F!:s debattinlägg inför internationella kvinnodagen
I år fyller den internationella kvinnodagen 100 år och det finns utan tvivel mycket att fira. Vilken annan rörelse har med icke-våldsprinciper lyckats förändra samhällen i grunden runt om i världen? Från preventivmedel och rätt till abort till rösträtt och rätt till arbete och utbildning. Feminism känner inga gränser, som ingen annan rörelse ser den människan som en helhet och skiljer därför inte på det personliga och det offentliga. Därför tar kampen också tid och kräver mer tålamod än andra rörelser som inte ser till helheten.
Visst kan vi ge rosor eller gratulationer till kvinnor på kvinnodagen för att fira allt vi åstadkommit, men vi bör också ta en titt på världen och våga ta ställning. Är vi nöjda? I år är det 15 år sedan FN:s kvinnokonferensen i Peking ägde rum, men när FN sammanfattar vad som har gjorts är mycket kvar att önska. Mödradödligheten går inte åt rätt håll, det dör en kvinna i minuten i graviditets- och förlossningsrelaterade skador. Finanskris och klimatkris leder till ökad fattigdom vilket drabbar särskilt kvinnor, en grupp som redan idag tjänar en tiondel av männens inkomster och äger en hundradel av världens tillgångar. Föreställningen om mannen som överordnad kön leder till att hundra miljoner flickebarn saknas världen över. Men även män drabbas av denna djupt odemokratiska föreställning och diskriminerande handlingar som kan sammanfattas i könsmaktsordningen. Kvinnor är ju också aktörer, studier visar att kvinnor har andra kunskaper än män om hur en ska bekämpa och anpassa sig till ett förändrat klimat. Dessa kunskaper kommer inte till användning när kvinnor saknas eller får en undanskymd roll på klimattoppmöten och andra maktsammanhang. Och vad gäller fattigdomsbekämpning, en fråga som bara växer i spåret av den globala uppvärmningen, är det sedan länge känt att det är kvinnors hälsa och rättigheter som måste prioriteras för att den ska lyckas. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, därför är det också en fråga om mäns rättigheter.
En högt uppsatt polischef i Sverige sitter just nu häktad, sannolikt misstänkt för en rad grova sexualbrott, från teatervärlden avslöjas sexuella trakasserier som ingen vågat tala öppet om tidigare, cirka 16 kvinnor dödas av män som på ett eller annat sätt är deras närstående varje år i Sverige, regeringens politik gynnar män framför kvinnor och då främst de rikaste männen. På Irans gator och universitet kämpar kvinnor och feminister för grundläggande demokratiska rättigheter som vi i Sverige tar för givna. I Afghanistan och Irak kämpar kvinnor och feminister både mot könsmaktsordning och västs imperialistiska krig i området. De kämpar både mot fattigdom och mot diskriminering. Kvinnor från minoritetsgrupper, som kurder i mellanöstern, romer i Europa eller papperslösa i Sverige, möter en mycket komplicerad situation när de måste föra en kamp mot förtryck som är byggd av flera hierarkier. Därför talar vi feminister och kvinnorättsaktivister om solidaritet, det betyder inte att kvinnor är i exakt samma situationer världen över utan att kvinnor är i liknande situationer världen över.
Så ge en ros på kvinnodagen, men den största gåvan till kvinnor världen över är att sätta ned foten och börja aktivera sig. Skriv på ett upprop för frihet och jämställdhet i Iran, http://www.irangenderequality.com/. Och varför inte rösta på Feministiskt Initiativ i höstens val? Det är dags för ”världens mest jämställda land” att få ett feministiskt parti (ett riktigt feministiskt parti) i riksdagen.
Publicerad på beyan.net 2010-03-02