Debatten om ”bortkastade” röster fortsätter…

16 april 2014

Representanter från både Vänstern och F! säger: Vi vill ha mer politik - och mindre taktik.

Veronica Svärd (FI) och Elin Engström (V) tror att folk har tröttnat på att taktikrösta. I en artikel i Fria Tidningen intervjuar Kajsa Persson dem tillsammans:

140002Foto: Kajsa Persson

De vill ha mer politik – och mindre taktik

Förra veckan blossade debatten om bortkastade röster upp igen. Göran Greider vill att Feministiskt initiativ uppmanar anhängare att rösta rödgrönt om opinionsläget ser mörkt ut när det närmar sig val. Men Veronica Svärd från FI tror att sådana uttalanden kan få motsatt effekt – folk har tröttnat på taktik och vill ha politik.

Göran Greider, chefredaktör för socialdemokratiska Dalademokraten, menar i en ledare i ETC att en röst på Feministiskt initiativ indirekt kan bli en röst på alliansen. Kommer FI inte in i riksdagen, kan de i stället ha tagit avgörande röster från det rödgröna blocket.

– Jag håller inte med. Jag, som många andra vänsterpartister, känner att det finns många fler och bättre skäl att rösta på Vänsterpartiet, säger Elin Engström, ordförande för Vänsterpartiet i Göteborg.

För Veronica Svärd, riksdagskandidat för FI, är debatten varken ny eller förvånande.

– Vi har upplevt det här i varje val, det är samma retorik hela tiden. I år kan jag säga att det bara är män som har haft den attityden medan kvinnor från till exempel Vänsterpartiet har haft en mer schysst inställning.

Hittills tycker hon att det har varit mindre grova påhopp än under tidigare valrörelser.

– I vår första valrörelse 2006 sa till exempel Lars Ohly på valnatten att det var FI:s fel att det blev en alliansregering. Nu är det mer att man varnar för att rösta på FI.

Veronica Svärd och Elin Engström är överens om att deras respektive partier har mycket gemensamt – men också stora skillnader. Det viktigaste är att det ska handla om vilken politik man tror på, inte spekulationer om vilka som kommer in i riksdagen.

– Det är också att förringa de som lägger sin röst på Vänsterpartiet. Vi vet att många gör det på grund av vår politik och inte för att vi redan sitter i riksdagen. En röst på Vänsterpartiet är en röst på en regering fri från borgerliga partier och en välfärd fri från vinster, säger Elin Engström.

Uttalanden som ”En röst på FI är en bortkastad röst” protesterar de båda emot.

– Det är viktigt att visa på fundamentet i en demokrati, att alla röster är lika mycket värda, säger Elin Engström.

I år tror Veronica Svärd att många kommer att välja att lägga sin röst på just FI i riksdagsvalet. Men hon pekar också på det viktiga i att få många röster, även om det skulle vara så att de inte når upp till fyra procent. Vid 2,5 procent får partiet statligt partistöd och vid 1 procent får de alla valsedlar betalda och distribuerade.

– Det är otroligt viktigt, som det är nu går nästan hälften av tiden bara till att fixa med valsedlar och hitta pengar till det.

En av anledningarna till Veronica Svärds säkerhet på att de tar sig in i riksdagen, är att hon tror att väljarna har tröttnat på att vara taktiska. Hade alla helt bortsett från att tänka taktiskt är hon säker på att de hade tagit sig in redan 2006.

– Det blev ju faktiskt inte en rödgrön regering för att man taktikröstade 2006, och inte heller 2010. Det är dags att rösta på den politiken man vill ha och det man tror på.

Att uttalanden som Greiders skulle bidra till att öka det taktiska tänkandet hos väljarna tror hon inte på, snarare tvärtom.

– Det är ännu en gubbe som säger åt oss vad vi ska rösta på, många har tröttnat på det nu. Vi har också sett en Greider-effekt, vi har fått väldigt många nya röster och ytterligare en medlemsströmning bara den senaste veckan.

