Allas rätt till eget boende

Ända sedan åttiotalet har många Umeåpolitiker lovat att bostadsbristen bara var tillfällig och att bostäder byggs för fullt ”just nu”, så att bostadsbristen alldeles snart kommer att vara ett minne blott. Decennierna lider, löften upprepas lika ofta som de sviks och bostadsbristen kvarstår helt oavbrutet, skriver Saašha Metsärantala och Karin Jonsson Sandström från Feministiskt Initiativ Umeå i Västerbottens-Kuriren.

Det har skrivits mycket om bostadsbristen, men ett perspektiv saknats i debatten är det genusvetenskapliga. Våld i hemmet är inte bara ett omfattande problem utan även ett problem som kännetecknas av ett envist mörkertal. Internaliseringen medför att många drabbade inte klarar av att identifiera sig som just våldsdrabbade, varför de varken polisanmäler eller tar kontakt med kvinnojouren eller socialtjänsten.

Varje människa ska ha rätt att uppleva en välgrundad trygghet som inte villkoras någon som helst anmälan. Det ligger på samhällets ansvar att bekämpa alla hinder som kan tänkas försvåra för varje person att inneha en egen lägenhet som icke blott erbjuder godtagbar temperatur och skydd från nederbörd, utan även påtagligt bidrar till att tillfredsställa vederbörandes trygghets-, hälso- och integritetsbehov. Var och en som uttrycker önskan om ett eget boende ska erbjudas det lika villkorslöst som omedelbart. Denna rätt ska gälla studenter såväl som icke-studenter, oavsett civilstånd, utbildning, könsidentitet, juridiskt kön, läggning, tidigare anmälan om våldsutsatthet, etc.

Med hänvisning till de kostnader som tomma lägenheter medför påstås det inte sällan föreligga ekonomiska argument för att inte fullständigt bygga bort bostadsbristen.

I en stad på 100.000 invånare skulle kostnaden för tio tomma lägenheter uppskattningsvis motsvara en genomsnittlig 0,01-procentig höjning av boendekostnaderna för dem som har bostad. Att var och en ska ha ett tryggt ställe att bo på värdesätts tydligen ibland som underordnat.

Uppenbart är alltså att en helt annan politik krävs än den som tillämpats under de senaste årtiondena. Ett förslag vore att lagstifta att inget bygglov för byggnader som inte är bostäder får ges i en kommun där det inte under ett helt år oavbrutet funnits minst en ohyrd, billig men icke desto mindre fullvärdig hyreslägenhet.

Samma krav ska ställas vid byggarbeten som innebär att en bostad rivs eller byggs om till annat än bostad. En omformulering av plan- och bygglagen (PBL) som stödjer en sådan politik skulle motverka bostadsbristen och inte minst bidra till att minska våldsutsattheten och dess mörkertal.

Saašha Metsärantala
Karin Jonsson Sandström
Feministiskt Initiativ Umeå