Fi är trötta på att vänta

Visst har Gudrun Schyman rätt i att man ska följa sitt hjärtas röst på valdagen, skriver Mats Rosin och fortsätter, men det skadar väl inte att överväga de tänkbara konsekvenserna heller? Om detta är vi helt överens.

Om de tänkbara konsekvenserna av ett blockpolitisk taktikröstande blir en politik som fortsätter att behandla kvinnors villkor och vardag som ett särintresse, som avvisar all diskussion om arbetstidsförkortning, som inte lyfter ett finger för att kvinnor ska få rättvisa löner och som inte vågar utmana gamla hemmafruideal, då kommer vi i praktiken att backa i förhållande till det vackra talet om jämställdhet. Då upprepar vi ett gammalt och känt patriarkalt mönster där första budet lyder: kvinnor ska vänta! 

 

Det finns alltid något större och viktigare mål som ska infrias först. Bara vi får vår socialism, liberalism, konservatism eller vad det nu kan vara, så kommer frågorna om kvinnors rättigheter att lösa sig. Jovisst – så har det låtit från regeringar i evinnerliga tider, oavsett politisk färg. Många har haft lång tid på sig att göra mycket men förändringarna har uteblivit. I Fi är vi trötta på att vänta. Så enkelt är det.Valet i höst är ett utmärkt tillfälle att tydligt visa det.