– Som vänsterpartist kan man känna att det är ett uttalande som mörkar vår politik och som flyttar fokus. Det är väldigt tråkigt, säger Elin Engström.

***
Även Rossana Dinamarca (V) och Martina Skrak (V) skriver en debattartikel i ETC där de vänder sig emot Göran Greiders tidigare uttalanden: ”Vi håller inte med Göran Greider om att en röst på Fi ska avgöras av taktiska skäl i relation till regeringsmakten.”
***
fi-debatt
Julia Bahner (F!), Sissela Nordling Blanco (F!) och Katerin Mendez (F!) fångar bollen och ser till att prata politik istället för taktik i sitt debattsvar till Dinamarca och Skrak.

Både kön och klass är viktigt – därför väljer vi Fi

”Arbetarklassen i dagens Sverige utgörs av framför allt kvinnor, rasifierade personer och personer med funktionsnedsättning. Att klassperspektivet är genomgående i vår politik, blir uppenbart för den som sätter sig in i den”, skriver tre företrädare för Fi i en replik.

Vi uppskattar Rossana Dinamarcas och Martina Skraks erkännande av Fi som en legitim politisk aktör i debatten som följde på Göran Greiders ledare (ETC 9/4) där han argumenterar om det otaktiska i att rösta på Fi. Men vi känner oss manade att möta Dinamarcas och Skraks osynliggörande av klassperspektivet i Fi:s politik.

Den feministiska ideologi som vår politik bygger på är intersektionell. Det innebär att vi förutom att synliggöra könsojämlikheter, även synliggör ojämlikheter grundade i könsidentitet, sexuell läggning, funktionalitet, ras/etnicitet, religion/trosuppfattning, medborgarskap, ålder – och klass.

Detta perspektiv handlar om att olika maktstrukturer i samhället många gånger är sammanvävda. De som utgör arbetarklassen i dagens Sverige är till exempel framför allt kvinnor, rasifierade personer och personer med funktionsnedsättning. Att klassperspektivet är genomgående i vår politik, blir uppenbart för den som sätter sig in i den. Vi kommer att låta bli att förkovra oss i exempel och istället diskutera skillnaderna i våra ideologier, som denna diskussion egentligen bottnar i. För oss innebär feministisk politik att sätta mänskliga rättigheter främst och därmed att alla politiska beslut, inklusive ekonomin, utvecklas utifrån dessa. Detta är en av de stora skillnaderna mellan V och Fi.

För Fi är det en självklarhet att politiken skall ansvara för den omfördelning som kommer att leda till jämlikhet. Med ett feministiskt förhållningssätt utgör välfärden ett verktyg för att bygga ett demokratiskt samhälle fritt från diskriminering, våld och exploatering av miljö, djur och människor – exploatering som oftast sker utifrån kapitalistiska motiv. Vår feministiska politik tar tydligt avstånd från rådande konkurrens- och dominanstänk, och syftar vidare till att motverka ohållbar konsumtion och produktion – på ett individuellt såväl som globalt plan.

Skrak och Dinamarca skriver att ”V är garanten för en heltäckande feministisk politik. En feminism som inte bara utmanar patriarkatet utan också kapitalismen.” Men hur går detta ihop med att Vänsterpartiet understödjer militär upprustning, vilket innebär att stödja en kapitalistisk och patriarkal krigsindustri? Detta är varken en trovärdig eller heltäckande feministisk politik, enligt oss.

Fi vill ha ett skifte i säkerhetspolitiken. Vi vill ha en säkerhetspolitik som tar sig an osäkerheten som människor upplever i sin vardag; våld och trakasserier mot kvinnor, hbtq-personer, afrosvenskar, romer, muslimer och andra som drabbas av hatbrott. Vi vill använda alla de miljarder som årligen satsas på försvaret till att istället säkra alla människor frihet från våld, både i Sverige och i världen. Vi vill stoppa vapenexporten och ställa om till civil produktion. Ett jämlikt samhälle kräver också ett tydligt antirasistiskt perspektiv. Vi vill öppna gränserna, ge uppehållstillstånd till alla papperslösa och skapa lagliga vägar in i Europa. Men Vänsterpartiet håller fast vid att Sverige ska ha reglerad invandring.

