Mesigt, herrar ministrar!

VM i fotboll närmar sig. Lottningen är klar sedan någon månad tillbaka. Sverige spelar i Dortmund, Berlin och Köln. Biljetterna har just börjat bli tillgängliga. På tidningarnas sportsidor kan man få tips om hur man tar sig till spelorterna och vad man kan göra mellan matcherna.

Vad man inte skriver om, varken i resebilagan eller på sportsidorna, är att det inte bara ska gå att se hur spelare skjuter på mål utan man, d.v.s. män, ska kunna få sig ett skjut själva också. Mellan eller efter matcherna. Om man behöver fira en seger eller trösta sig efter ett nederlag så kommer kvinnors kroppar att finnas till hands. Att sport och sexuellt utnyttjande av kvinnor passar varandra som hand i handske är uppenbarligen en mycket utbredd och allmän uppfattning.
– Fotboll och sex matchar varandra extremt bra, sade t.ex. Norman Jakob, advokat för den investeringsfirma som ska bygga en del av nya bordeller som behövs, i DN den 11 november förra året. Upphetsning pockar på utlösning. Snabbt och enkelt, hög tillgänglighet. Inte närmelsevis lika svårt som att få tag på biljetter.

Tyskland, som utan skrupler tillåter prostitution, bullar alltså upp med nybyggda mega-bordeller med rum för upp till hundra prostituerade samtidigt. Men inte bara det, det ska bli snabbköp också. ”Performance boxes” kallar man de nyproducerade car-port-liknande små boxar, som fullt utrustade med kondomautomater och snacks-maskiner, slutgiltigt ska befästa föreställningen om mäns sexualitet som odiskutabelt okontrollerbar. Omedelbar behovs- tillfredsställelse, på plats, är grundinställningen.

Flera tyska kvinnoförbund, tillsammans med bl.a. en del svenska, har slagit larm. Förväntningarna är att det ska komma mellan 30 000 till 100 000 kvinnor, främst från de baltiska staterna, lurade till Tyskland i tron att de ska få jobb, t.ex. som servitriser. I verkligheten kommer de flesta att bli tvingade till prostitution. Det är alltså fråga om en gigantisk traffickingsituation. Traffickning är handel med människors kroppar för sexuella ändamål, en modern slavhandel, och det är förbjudet. Också i Tyskland. Hela sexindustrins uppladdning inför VM är alltså en öppen förberedelse för grova brott.

Av det skälet har också jämställdhets- och idrottsministrarna i Sverige fått frågor, bl.a. av mig. Deras svar är detsamma som i en artikel i Aftonbladet den 29 december förra året. Deras svar är ”Vi fördömer!” med det uppfordrande tillägget ”Gör det du också!”.

Jaha – och sedan? Jo, sedan rullar allt på som förut. Lamare reaktion från politiskt ansvariga får man leta efter. Självklart är det bra att ministrarna fördömer men något annat vore väl ändå otänkbart? Kan någon tänka sig att de skulle skriva ett frågesvar i riksdagen eller en artikel i tidningen där de säger att de ger sitt stöd åt det som sker?! De skriver i Aftonbladet att ”Det är vår uppfattning att svenska män […] oavsett om de är i Sverige eller utomlands, inte ska stödja en industri som exploaterar, förnedrar och kränker kvinnor”. Nehej, men hur ska man kolla det då och är det ok att icke svenska män gör det? Är det ok att hela EU blundar för den brottsförberedande verksamhet som ska leda till det som ministrarna själva kallar ”en slavhandel ovärdig vår tid”?

Den självklara reaktionen från politiskt håll vore naturligtvis att kalla till ett omedelbart möte med ansvariga ministrar i övriga EU-länder. Justitie- jämställdhets- och idrottsministrar borde ha ett toppmöte där man bjuder in de intresseorganisationer och myndigheter som har kunskaper och kompetens på området. Det finns flera, både i Sverige och inom EU. Det gemensamma målet ska vara att genom ett effektivt samarbete, över geografiska, politiska och myndighetsmässiga gränser, se till att kvinnoförbundens farhågor inte infrias. Handeln med kvinnors kroppar måste förbjudas. I verkligheten. Eftersom vi (ministrarna och jag) är överens om att prostitution är en form av mäns våld mot kvinnor så är naturligt trafficking ett ännu större våld. Om människors säkerhet i ett samhälle inte kan garanteras har vi ett säkerhetspolitiskt problem. Mäns våld mot kvinnor är ett gigantiskt globalt säkerhetspolitiskt problem och det politiska handlandet borde faktiskt stå i överensstämmelse med den rubriceringen.

När några svenska landslagsspelare anklagades för sexuella övergrepp på en kvinna för en tid sedan blev det stora rubriker. Skandal var det officiella omdömet. Så här har det alltid varit, skrev en del sportjournalister, det är bara att man inte talar om högt om det. Stormen lade sig och lugnet återställdes. Men var det något som förändrades? I grunden? Hur är egentligen synen på kopplingen mellan män, matcher och macho? När får vi se herrar ministrar och garvade sportjournalister visa lite ”stake” i den här frågan?

Gudrun Schyman
riksdagsledamot, talesperson för Feministiskt initiativ

Artikeln publicerad i Aftonbladet 16 januari 2006