Brexit hotar mänskliga rättigheterna i Europa

Efter folkomröstningen kan britterna göra slut med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Och Storbritanniens 200 000 EU-romer är Brexits kanske största förlorare. Det skriver Soraya Post, EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ.

Om EU och Storbritannien fanns på Facebook skulle de senaste dagarnas relationsstatus lyda ”det är komplicerat”. Men britternas beslut i folkomröstningen är oåterkalleligt, heter det nu från regeringscheferna i Europeiska rådet och från ordförande Juncker i EU-kommissionen. Det kommer att vara komplicerat länge till. Men kärleken är död, oavsett när den numera berömda utträdesparagrafen, artikel 50, slutligen aktiveras. Om detta – och de många turerna fram till dess – har det redan skrivits många spaltkilometer. Och det är väl oklart om vi blivit så mycket klokare av det. Men jag vill lyfta några aspekter av Brexit som det inte talats om så mycket de senaste dagarna.

Det är en sak att pundet störtdyker och tillväxten tar stryk. Men ur ett feministiskt perspektiv är helt andra konsekvenser av Brexit betydligt mer allvarliga. Från London hör vi nu att de segrande Brexitanhängarna vill gå vidare och upphäva mycket av den lagstiftning som säkrar mänskliga rättigheter i Storbritannien. Resultatet kan bli att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna sägs upp – vilket skulle placera UK i samma strykklass som Vitryssland, i dag det enda europeiska landet som inte ratificerat konventionen.

Också bland en del konservativa i Remain-lägret, till exempel inrikesministern Theresa May, talas det om att britterna nu kan frigöra sig från EU-lagar om grundläggande rättigheter – till exempel rätten att inte bli diskriminerad i arbetslivet. Brexit blev en seger för högerpopulisternas Europa och det finns en stor risk för spridningseffekter i andra länder på vår kontinent. Bakom oss har vi en folkomröstning som i mångt och mycket handlade om den mest grundläggande rättigheten inom EU: den fria rörligheten. De största förlorarna efter Brexit är de som använt sig av denna fria rörlighet för att jobba i Storbritannien. Bland dem uppskattningsvis 200 000 EU-migrerade romer.

Engelska tabloider har drivit en hätsk kampanj mot migration – med romerna som ett av deras främsta slagträn. Det har skrivits om att britternas skattepengar går till romska ”välfärdsturister” och att ”lämna EU är det enda sättet att stoppa brittiska bidrag från att slösas på ´zigenarpalats i Rumänien´”. Sanningen är förstås att romerna med de pengar de dragit ihop i Storbritannien i huvudsak ser till att försöka överleva. Om några dessutom lyckas bygga ett hus och en bättre framtid för sina barn innebär det bara att den fria rörligheten gjort mer för Europas mest utsatta minoritet än alla stödmiljarder från EU tillsammans.

Vad händer nu med dessa hundratusentals romer, och alla andra miljontals EU-migranter i Storbritannien? Det är ingen som vet. Men utslaget i folkomröstningen var ett tydligt budskap från en majoritet av brittiska folket: ”Vi vill inte ha er här.” Och om det inte var tydligt nog har ett hundratal attacker mot migranter, men också mot britter med utländskt påbrå, ägt rum de senaste dagarna.

Mänskliga rättigheter är på tillbakagång. Inte bara i Storbritannien – EU har, efter att ha stängt gränserna för krigsflyktingar från bland annat Syrien, inte heller mycket att komma med. Och den allt snålare migrationspolitiken spelar bara högerpopulisterna i händerna. Det är tydligt att de etablerade partierna saknar svar på vår tids stora utmaningar. I detta vakuum tar mörkerkrafterna initiativet.

Vi som står upp för öppenheten, men vill ha ett annat EU än den europeiska elitens, måste rycka tillbaka initiativet. Nu är det viktigare än någonsin att vi gör oss hörda med vårt budskap: Europe needs feminism!

Soraya Post,
EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