Varför tar det hus i helvete?

Systemet med att enskilda personer eller hushåll kan göra skatteavdrag vid utnyttjandet av vissa tjänster innebär att vissa personers konsumtion betalas av alla genom de skatter vi betalar. Alla får alltså vara med och betala för någras konsumtion. Detta gäller både RUT och ROT. Därför vill Feministiskt initiativ inte ha något av dem.

Avdragen som förkortas ROT och RUT är nu hopslagna till det som kallas ”Husarbete” och är en skattereduktion som omfattar arbetskostnaden för utfört arbete. Enligt Skatteverket gäller det arbete i det egna hemmet, i fritidsbostaden, i föräldrarnas bostad och i semesterbostaden. Avdraget gäller för reparationer och underhåll, ombyggnad, tillbyggnad, hushållsarbete som städning, klädvård och enklare trädgårdsarbete samt barnpassning och annan tillsyn. Du kan alltså få snön skottad vid din semesterbostad i Alperna, gräset klippt på villatomten i Stockholm och huset städat hos dina gamla föräldrar. Plus ombyggt och reparerat och tillbyggt på sommarbostaden i skärgården. En familj med två vuxna kan sammanlagt dra av upp till 100 000 kronor under ett år.
 
Städningen är bara en liten del av ”Husarbetet” men debatten har kommit att koncentreras på just detta. Det är inte så konstigt eftersom vi är många som vet att det är svårt att hinna med att dammsuga, tvätta och damma. 

Vi är också många som har egna erfarenheter av både mödrar och mormödrar som har städat hemma hos folk. En del av oss har också gjort det eller gör det själva. Vad vi vet av den erfarenheten är att det alltid finns en maktfråga med i spelet. 

När vi går in i någon annans hem beträder vi samtidigt mark där någon annan bestämmer. Den personen bestämmer då också över den som utför arbetet. När arbetet så uppenbart vilar på förutsättningen att jag som bor i hemmet egentligen ska kunna göra arbetet själv – det är själva förutsättningen för att få avdraget – så blir det i förlängningen lätt att jag också tycker att jag ska bestämma hur den som utför jobbet ska genomföra det. Däri ligger en maktfråga som sällan diskuteras.

Den största maktfrågan, som inte heller diskuteras, är varför det inte är självklart att betala vad det kostar. Det gäller städning men det gäller också vård och omsorg. Det gäller hela den delen av arbetsmarknaden som är kvinnodominerad. Vad är det som gör att kvinnors arbete inte värderas lika högt som mäns arbete? Det känns sorgligt att år 2010 behöva konstatera att kvinnor fortfarande ses som mindre värda. Med det innebär också att det arbete som kvinnor gör blir mindre värt. Det är den fråga som vi i Feministiskt initiativ koncentrerar oss på. Den löneskillnad som i dag finns mellan exempelvis verkstaden och vården (runt 4 000 kronor i månaden, eller 48 000 kronor om året) måste bort. Samma skillnad finns också i yrken som kräver högskoleutbildning. Bibliotekarien har mindre i lön än teknikern, psykologen har i snitt en lägre inkomst än ekonomen. Och så vidare.

När det gäller tidsnöden menar vi att det enda rimliga är att fortsätta förkortningen av arbetstiden, för alla. Från 48 till 40 timmar måste följas av en period av avtal och förhandling som tar oss ner till först 35 och sedan 30 timmars arbetsvecka. Med bibehållen lön. Det är en av de frågor som Feministiskt initiativ går till val på.

Det allvarliga med införandet av skatte subventionerat ”Husarbete” är att det innebär införandet av en okvalificerad arbetsmarknad med låga löner. Enligt alla historiska och nutida erfarenheter vet vi att en sådan arbetsmarknad kommer att bäras upp av främst kvinnor och invandrade. Det går på tvärs med idén om att kvalificera arbeten genom att tillföra kunskap, som det är värt att betala för, och på så sätt skapa löner som det går att leva på. Jämför utvecklingen inom barnomsorgen. Från passning till pedagogik. Alla är vinnare, inte minst barnen.

Självklart ska den som vill kunna köpa städning och självklart ska de som är anställda ha rimliga löner och trygga anställningsvillkor. Vill jag anlita en städfirma ska jag kunna göra det i trygg förvissning om att firman inte bara gör ett bra jobb utan att den också är en bra arbetsplats för de som jobbar där.

Alltså – husnära tjänster handlar om kön, klass och etnicitet. Det handlar om maktmönster och diskriminering. Därav debattens hetta. Feministiskt initiativ accepterar inte en skattepolitik med subventioner som skapar en arbetsmarknad som ytterligare fördjupar de orättvisor som redan finns.

Publicerad på ETC.se 2010-04-17