En Julsaga

Det var vid den tiden statsminister Persson utfärdade en förordning om att hela landet skulle föda fler barn.

Det var en allvarlig förordning, och den hölls när Andnor var familjeminister i Svea rike. Alltför få barn föddes i riket och det gjordes utfästelser och löften till dem som ville bli föräldrar. Men skatteindrivarna i landet hade svårt att få in de skatter som behövdes. När statsminister Persson begrundade detta fann han att barn ju alltid fötts. Och de flesta kvinnor överleva. Så när penningar kom till korta, blev utfästelserna inte mer än vatten värda.

Det var sagt att alla skulle få föda där de var skattskrivna, var och en i sin stad. Och Youssef, som genom sin härkomst hörde till Stockholms sydvästra sjukvårdsområde, begav sig från Sätra till Huddinge sjukhus, för att föda tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Men där fanns ingen plats för dem inne på BB. Så de färdade vidare till Södersjukhuset. Inte heller där fanns någon plats men en ängel i vit skrud, som också var barnmorska, satte sig i telefonen och ringde runt tills hon fann dem en plats på sjukhuset i Södertälje. Ej heller där fanns ett födslorum för dem när de var framme, utan de blev hänvisade till personalrummet.

Tiden var inne för henne att föda, och hon hade stora besvär, ty hon bar på ett stort barn. Överläkaren ville icke ge henne ett kejsarsnitt, ty dessa äro kostsamma. Istället fick Maria föda under långdragen smärta och hennes modersliv blev aldrig mer detsamma.

Hon födde sitt barn, det första. Hon lindade det och lade barnet i en korg. Allt var gott med barnet. Maria blödde ymnigt, men det var natt full av födslar och det fanns ej tid för barnmorskorna att genast ta vara på hennes skador.

På samma sjukhus fanns några sjukvårdare som vaktade de gamla och sjuka om natten. Då stod överläkaren framför dem och pondus och makt lyste omkring honom, och de greps av stor förfäran. Men läkaren sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har ett barn fötts i personalrummet, och barnet mår gott. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en korg.” Och plötsligt var där tillsammans med överläkaren en stor himmelsk kör som prisade födelsen.

När kören hade farit ifrån dem, sade sjukvårdarna till varandra: ”Låt oss gå in till personalrummet och se det som har hänt och som överläkaren har låtit oss veta”. De skyndade iväg och fann Maria och Youssef och det nyfödda barnet som låg i korgen.

När de hade sett det, berättade de vad som sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad sjukvårdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och sjukvårdarna vände tillbaka och var lyckliga för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. Marias blekhet och smärta gick dem obemärkt förbi. Inte heller statsminister Persson tyckte detta var något att orda om.

Sofia Karlsson, Gudrun Schyman, Lotten Sunna
Styrelseledamöter för Feministiskt initiativ