun Schyman då frågar om hur hon ser på argumentet att ta till militärt våld i namnet av kvinnors frihet, skakar Toktam på huvudet.

-Sverige ska hjälpa på andra sätt. Jag skall själv ner och öppna en kvinnojour i Iran, det är sådant som behövs. Krig skulle bara skapa mer våld.

Och som för att fortsätta tankarna som publiken redan har och som för att reta meningsmotståndare, avslutar hon i samma anda.

– Vi har så många socionomer i Sverige. Skicka dem, inte vapen.

Det kanske mest kända namnet i debatten kommer upp på scenen sist. Stina Oscarsson har under våren varit en profilstark person i försvarsfrågor, speciellt efter att hon tog initiativ till ett upprop mot värdlandsavtalet med NATO som skrevs under av 31 kulturpersonligheter.

– När jag satte mig in vad Värdlandsavtalet innebar blev jag skrämd. Det slöts av Allians-regeringen i all tysthet, 10 dagar innan valet, och klassades som en ”teknisk fråga”. Därför har riksdagen inte ens röstat om det än.

Värdlandsavtalet med NATO skapar förutsättningarna för att NATO kan ha övningar på svensk mark, placera sin stridsledning här och potentiellt ha kärnvapen på svensk mark. Tillsammans med Pierre Schori (S) har hon nu samlat några av Sveriges mest berömda diplomater som t.ex. Hans Blix och Rolf Ekeus som nu skall genomföra en egen Nato-utredning, och se till att varje riksdagsledamot får information om vad värdlandsavtalet innebär, innan våren 2016 då riksdagen skall få ta ställning till avtalet.

Med de orden är vi tillbaka i Simrishamn, och B-52 bombplanen, igen. För Gudrun Schyman säger att det är där hon och andra kommer att vara den 9 augusti för att uppmärksamma att det då är 70 år sedan ett bombplan släppte en atombomb över den japanska staden Nagasaki och förintade den. Hon uppmanar andra FI-aktivister att också uppmärksamma 70-årsminnet av atombomberna.

– Låt inte historien upprepa sig. Vi kan vända den här utvecklingen. Vi kan bygga en ny gräsrotsrörelse, med många organisationer, för fred.

Vi gör det tillsammans, avslutar Gudrun.

Text: Martin Jordö

Tre snabba med Veronica Svärd, FI

Det senaste året har vi haft en snabb utveckling mot osäkerhet och spänningar i världen, med Ukraina-krisen och Islamiska Statens framryckningar. Är det inte ett argument för att vi måste ingripa militärt?

VS: Det finns absolut en plats för akuta åtgärder för att bryta en våldsspiral, och skydda människor och mänskliga rättigheter, när det är FN-ledda insatser. Men vi måste vara försiktiga med att inte bidra till osäkerheten, eller bli part i konflikten. Det många missar är att det finns väldigt många andra sätt att arbeta mot kriser än de rent militära. FI är t.ex. kritiska till att Sverige nu skickar ner militära utbildare till Irak. Det försämrar möjligheterna för oss att bidra med humanitära insatser i civilsamhället i övrigt.
Det pratas om att återinföra allmän värnplikt för alla ungdomar i Sverige. Vad tycker FI om det?

VS: Allmän värnplikt är inte en väg framåt, även om den är könsneutral. Om vi inför värnplikt igen får vi ta och bygga nya fängelser också, för det är många som kommer att vägra. Vi tror inte att säkerheten ökar för varken våra invånare, eller världen, med fler personer i militär utbildning.
Det finns de som vill hålla Sverige borta från NATO, men istället rusta upp det svenska försvaret, men vi anser att det är kontraproduktivt. Vi är besvikna på att V valt den linjen och att MP står bakom en satsning med 10 miljarder extra till försvaret. Sverige måste ställa om sitt försvar, inte rusta upp.

Kärnvapen nämns inte så ofta i försvarsdebatten, men de finns ju kvar. Vad tänker du om kärnvapen?

VS: Där skall vår utrikesminister Margot Wallström ha en eloge. Hon gjorde en tydlig markering, efter hon tillträtt, att Sverige står för avveckling av alla kärnvapen. Vi vill gärna se mer arbete där. Det är absurt att stormakter satsar på att modernisera sina kärnvapen, istället för att fortsätta arbetet att få bort dem. Varje användning av kärnvapen mot människor är ett grovt folkrättsbrott.

Jag uppmanar alla FI-medlemmar att markera mot kärnvapen och för fred på 70-årsdagen av bomberna över Hiroshima och Nagasaki i början av augusti.

 

En feministisk utrikes- och säkerhetspolitik
2015-07-02, Almedalsveckan

Arrangör: Feministiskt Initiativ och Män för Jämställdhet

Medverkande:
Gudrun Schyman, Samtalsledare, Feministiskt initiativ.
Linnéa Bruno, Styrelseledamot, Feministiskt initiativ.
Elin Bååth, Ordförande, FI Gotland.
Tomas Agnemo, Generalsekreterare, Män för Jämställdhet.
Toktam Jahangiryi, Jourkvinna och före detta Roks-styrelseledamot.
Linnéa Engström, EU-parlamentariker, MP.
Veronica Svärd, Ledamot, FI Skuggriksdagsgrupp.
Stina Oscarson, regissör, skribent debattör
Anna Ek, Ordförande, Svenska Freds