Det privata är politiskt
Politiker måste visa på hur privata problem i själva verket är strukturellt präglade genom samhälleliga värderingar och därmed också kräver samhälleliga lösningar, skriver riksdagskandidat Julia Bahner (FI) i en replik på Correns ledare "F! attackerar från vänster", 26/4.
Maria Björk Hummelgren skriver i en ledare 26/4 att Feministiskt initiativ, trots att vi säger oss stå utanför höger-vänsterskalan, ”attackerar från vänster”. Men som flera andra missar hon att poängen med FI:s ställningstagande att ställa sig utanför blockpolitiken inte främst är av ideologiska utan av demokratiska skäl. Det är ett faktum att blockpolitiken försvagat demokratin genom att skapa låsningar i frågor som är viktiga för att få långsiktighet och samsyn i över gränserna. Det har också lett till en rörelse mot mitten, vilket försvårar för väljarna att särskilja partierna. Därför väljer FI att ställa sig i opposition, oavsett vilket block som vinner valet, för att kunna vara en självständig och radikal pådrivande kraft i feministiska frågor.
Inte heller förnekar vi att vår politik i de flesta frågor står närmre de rödgrönas än Alliansens. Ledaren hjälper till att visa skillnaden, nämligen vår ”strävan efter att göra det privata offentligt” när vi exempelvis kräver individuell föräldraförsäkring – något som enligt Björk Hummelgren ”rimmar illa med frihet och självbestämmanderätt”. För trots att ingen människa skulle tycka att det är konstigt med individuell sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring anses det inte passa föräldraförsäkringen. Men varför ska föräldrar kunna fördela dagar ojämnt mellan sig, när båda bör ha lika stort ansvar – och inte minst lika stor vilja att utveckla en relation till och umgås med sitt barn?
Att det privata är politiskt är ett gammalt feministiskt slagord som fortfarande är lika aktuellt. För det ledaren missar i sin historiska genomgång av rösträttskampen är att även rösträtten ansågs vara en privatsak – för män och överklass. Andra exempel är ”rätten” att äga slavar eller för en man att få slå sin hustru inom äktenskapet. Hemarbete är ett utmärkt exempel. Enligt OECD skulle EU:s BNP öka med hela tolv procent om förutsättningarna förbättrades för kvinnors yrkesarbetande – något som inte kan ske utan reformer som ingriper i den privata sfären.
Det finns otaliga exempel på frågor där politiker måste visa på hur privata problem i själva verket är strukturellt präglade genom samhälleliga värderingar och därmed också kräver samhälleliga lösningar. FI utmanar bilden av Sverige som jämställdhetens paradis, för SCB:s statistisk talar sitt tydliga språk: fortsätter utvecklingen i den här takten blir det först år 2138 som vi får jämställda löner. Just därför behövs ett starkt och radikalt feministiskt parti i de parlamentariska församlingarna. FI är partiet som vågar visa vägen mot en framtid där jämställdhet och mänskliga rättigheter inte är privatsaker utan ett samhällsansvar – och dessutom ett prioriterat sådant.