En feministisk kritik av arbetslinjen

Arbetslinjen ifrågasätts från många håll. FI har länge ansett att arbetstidsförkortningar och en ny syn på arbete behövs, och till hösten börjar en arbetsgrupp titta närmare på vår politik för framtidens arbetsmarknad. I Almedalen samlas många när FI presentera sin nya rapport om förkortad arbetstid och där finns en bred panel för att få olika perspektiv.

Biografen Roxy är nästan fullsatt när Gudrun Schyman inleder seminariet med den klassiska frågan: ”Lever vi för att arbeta, eller arbetar vi för att leva?” Hon beskriver hur FI efterlyser reformer på många plan i politiken, där arbetet är en viktig del men inte hela livet.

De flesta är nog där för att få höra Kenneth Hermele presentera den rapport han tagit fram på uppdrag av FI:s styrelse: Arbetstidsförkortning – en nödvändig samhällsreform. Finns där ännu starkare argument för nyttan av sänkt arbetstid?

– Folk jobbar för mycket, eller folk jobbar för lite. I båda fallen så leder det till ofärd och ohälsa, säger Kenneth.

Han tar upp hur vi i Sverige kontinuerligt minskat arbetstiden genom politiska reformer och gått till 8h arbetsdag, fått lediga lördagar och fler semesterveckor. Men hur den utvecklingen avstannar på 1970-talet och att vi, om enda land i Europa, de senaste decennierna har börjat arbeta allt mer per person i Sverige. De som har arbete då, för samtidigt har arbetslösheten växt.

I rapporten väljer Kenneth att inte utgå från hypoteser om hur ekonomin reagerar på arbetstidsförkortningar, utan redovisar istället det faktiska utfallet från reformer som kortat arbetstiden i andra länder.

– Frankrike minskade arbetstiden från 39h till 35h vecka för ca 15 år sedan, det kanske mest kända exemplet, säger Kenneth.

Han fortsätter med att beskriva vilka mätbara positiva effekter detta gav på sysselsättning och folkhälsa, det är svårare att säga exakt hur jämställdheten eller hållbarheten påverkas.

– Företagen anställer fler när arbetstiden kortas, och staten kan dela med sig av de samhällsvinster som görs via t.ex. minskade utgifter för arbetslöshet och ohälsa genom t.ex. sänkningar av arbetsgivaravgifter för de företag som sänker tiden och anställer fler.

Det pågår också mycket diskussioner i Almedalen kring vad digitalisering och automatisering innebär för arbetsmarknaden, och Kenneth kommenterar även detta.

– Automatisering kommer att frigöra mycket tid, det är en möjlighet att ta tillvara på. Och det gäller alla arbeten. Det finns en myt om att vi alla kan få högkvalitativa arbeten och att de enkla arbetena skall flytta någon annanstans. Det fungerar inte så.

Sammanfattningsvis visar Kenneth på hur arbetstidsförkortningen är ekonomiskt realistiskt, och till och med nödvändig reform för att möta framtiden.

Men FI vore inte FI om vi inte bjöd in brett, och fick olika kunskaper och plats få plats i diskussionen. Först upp på scen är omtalade Roland Paulsen,
som via sin forskning och sina böcker visat på arbetslinjens mest absurda självmotsägelser.

– Sedan 70-talet har vi fördubblat vår produktivitet. Hade vi fortsatt ta ut det i minskad arbetstid så hade vi jobbat 4h/dag, säger Roland. Men det händer inte enligt honom eftersom det finns starka intressen som inte vill att vi skall minska arbetstiden och dela på jobben.

-Ju mer arbetslöshet, då går det att pressa löner och göra arbetsmarknaden prekär fortsätter han och vill föra in i diskussionen att under samma tidsperiod som fackens makt bröts, och förkortningarna av arbetstid slutade komma, har allt mer förmögenhet koncentreras hos kapitalägare.

– Den rikaste 1% i Sverige äger 40%, och det är mer än vad ”the top 1%” äger i USA, säger han och beskriver hur han ser att politiken urartat till en tävling i att ”skapa jobb”, inte för att vi bryr oss om vad jobben gör, utan för att försöka fördela ner en del av detta välstånd till de stora folklagren.

Minna Gillberg , som också är forskare och arbetar för Miljöpartiet i Europaparlamentet, för in ett mer globalt perspektiv på frågorna.
– 2030 skall vi producera 50% mer mat, 45% mer energi och 30% mer vatten pga en växande medelklass över hela världen, säger hon. Hon anser att det måste till nya tankar om en cirkulär ekonomi, och att frågor som energioberoende och livsmedelsproduktion måste diskuteras mer.

