Gör Victoria till president!

"Victoria som president är ingen omöjlighet. Hon är skolad, erkänt intresserad av politik och har en stark utstrålning. Jag vet för jag har träffat henne."

Det är bara att konstatera. Äntligen har vi fått den debatt om monarkin som vi behöver. Den som handlar om demokratin. Alldeles för länge har diskussionen snärjt in sig i förlegade föreställningar kring blått blod, symbolers samlande inverkan. Inte sällan har samtalen urartat i tyckande om personer. – Victoria verkar ju så trevlig och klok. Äntligen ska vi få en kvinna på posten. Med en man av folket vid sin sida blir den romantiska sagan sann. Osv. osv.

Så har det alltså låtit men nu, äntligen, har debatten tagit ny riktning. Fler och fler har kommit ut som republikaner. Aldrig tidigare har jag sett/läst så många välformulerade krönikor på temat monarki går inte ihop med demokrati. Lena Anderssons kolumn i Dagens Nyheter häromdagen, om monarkins normerande makt, och Katrin Kielos i Aftonbladet i går, bär bägge lysande argumentation för monarkins avskaffande.

Dessutom har det visat sig att gästlistan till bröllopet innehöll både en kung från Bulgarien och en kronprinsessa från Rumänien. Trots att bägge länderna är republiker. Detta uppmärksammades i en insändare i DN idag och sedan i Expressen. Varför är det intressant? Jo för att det visar att när monarkin avskaffas, genom politiska beslut, så lever naturligtvis familjerna och personerna kvar. Också med sina ärvda titlar. Vilket jag har påpekat sedan flera år, bl.a. i motioner i riksdagen, då som partiledare för Vänsterpartiet.

Det går alldeles utmärkt att införa ett modernt demokratiskt statsskick samtidigt som kronprinsessan och hennes prins kan fortsätta att verka i den (bolags)form som de själva vill. Varumärket är starkt. Det finns ingen anledning att oroa sig för familjens försörjning. Dessutom står den politiska vägen öppen för alla som vill kandidera. Victoria som president är ingen omöjlighet. Hon är skolad, erkänt intresserad av politik och har en stark utstrålning. Jag vet för jag har träffat henne.

Jag skulle gärna se att demokratidebatten fortsatte och vad vore lämpligare än att föra den under den nu pågående valrörelsen. Då kanske t.o.m. socialdemokraterna skulle våga lyfta upp ett vått finger i luften och känna av de nya vindarna. Mona Sahlin skulle kunna bli den första s-märkta ledare som faktiskt slutar att fega ur i denna grundläggande demokratifråga.