Sociala medier välter patriarkatet

De traditionella medierna gynnar gamla maktstrukturer som starka kapitalintressen och patriarkatet. Sociala medier är ett hot mot denna maktkoncentration, vilket inte minst Feministiskt initiativ håller på att visa, skriver Gudrun Schyman och Stina Sundberg, talespersoner för Feministiskt initiativ och Veronica Svärd, kommunikationsansvarig, Feministiskt initiativ.

IT och sociala medier ställer traditionella maktstrukturer inför nya prövningar. På Internet sker nya demokratiseringsprocesser, det finns i princip inte längre en redaktion i världen som kan stoppa människor från att uttrycka sin åsikt. Men vad betyder det framöver för mediestrukturer, partistrukturer och för politiken i stort?

De senaste åren har de sociala medierna fullkomligt exploderat och för många av oss är de numera en naturlig del av vardagslivet. Vi använder dem för vårt sociala umgänge, i vårt arbete och för nätverkande. Vi masskommunicerar på ett nytt sätt och konkurrensen om vem som snabbt kan leverera den intressantaste informationen ökar.

De nya medierna hotar den traditionella mediestrukturen och är på väg att rubba den ägarkoncentration som länge funnits inom mediabranschen. Ägarkoncentrationen av traditionella medier, som resulterar i att det krävs stora ekonomiska resurser för att skapa konkurrenskraftiga nya mediebolag, är inte bra, i synnerhet inte för demokratin. Feministiskt initiativ är kritiskt till all form av maktkoncentration då det per definition alltid har en hämmande effekt på demokratin. En medial mångfald är en nödvändighet i ett demokratiskt samhälle och de sociala mediernas framfart är en kraft i rätt riktning.

Gång på gång har vi sett hur de traditionella medierna varken respekterar eller reflekterar över sin egen maktposition. Inför årets valrörelse har flera av de stora medierna till exempel uttalat att det är blockpolitiken och strider respektive överenskommelser inom blocken som kommer stå i fokus för årets valbevakning. Vad de enskilda partierna vill eller vad partierna inom blocken faktiskt är ense om är alltså på förhand dömt att komma i skymundan.

Av samma anledning kommer även de partipolitiska alternativ till de två blocken få det tufft att synas i de traditionella medierna. Med en på förhand bestämd agenda blir journalistiken ensidig och osaklig. Den kapitalistiskt styrda mediestrukturen är förödande både för den enskilda människan och för demokratin. Utan allsidig och saklig nyhetsförmedling faller hela grunden för demokrati eftersom det omöjligör balanserade och väl grundade ställningstaganden.

Av de nya partier som lyckats slå sig fram sedan 1990-talet harsamtliga haft god ekonom. Samtliga har också haft vita män som frontfigurer. Det inte är en slump att det förhåller sig på det viset. Mediestrukturen är inte mindre patriarkal än övriga strukturer, däribland den politiska, och med mycket pengar har man råd med en stor kommunikationsavdelning. Den politiska ideologin eller samhällsförändringar spelar allt mindre roll för de traditionella medierna. Ekonomi styr på så sätt både politikens former och dess innehåll. Maktspelet mellan partier och konfliktsökande medier innebär att den som har flest PR-konsulter i ryggen vinner.

Men de sociala medierna spelar en ny roll på den mediala arenan. De utgör fantastiska verktyg för alla som vill bidra till social förändring, lyfta fram alternativa röster och sprida andra bilder av verkligheten än de som de traditionella medierna av en eller annan orsak väljer att visa. Som man frågar får man svar heter det ju och den som vill ställa andra frågor för att få andra svar kan nu göra det. Det är ett stort steg mot verklig och direkt demokrati.

Traditionella medier har och kommer förmodligen även i framtiden att ha en given plats som granskande och informativa organ. Men de kommande valrörelserna kommer i takt med det ökande användandet av sociala medier även att färgas av andra former av granskning. Det är nya röster som talar. Tilläggas kan att medan de traditionella medierna på Internet fortfarande domineras av män är det kvinnor som dominerar de sociala medierna. Hur det kommer att påverka kommande valrörelser återstår att se.

