Det är kolet vi ser idag, inte diamanten. Och kolet är bäcksvart. // Soraya Post

Det var med tunga steg vi gick för att rösta idag. De senaste dagarna har vägt minst lika tungt. På ett sätt kanske det är bra att min första uppgift har varit invecklad, intrikat och mångfacetterad - men ändå så fattig på handlingsalternativ. Situationen känns talande för min nya arbetsplats. Det är en tuff plats för någon med politisk vilja. Det är en tuff plats som jag är fullkomligt övertygad att jag ska påverka.

 

Inför Jean-Claude Juncker är vi som sitter i opposition alla tiggare för dagen. Det finns en majoritet till hans fördel. Formmässigt är hans kandidatur ett första steg till en vidare demokratisering av hur vi utser kommissionens ordförande, även om den knappast känns demokratisk just nu. Utseendet ska ske via parlamentet och den processen ska utvecklas – det är kolet vi ser idag, inte diamanten. Och kolet är bäcksvart.

Vad vi har vunnit av förhandlingarna balanseras av negativa nyheter på närliggande områden. Även om vi kommer få en kommissionär för de grundläggande rättigheter så prioriterar han en starkare gränspolis. Min kamp ligger hos kommissionärerna – inte Juncker. Till kommissionären för de grundläggande rättigheterna går jag för där börjar den feministiska politiken.

Vi har inte fått jämställdhetsverktyg – men vi har fått citat. Vi har fått veta att han kommer ge högre portföljer till kvinnliga kandidater. Vi har fått tydliga antirasistiska signaler i plenum. Han vägrar tacka rasistiska parlamentariker för att de närvarar på mötena. Vi har också fått ett starkt stöd för att få igenom antidiskrimineringsdirektivet som hittills varit blockerat.

Hans historia känner vi till. Jean-Claude Juncker är ett sydeuropeiskt skällsord, men det är mer symptomatiskt av dagens europeiska erfarenhet än mannen i sig. Den konservativa politik som har drivits i Europa har krävt sina agenter. Han är en utbytbar ledare i ett borgerligt hav av utbytbara ledare.

Att få någon annan än Juncker, det alternativet existerar inte. Den regerande högern skulle producera en ny Juncker. Dom vill ha en Juncker och dom är inte rädda att låta ärendet återgå till rådet. Utnämnandet skulle sedan falla ur parlamentets händer och de svidande läxorna från det här förfarandet skulle vara förgäves. Mindre beslut i den här unionen behöver tas bakom låsta dörrar och sedan serveras som demokratiska landvinningar. Junckers förmodade vinst hoppas jag kan bli en högerns pyrrhusseger.

Vi ska vara klara på en punkt: Jean-Claude Juncker står för ett förlegat ledarskap. Det är ett klassiskt högerledarskap med en man i en kostym som har kompisar och erfarenhet i form av att han premierats på grund av sin utilitaristiska neutralitet. Hans skattepolitik är skrämmande. Varför Luxemburg har haft så många ordföranden, det är såna frågor som besvarar sig själva.

Men: Jag röstade ja.

Som ensam parlamentariker, med en mycket uttalad vilja att påverka den socialdemokratiska gruppen och vinna ur den så mycket som möjligt av dess feministiska potential, är inte Jean-Claude Juncker min strid. Stödet finns redan där. Han kommer bli vald. Min strid är inte med honom, den är med hans kommissionärer och där behöver feministisk politik gruppens goda minne. Gruppen i sig röstar inte för Jean-Claude Juncker, de röstar för parlamentarisk utveckling. Gruppen ger sig ut på en lång och tuff kampanj mot en tongivande högerpolitik.

I den motattack som följer är jag antirasistisk och romsk talesperson för den näststörsta gruppen i EU-parlamentet.

Hans program har speciella delar som fäster bly vid min själ. Han skriver om invandringen – om människorna som flyr. Han vill bli bäst på att ta tillvara på invandringen, på den invandring som är som du och jag. På den invandring som har utbildning, jobb och facebook-konton. För den andra invandringen. För den vandring som är en flykt och som han kallar för irreguljär skriver han så här:

”Sist men inte minst måste vi säkra EU:s gränser. Vår gemensamma asyl- och migrationspolitik fungerar inte om vi inte kan förhindra en okontrollerad tillströmning av irreguljära migranter. Därför behöver vi förstärka den europeiska gränsförvaltningsbyrån Frontex operativa förmåga. En årsbudget på endast 90 miljoner euro är inte tillräcklig om Frontex ska kunna klara av uppdraget att skydda EU:s gemensamma gränser.”

Säkra. Europas. Gränser.
Frontex.
Gränsförvaltningsbyråns. Operativa. Förmåga.

Det här är andra ord för lidande. Det är ord som betyder skam för alla oss med tak över huvudet och liv som fortsätter från den ena till den andra dagen. Framförallt betyder det skam för mig.

 Idag har jag röstat svagt för att kunna rösta starkt imorgon. Det gör ont och det kommer nog göra ont flera gånger. Grunden till beslutet är att jag vill påverka den socialdemokratiska gruppen istället för att sitta i bekväm opposition. Efter fem år kommer den feministiska politiken ha påverkat EU. Det kommer finnas mer att bygga på för de som kommer efter mig.

Jag är i EU för att leverera rosa resultat. Det har jag gjort idag. Jag har drivit fram en kommissionär som ska ha särskilt ansvar för stadgan om de grundläggande rättigheterna och för rättsstatsprincipen. Jag har också drivit fram slutförandet av kommissionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, vilket är en skyldighet enligt EU-fördraget. Jag har också fått igenom ett antidiskrimineringsdirektiv som prioritet.

Jag är inte glad över att Juncker vann. Jag skulle aldrig rösta på honom om jag hade en chans att få någon annan. Nu var det han eller ingen. Nu har ett enmandatsparti ordnat tre tydliga segrar. De hade inte funnits där om inte jag satt i S&D och dom hade inte funnits där om jag inte hade goda relationer till ledningen i S&D.

Jag är hemskt ledsen över att Juncker ska leda EU och jag är glad över dagens vinster.

All min kärlek,
Soraya