– Återinför 8 timmars-dagen. Vi har 4,7 miljoner timmar per vecka i övertidsuttag! säger Samuel Engblom från TCO, och håller inte med om att en generell arbetstidsförkortning är rätt väg framåt.

– Bland våra medlemmar verkar det inte vara en prioriterad fråga, fortsätter han och berättar hur TCO istället vill se ett mer flexibelt arbetsliv där t.ex. äldre kan få gå ner i tid för att arbeta längre på sina arbetsplatser. Han råkar även nämna att TCO vill verka för ett jämställt uttag av föräldraledighet. När Gudrun pressar honom om vilka konkreta steg TCO tar för att verka för detta så hettar det, för första gången, till i diskussionerna. TCO stödjer en tredje, och en fjärde pappamånad, men i övrigt är det inte lika lätt att konkretisera hur de skall nå 50/50.
– Det handlar inte bara om ersatta dagar. Föräldraförsäkringen är bara en del av det. Vi tittar även på hur lång tid föräldrarna är borta från jobbet, säger Samuel.

Näst upp är Laura Hartman, analysdirektör på Försäkringskassan och nationalekonom. Hon riktar sig direkt till Kenneth Hermele och håller inte med om slutsatserna i rapporten.

– Jag måste vara lite trist, den här rapporten viftar lite fort bort den etablerade arbetslivsforskning. Laura har själv studerat friårsreformen och säger att hon inte kunde se några effekter på folkhälsa. Hon är också tveksam till att arbetstidsförkortning skulle ge effekter på sysselsättningen.

– Däremot fungerar det som konjunkturpolitik, det har vi sett i till exempel Tyskland, säger hon.

När seminariet öppnas för frågor märks det att publikens engagemang främst utgår från perspektivet om social hållbarhet. Frågor om hur kulturlivet kan stärkas genom sänkt arbetstid blandas med frågor om FI:s beslut att utreda basinkomst och hur arbetslivet ser ut ur ett mer globalt perspektiv.

Det är uppenbart att frågor om arbetsliv och arbetstid engagerar och de lägger ofta grunden i diskussioner om ekonomi och samhällsbyggnad. Den feministiska synen på arbetets roll är i utveckling.

Text: Martin Jordö

Tre snabba med Kenneth Hermele, FI

F: Ja du Kenneth, det här var en gedigen rapport men vad kan en FI-medlem, som är engagerad lokalt, arbeta vidare med här?
S: FI kommer att fortsätta utveckla sin politik på området, och vill gärna ha fler engagerade i den processen. Men det går också att arbeta lokalt. Det finns ju till exempel lokala arbetstidsavtal, och det fackliga arbetet för förkortad arbetstid är viktigt. Se på TCO, det hänvisar till att deras medlemmar inte är så intresserade av sänkt arbetstid. Så se till att sätta press på ditt fackförbund!
Att läsa in mer är inte heller fel. Det finns mycket intressant nyskrivet kring arbetslivet av t.ex. Guy Standing, Roland Paulsen och Christian Sanne. Varför inte bilda en studiecirkel och läsa tillsammans?

F: Men varför är arbetstidsförkortning så bra?
S: Jag visar i rapporten hur det är viktigt för både folkhälsan och för livskvalitet. Men även ekonomiskt är det gynnsamt då det kommer leda till en ökad sysselsättning. Det är inte lika lätt att peka på evidens för att det kommer gynna jämställdheten, men det finns många starka skäl för att tro att det hjälper till att få en rimlig arbetsfördelning i hemmet.

F: Ibland får FI kritik för att inte vara ekonomiskt realistiska. Vad svarar du på det?
S: Det är orättvist. För ett år sen hette det att vi inte hade en budget men vi har räknat på alla våra reformer, och vi finansierar dem också.
I den här rapporten ville jag egentligen inte landa i att sätta en prislapp på det, utan istället koncentrera mig på de faktiskt uppmätta effekterna av sänkt arbetstid. Men då jag vet att det alltid kommer frågor om det så såg jag vidare på den rapport som (V) släppte för ett tag sen, för de tittade på både besparingar och ökade kostnader. För samhället så kanske vi landar på en kostnad på 10-11 miljarder under en övergångsperiod. Det är inga stora summor samhällsekonomiskt sett.