Sociala medier utmanar alltså maktstrukturerna på en rad områden, inte minst övrig media och politiken. Detta är en grogrund för att vitalisera demokratin i en tid när tendensen under de senare åren snarare varit den motsatta. Parlamentarismen blir allt mer blockerad av blocktänkande och de traditionella medierna har allt mindre resurser för att kunna göra trovärdiga granskningar och ge saklig information.

Den politiska aktivismen på gräsrotsnivå frodas i och med de sociala mediernas nätverksskapande. Feministiskt initiativ är ett lysande exempel på detta. Många fantastiska aktivister och kompetenser i Feministiskt initiativ har länkats samman genom att de uttryckt sitt feministiska engagemang via bloggosfären, facebook eller twitter – från Sverige eller andra länder. Människor som bara ett fåtal gånger, eller inte alls, träffats IRL (in real life) kan genom sociala medier gör gemensam sak kring en fråga eller ett helt program och på det sättet utgöra en stark kraft. Detta kommer med stor sannolikhet att bli mycket betydelsefullt för politiska rörelser i framtiden.

De politiska partierna står inför en utmaning när det kommer till sociala medier. För partier som är påtagligt hierarkiskt uppbyggda, har toppstyrt utformade kommunikationsplaner och inte är särskilt intresserade av att väljarna själva är med och formar politiken kan aktiviteten inom sociala medier vara hotfullt. Nätaktivism kan nämligen inte styras på traditionellt sätt om den ska vara trovärdig, den måste få vara fri. Kontakten med väljarna kan inte längre bara ske enkelriktat genom monologer via mediemegafoner utan kontakten måste i allt högre grad ske i form av dialog. Det innebär att de stora kommunikationsavdelningarna och PR-konsulterna inte längre till fullo styr över dagordningen. Vem som helst kan ställa vilken fråga som helst. Och alla kan ta del av precis vad som sagts.

När kritik mot partier eller politiker sprider sig som en löpeld på Internetforum sociala medier är det alltså fenomen som de etablerade partierna inte har erfarenhet av att försvara sig mot. Väljarna har plötsligt en egen makt. Ju mer makt en politiker har desto mindre verkar den tro sig behöva använda sociala medier. De har ju redan tillgång till medietoppen, debattsidorna och redaktioner som förmedlar deras budskap. Vi tror att ett sådant tänk är helt fel. Även om den politiska makten till stor del fortfarande ligger i händerna på traditionella medier är människor inom sociala medier en stark och vital motkraft som kräver uppmärksamhet.

Vi har ett påtagligt politikerförakt i Sverige. När avståndet mellan partierna och väljarna ökar växer föraktet. Vi, med betoning på vi alla, behöver reclaima politiken. Föra den på vardagsnivå, ompröva den och göra den till vår egen. Politik kan aldrig vara en fråga endast för några enstaka personer i vissa positioner, då har demokratin och det politiska systemet förlorat sin legitimitet. Dialog med gräsrötter och väljare via sociala medier är en framtida medicin för att stimulera demokratisk utveckling och det politiska engagemanget hos alla de människor som politiken ska vara till för.

Avslutningsvis – är de politiska partierna redo för att låta väljarna vara med och sätta agendan för de politiska frågorna? Feministiskt initiativ är det. Det vore ett paradigmskifte om resten av partierna också vågade släppa på kontrollen. Ett av de långsiktiga och övergripande målen för politiken måste vara att vitalisera demokratin av den enkla anledningen att demokrati är vad som legitimerar politik och ger den kraft. Genom att låta väljarna få sätta den politiska dagordningen går Feministiskt initiativ i bräschen för en sådan utveckling. Feministiskt initiativ är stolta över att vara bäst på sociala medier. Vi vågar och vill möta väljarna på deras villkor.

Publicerad på Newsmill.se 2010-03-29