Kvinnor har samma rättigheter som män
Fakta är att kvinnor tjänar i genomsnitt 84 procent av vad män gör. Det är ett lönegap som varit nära nog konstant under minst tre årtionden. Sammanlagt saknas det över 70 miljarder kronor per år i kvinnors lönekuvert, så länge vi har lön efter kön, skriver Gudrun Schyman.
Feministiskt initiativ brände upp 100 000 kronor i en manifestation för rättvisa löner. Det tycker Gullan Lindblad är synd och skam. Om jag vore Gullan Lindblad skulle jag skämmas över att moderaterna, under alla de decennier som lönerna diskuterats, inte lyft ett finger för att kvinnor ska få rättvisa löner.
Fakta är att kvinnor tjänar i genomsnitt 84 procent av vad män gör. Det är ett lönegap som varit nära nog konstant under minst tre årtionden. Sammanlagt saknas det över 70 miljarder kronor per år i kvinnors lönekuvert, så länge vi har lön efter kön. Den absolut största delen av lönegapet består av skillnader mellan olika sektorer och yrken – trots likvärdiga krav på kunskaper, ansvar och ansträngning.
Vi vill inrätta en jämställdhetsfond som omfördelar pengar mellan arbetsgivare, för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade arbeten och sektorer. En höjning av arbetsgivaravgiften med en halv procentenhet – en jämställdhetsavgift – läggs på alla arbetsgivare. Samtidigt bidrar staten med samma summa, 4 miljarder kronor. Pengarna fördelas ut till arbetsgivare som höjer lönerna i kvinnodominerade yrken.
Det som skiljer oss från andra partier är att vi inte längre accepterar en lönebildning som håller kvar kvinnor i lönelägen som systematiskt är lägre än mäns. Vi tar oss rätten att ifrågasätta den konstruktion som alltid ger männen mer. Vi påstår att arbetsmarknadens parter inte kan lösa problemet med den sektorsvisa lönediskrimineringen på egen hand. Ingen av dem kan förhandla för andra än sina egna medlemmar. Frågan måste alltså lyftas till den (samhälls-)politiska nivån. Vid ett välbesökt seminarium i Almedalen, med alla inblandade parter närvarande (fack, arbetsgivare, medlingsinstitutet och diskrimineringsombudsmannen) visade det sig att vi hade flertalet med oss i vårt resonemang.
Men jag ska ärligt säga att det inte var ett lätt beslut att fatta. Jag tror de flesta av oss tycker att 100 000 kronor är väldigt mycket pengar. Dessutom vet de flesta av oss också att det finns mångas hål att stoppa i. Många har också reagerat just så. Varför skänker ni inte pengarna till Rädda Barnen, till någon kvinnojour, till svältande barn i Afrika, o s v? Det finns välgörenhetsorganisationer som arbetar med bistånd i olika former. Det är bra.
Feministiskt initiativ är inte en välgörenhetsorganisation. Vi är ett politiskt parti som arbetar med politiken som redskap för långsiktiga förändringar i verkligheten. Vi fick 100 000 kronor av två män som både ville visa sin upprördhet över lönediskriminering och stödja Fi eftersom vi är det enda partiet som har ett konkret förslag för att få stopp på eländet.
I sammanhanget politisk kommunikation och påverkan är 100 000 kronor dessvärre en liten summa. Vi diskuterade alternativa användningssätt men kunde konstatera att en halvsidesannons i en kvällstidning kostar mer än 100 000 kronor. Vi är övertygade om att när den första reaktionen lagt sig så kommer alltfler att fortsätta att fundera över den verklighet som faktiskt ligger bakom vår aktion. Det faktum att kvinnor varje minut går miste om 100 000 kronor på grund av att det arbete kvinnor utför värderas lägre.
Det faktum att inget annat parti än Feministiskt initiativ har lagt ett konkret förslag till förändring tror vi dessutom får resultatet att fler och fler vågar vara feminister, också på valdagen. Även om det inte gäller Gullan Lindblad.