Kortare arbetstid ett logiskt steg

Arbetstidsförkortning, genom att minska arbetstiden skulle vi få fler jobb, minskad miljöbelastning och ökad jämställdhet, skriver FI:s talesperson Gudrun Schyman och EU- parlamentarikern Carl Schlyter (MP) som vill se 30-timmarsveckan förverkligad till år 2020.

 

Alla har rätt till arbete för att kunna försörja sig och alla de andra positiva saker ett arbete medför. Men hur många vill stressa och dras med ständigt dåligt samvete och jobba upp till åttio timmar i veckan? Arbetslinjen verkar i den svenska debatten vara en universallösning på problemen i dagens samhälle. För hundra år sedan stod det åttatimmarsdag på LO:s affischer och för nästan fyrtio år sedan blev 40-timmarsveckan lag. Det är längesen.

Varje år blir vi lite effektivare och behovet av arbetade timmar minskar, men istället för att glädja sig åt denna utveckling är mottot från såväl Socialdemokrater som borgerliga: Arbeta mer, producera mer, köp mer, öka tillväxten!

Arbetstidsförkortning är en logisk konsekvens av det minskande behovet av arbete. I den svenska diskussionen om arbetstidsförkortning har ett avgörande förhållande nästan helt fallit bort: Den allt effektivare produktionen medför att det totala antalet lönearbetstimmar minskat stadigt i Sverige sedan 1970 och detsamma gäller flertalet andra OECD-länder.

Det går helt enkelt åt mindre tid för att tillverka det vi behöver. Men vi jobbar lika långa arbetsveckor ändå. Sedan 80-talet har det inte varit någon arbetstidsförkortning och resultatet är en växande strukturarbetslöshet. Man kan säga att vi fortsatt förkorta arbetstiden, men på så vis att somliga tvingats ner till noll timmar per vecka för att andra ska kunna behålla sin 40-timmarsvecka.

Inte bara människor blir stressade av krav på ständigt ökad arbets- insats utan även planeten. Den brittiska regeringens Hållbarhetskommission slår fast att de rika länderna nu måste börja ta ut produktivitetsökningarna som sänkt arbetstid istället för höjd lön.

Sedan 1950 har globala BNP femdubblats och kommer med nuvarande tillväxttakt att ha åttiofaldigats fram till nästa sekelskifte. Det betyder en enorm förbrukning av jordens resurser och som konsekvens stora miljöfarliga utsläpp.

Resurseffektiviseringar räcker inte för att lösa miljöproblemen. Vi måste helt enkelt producera och konsumera mindre, så att inte tillväxten leder till ekosystemkollaps. Sänkt arbetstid är en ovanligt smart klimatåtgärd.

När Frankrike införde 35-timmarsvecka visade det sig att för första gången på flera årtionden ökade lönernas andel av BNP. Det blev en omfördelning till löntagarnas fördel – alltför ovanligt idag.

Om reformutrymmet används till arbetstidsförkortning blir fördelningen rättvis och alla får ta del av den. När det tas ut i form av lönepåslag får de redan rika oftast mest. Kortare arbetstid ökar möjligheterna för alla att vara med – och stanna kvar – på arbetsmarknaden. Förtidspensionering och utslitna kroppar är, framförallt inom kvinnodominerade yrken, vardag idag.

Kortare arbetsdagar är en fråga om jämställdhet – en möjlighet till rättvisare fördelning av både lönearbete och hushållsarbete.

Forskning visar att var fjärde heltidsarbetande förälder har en total arbetstid på över 80 timmar per vecka, inklusive hemarbete och vård av barn. De allra flesta som jobbar så mycket är kvinnor. Stressjukdomar och allmän känsla av otillräcklighet följer som ett brev på posten.

Ett försök med sextimmarsdag i Stockholm visade att både kvinnor och män till viss del ökade sitt obetalda arbete, men kvinnorna använde även mer tid för omvårdnad av sig själva och sina sociala relationer, samtidigt som männen lade mer tid på barn och omsorg.

Vid en arbetstidsförkortning måste skattesystemet justeras. Detta innebär högre skatt för höginkomsttagare, eller att man till exempel inför skatt på finans-transaktioner. Då kan sänkt skatt för människor med låga inkomster kompensera utebliven löneförhöjning vid kortare arbetstid.

Vilken annan tänkbar reform av samhället kan samtidigt ge mer fritid, fler jobb, minskad miljö- belastning och ökad jämställdhet? 40-timmarsveckan är inte elfte budordet skrivet i sten utan en helt vanlig siffra i en helt vanlig lag.

Börjar vi nu med målet 35 timmars arbetsvecka om fem år och minskar med ytterligare fem timmar under nästa femårs- period är vi klara 2020.

Publicerad på SvD Brännpunkt 2010-03-29.