Flat lösning från rödgröna om jämställdhet

Gudrun Schyman svarar Claes Borgström De borgerliga är ett hot mot jämställdheten, menar Claes Borgström, socialdemokraternas talesperson i jämställdhetsfrågor, i Svenska Dagbladet (SvD 2010-06-24). Efter snart fyra år av borgerligt styre är Sverige mer ojämställt än tidigare. Vårdnadsbidraget, subventionerade hushållstjänster och införandet av en jämställdhetsbonus är ett hån mot alla som vill se ett jämställt Sverige, skriver han.

Jag håller helt med. Den borgerliga regeringen har fått utvecklingen inom jämställdhetsområdet att gå bakåt. Försämringar av a-kassan, skatteavdrag, ja hela den ekonomiska politiken har helt enkelt gjort det mer lönsamt att vara man.

Så långt är jag alltså överens med Borgström. Men när han sedan helt riktigt påpekar att en av de största utmaningarna är att ta sig an löneskillnaderna mellan kvinnor och män, och sedan inte har andra förslag än de tidigare kraven på lönekartläggning, ja då är det slut på samstämmigheten. Då måste jag konstatera att också den röd-gröna alliansen står tomhänt.

Visst ska vi ha jämställdhetsplaner och lönekartläggningar men det är inget effektivt verktyg mot den dominerande lönediskrimineringen. Den som sker sektorsvis. Den som ger flera tusenlappar i skillnad mellan vården och verkstaden, mellan ICA och IT, mellan socionomen och ekonomen. Den kommer man inte åt med lönekartläggning och förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Där är den svenska modellen otillräcklig. Där måste det till politiska initiativ, t.ex. en jämställdhetsfond för utjämning, där alla är med och betalar. Både arbetsgivare och stat. Och männen, genom viss återhållsamhet i löneutvecklingen.

Feministiskt initiativs förslag om inrättandet av en jämställdhetsfond är ett radikalt förslag som bryter med föreställningen om att det alltid är arbetsmarknadens parter som har ansvar för lönebildningen. Förslaget går på tvärs med resonemanget om att det är industrin som alltid ska vara löneledande och sätta ramen och att allt utanför ramen utlöser kompensationskrav och blir i förlängningen inflationsdrivande.

Förslaget om jämställdhetsfond bryter helt enkelt med den patriarkala föreställningen om att män alltid ska ha mer. Och det är just det som vi behöver göra. Ändra maktbalansen. Det har hittills inget parti vågat föreslå. Och så långt vågar inte den rödgröna alliansen gå. Det betyder att den som vill ha verkliga förändringar och som vill se konkreta steg i riktning mot jämställdhetsmålet, varken kan lägga sin röst på den borgerliga regeringen eller den rödgröna alliansen. Vilken tur att det finns ett feministiskt alternativ i höstens val!