Det får aldrig hända igen

Idag är det 71 år sedan portarna till Auschwitz öppnades och 7.500 fångar släpptes fria. För varje år som går blir de som kan berätta vad som hände färre. Förintelselägren användes inte bara för att utrota judar utan också för att bli av med oliktänkande och normbrytare. De som avvek från de nationalistiska idealen riskerade sitt liv genom sitt etniska ursprung, sin sexuella identitet eller sin politiska hemvist.

För varje år som går blir det lite lättare att glömma bort och blunda för vad som hände.
Vi uppmärksammar den 27:e januari för att vi måste minnas, för att vi aldrig får glömma.

Idag minns vi Förintelsens alla otaliga offer, och vi minns alla dem som lät det ske. Idag ser vi de nationalistiska partiernas framgångar i hela Europa, inte minst i Sverige. Hur de tagit makten i Ungern och Polen. En upprepning av historien känns närmare än på länge.

Hatet växer sig allt starkare. Hat som riktar sig mot meningsmotståndare, hat som riktar sig mot främlingar. Hat som gör att människor skiljer på oss och dem.

De nationalistiska idéerna som fanns då, ledde fram till Förintelsen. Vi skäms när vi ser hur parti efter parti vänder kappan efter vinden och anammar tankesätt som bygger på en klar uppdelning av människor i mer och mindre värdefulla. Åsikter normaliseras, och när ett land stänger sina gränser för människor som flyr för sina liv, är det ingen som blir förvånad. När det blivit ok för en regering, som den danska, att fatta beslut om att människor ska fråntas sina tillgångar vid gränsen.

Vi måste vända trenden. Vi kan aldrig sluta protestera. Det har aldrig varit viktigare att stå upp för varje enskild individs mänskliga rättigheter och okränkbara rätt till asyl.

Feminismen är och kommer alltid vara en frihetsrörelse. Tillsammans står vi upp för vi för allas rätt till mänsklig säkerhet. Tillsammans ska vi göra allt vi kan för att det som hände då aldrig ska få hända igen.