Bakfyllans höga pris

Det är dags att tala om alkoholen i termer av hinder för utveckling, skriver Gudrun Schyman , talesperson för Feministiskt initiativ och nykter alkoholist.

GUDRUN SCHYMAN. Samhällskostnaden för alkoholkonsumtionen är minst 50 miljarder kronor, visar den senast presenterade kalkylen i Svenska Dagbladet de 12 maj. Det motsvarar mer än en procent av BNP. Drygt hälften av den summan består av samhällskostnader för vård av personer som utvecklat beroende, alkoholister. I antal personer räknat är vi en liten grupp. 6 procent av den vuxna befolkningen.

Resten av kostnaderna, nästan hälften, är relaterad till den verkligt stora gruppen – riskkonsumenterna. Det är alla som dricker så stora mängder alkohol att det leder till olyckor, frånvaro från jobbet och att man presterar i genomsnitt 25 procent sämre än vad man annars skulle ha gjort.

Bakfyllans pris, alltså.

Det vi ser är en ständigt ökande närvaro av alkohol introducerad genom nya livsstilsmönster, ofta presenterade som kontinentala och moderna. Alkoholen skall vara som vilken vara som helst. Det skall vara lika självklart att bjuda på öl eller vin som på kaffe eller te. Idén om att det behövs några särskilda skäl för att dricka alkohol försvinner och ersätts av ett allmänt vardagsdrickande. Ett vanedrickande som går allt längre ner i åldrarna och idag snarare betraktas som en sysselsättning.

Inom företagsvärlden är det märkligt tyst. Trots att man nog vet om att det finns växande problem. Det är inte bara på firmafester som alkoholen får flöda. I takt med en alltmer stressad och inte sällan rörlig arbetsmarknad med resor och flytande arbetstider fylls också dagens scheman med avkoppling i olika former.

Europa är den kontinent där det produceras mest alkohol och samtidigt den kontinent där det konsumeras mest. Självklart hänger det ihop. Hur vi dricker alkohol lanseras som en livsstilsfråga. Unga är en uttalat viktig målgrupp. Hur många av sommarens musikfestivaler får inte sin huvudsakliga inkomst från öltält?

Hur har vi fått en situation där allt fler dricker allt mer allt oftare? Jo, bland annat genom politiska beslut. Här hemma och i Bryssel. Systemet fick lördagsöppet år 2001. Det blev fritt fram för reklam i svenska tidningar år 2003. Införselkvoterna slopades i januari 2004 och skatten på öl och vin sänktes i juli samma år. EG-domstolen gav fritt fram åt näthandel år 2007 och i april 2009 började Systembolaget sälja vin på petflaska.

Allt detta sammantaget syftar till att göra alkoholen mer tillgänglig för fler. Bakom utvecklingen ligger starka intressen. Alkoholindustrin och den kringliggande näringen ligger på med smart lobbyverksamhet, inte minst i Bryssel, aggressiv marknadsföring och målgruppsanpassad produktutveckling. Särskilt kvinnor är en grupp som exploateras. Män dricker mest men kvinnor ökar sin konsumtion mer, särskilt unga tjejer och kvinnor 55+.

Varför förs det ingen samhällspolitisk debatt om detta? Det faktum att det inte bara är vi alkoholister som kostar pengar utan att det är den stora gruppen som gått på myten om modernitet och kontinentala vanor som också är med, borde kunna förändra debatten. Vårt förhållningssätt till företeelsen alkohol måste kunna ifrågasättas.

Utan att överdriva är det idag högst relevant att tala om alkoholen i termer av hinder för utveckling, både på den personliga, på den företagsmässiga och på den samhälleliga nivån. Om vi vågar se nyktert på saken.

Publicerad 16 maj 2010 på www.sydsvenskan.se