Dinamarca och Skrak avslutar med att Vänsterpartiet aldrig kommer sätta sig vid makten tillsammans med borgerliga partier. Det kommer inte Feministiskt initiativ heller. Vår roll är att vara en oberoende opposition till båda blocken. Oavsett om det blir moderater eller socialdemokrater som bildar regering så behövs en självständig feministisk röst som sätter frågor om mänskliga rättigheter högst upp på agendan.

Sissela Nordling Blanco, talesperson för Fi, riksdagskandidat

Julia Bahner, Fi, kandidat till riksdagen och Göteborgs kommunfullmäktige

Katerin Mendez, Fi, kandidat till riksdagen och Malmö kommunfullmäktige

Fi är den sociala rättvisans
bästa valarbetare

Foto Camilla
 Foto: Camilla Rehnstrand
Foto Josefin
Foto: Josefin Engberg

Marcus Svenssons ledare 2014-04-17 uttrycker förvirring på flera nivåer kring Feministiskt initiativ. Vi kan börja i väljarströmmarna: Fi:s väljare kommer från alla håll, inte bara från vänstern. Fi:s mål att genomföra jämställdhet, jämlikhet och mänskliga rättigheter i praktiken går nämligen inte att låsa in i det svenska blocksystemet.

Det stämmer att Fi bekämpar den världsomspännande patriarkala maktordningen och västvärldens pågående kolonialism. Att vänstern betraktar global och social rättvisa som något ”radikalt” säger mycket om den politiska utvecklingen i Sverige. Rasismen har brett ut sig och blivit rumsren. SD:s intåg i maktens rum har påverkat den allmänna debatten, nu heter det plötsligt främlingsfientlighet istället för rasism, och i bästa sändningstid för vi höra reportrar grubbla över ”Hur mycket invandring tål Sverige?”
I tider där fascismen, som även SD tillhör, med sin rasistiska, kvinnofientliga och homofoba politik breder ut sig i Sverige och i EU så krävs en tydlig antirasistisk och feministisk röst som påminner om att vi har skrivit under FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna – och att vi ska leva upp till dessa i praktiken. Om det är radikalt, så visst, kalla oss radikala.

Vi skulle vilja rikta tillbaka strålkastarljuset på vänstern och socialdemokratin som tappat väljare till SD. De borde rimligtvis ägna sig åt att återvinna förtroendet hos de som numera väljer SD om de menar allvar med att de är för allas lika värde. Att de istället försöka manipulera väljarna att rösta taktiskt för att exkludera det parti som tydligast står för allas lika värde, innebär att rasistiska rörelser och SD får fortsätta härja ostört.

Vi skulle önska att vänstern fokuserade på att exponera konsekvenserna av att vi har ett rasistiskt parti i riksdagen vars politik vill utarma de demokratiska grundvalarna vår stat bygger på. Greider, Suhonen och ledarskribenter som Svensson själv borde använda de privilegier ni har som tongivande samhällsdebattörer att belysa farorna med en röst på SD snarare än att propagera ”en bortkastad röst på Fi”. Att vänstern envisas med att motarbeta det parti som faktiskt vill införa en tydlig antirasistisk och jämlikhetsdimension i riksdagen får oss att undra om de hellre ser rasister i riksdagen än feminister?

Avslutningsvis; Svensson menar att våra förklaringar om globala maktordningsteorier är så komplicerade att vi inte kan använda oss av begreppet hedersvåld. Låt oss ta en fråga i taget. Den globala maktordningen är komplicerad och har en smutsig historia som vi inte har för avsikt att förenkla. När det gäller hedersvåld så behandlar vi det betydligt mer omfattande än andra partier, och har skrivit ett 40-tal debattartiklar på ämnet de senaste 2 åren. Ibland kan research hjälpa till att minska förvirringen, ett tips i all välmening. Om det nu inte uppfattas som alltför radikalt.

Katerin Mendez
Veronica Svärd
Riksdagskandidater Feministiskt initiativ