Fler måste ta krafttag mot rasism som bedrivs i vårt namn

20 juli 2010

På måndag sätter årets upplaga av Stockholm Pride igång. Det är valår och vi är många som är spända inför det myller av politiska samtal som snart kommer inta Kulturhuset och Stadsteatern.

Ett samtal som känns extra aktuellt utifrån det politiska läget idag är Feministiskt initiativs panelsamtal om hur man ska bemöta Sverigedemokraternas heterosexistiska och rasistiska politik.

Det är en angelägen fråga för hbt-rörelsen inte minst eftersom Jimmie Åkesson ett par gånger försökt framställa sitt parti som ett ”hbt-vänligt” parti.

Hur kan ett parti som har sina ideologiska rötter i fascismen ens påstå en sådan sak, och varför, kan man fråga sig. Man kan också fråga sig hur fasen man ska kunna diskutera politik när ordens betydelse verkar ha skenat iväg och ibland fått motsatt innebörd än man är van vid.

Hur ”tar man debatten” med ett parti som tar ens egna hjärtefrågor och låtsas göra de till sina, men med det enda syftet att skapa rädsla, polemik och hat mot vissa grupper i samhället?

För det är ju endast för att hetsa mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet som Jimmie Åkesson ens bemödar sig att nämna hbt-personers mänskliga rättigheter.

I själva verket bedriver SD en ren hetspolitik mot hbt-personer. SD i Karlstad är så angelägna att de går till val på att stoppa Pridefestivalen i staden.

Fullmäktigeledamoten Erik Braunerhielm (SD) har uttalat i media att han ser på homosexualitet ”som ett avvikande beteende” som går emot hans moral.

SD:s partisekreterare Björn Söder har skrivit om Pride i partiorganet SD-kuriren: ”Vad är detta om inte perversa vidrigheter?”. Han krävde också att representanter från Svenska kyrkan som deltagit i Pride skulle lämna sina ämbeten på grund av att de deltagit i ”sexuella perversiteter”.

Redaktören för SD-kuriren Tommy Hansson har i sin tur bloggat om Pride som den ”aidsdoftande shamefestivalen”. Han spinner vidare med apokalyptiska idéer om att queeraktivisternas agenda skulle leda till samhällets ”totala upplösning”. Han menar att ”familj och tvåsamhet mellan man och kvinna skulle hamna på historiens beryktade soptipp”.

I linje med denna fasa över den heterosexuella kärnfamiljens upplösning så motsätter sig Sverigedemokraterna homosexuellas möjlighet att gifta sig och adoptera barn.

Och ändå kommer de och påstår att de vill försvara hbt-personer mot den stora faran – som enligt dem är ”islamiseringen av Sverige”. Jag förstår inte resonemanget, för senast jag kollade så var det ett rasistiskt – och inte ett islamistiskt – parti som befann sig läskigt nära fyraprocentsspärren till Sveriges högsta beslutsfattande organ.

Men med en sverigedemokrats mått mätt så är väl varenda sekulära invandrade person en rabiat islamist som, i likhet med queeraktivisterna, kommer framkalla samhällets ”totala upplösning”.

Det är viktigt att komma ihåg att islamofobers sporadiska hbt-engagemang bara är ännu ett sätt att bedriva rasism.

På samma sätt som det rasistiska Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard gärna använder argument om kvinnors rättigheter för att begränsa invandringen, men aldrig för att till exempel ge asyl åt kvinnorättsaktivister.

Det är dags för fler inom hbt-rörelsen att ta krafttag mot främlingsfientliga krafter som försöker bedriva rasism i våra namn.