Dagens bostadspolitik gör kvinnor beroende av män
Regeringens nya bostadspolitiska program är fast i ett vanetänkande. Det saknar insikt om att bostadsmarknaden är könssegregerad. Det skriver Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ, och Kristina Niva, styrelseledamot i Fi och medlem i partiets bogrupp.
Regeringen har presenterat ett nytt bostadspolitiskt program som ska rädda allmännyttan. Målet är att bostadssegregationen ska brytas till år 2010 och programmet anmäls som en nystart för den sociala bostadspolitiken. Regeringen vill möta människors behov, bygga billigare och energismartare, minska trångboddheten och stärka allmännyttan.
Hur detta ska gå till när samtidigt de privata fastighets- ägarna har anmält Sverige till EU-kommissionen för att den nuvarande hyressättning inte ger tillräckligt stora vinster, vet vi ännu lite om. Vad vi vet är att det europeiska utskottet för koordinering av det sociala boendet (CECODAS: European Liaison Committee for social housing) diksuterade frågan vid sitt möte i mitten av oktober och att det finns en stark koppling till Bolkensteinsdirektivet (tjänstedirektivet), vars behandling nu skjutits upp till januari 2006. Vad vi också vet är att kapitalstarka grupper i Europa vill att bostadsmarknaden ska vara helt fri. Möjligheten för enskilda länder att ha specifika lösningar på samhälleligt ansvar är alltså starkt ifrågasatt.
Att få bort bostadssegregationen till år 2010 är naturligtvis ett välkommet mål men för att hittade realistiska lösningarna måste det också finnas en faktabaserad kunskap om hur segregationen ser ut. Det vi saknar i programmet som presenterats är insikten om att bostadsmarkanden också är synnerligen könssegregerad. Ser man inte det så är det risk för att sikta i dimman och missa målet. Ensamstående kvinnor har sämre boendevillkor och situationen har förvärrats sedan 80-talet, med trångboddhet och otrygga livsvillkor (se rapporten ”Bo Tryggt” Byggnads aug. 05). Dagens bostadsbyggande sker med tvåsamhet som norm och tar sin utgångspunkt i hushåll med två löner.
Kvinnor har som regel en betydligt svagare och mer utsatt ekonomisk situation än män. Kvinnor har, i betydligt högre utsträckning än män, låga löner, ofrivilliga deltider och otrygga anställningar. Utan hög månadsinkomst och fast anställning är stora delar av bostadsmarknaden stängd. Detta får till följd att dagens bostadspolitik gör kvinnor beroende av män och hindrar oss att forma ett självständigt liv baserat på ett eget boende.
Vi behöver ett nytt faktabaserat underlag för att kunna forma en bostadspolitik som tar sin utgångspunkt i kvinnors liv och ekonomi. En undersökning som kartlägger kvinnors dagliga planering och utnyttjande av transporter, som visar den dagliga tidsfördelningen i det privata och i det offentliga rummet, som kartlägger användandet av kollektiva närtjänster, resp. privata hemtjänster, som visar nuvarande bostadssituation fördelat efter kön, både för ensamstående och för personer i olika samlevnadsförhållanden, som undersöker hur tryggt boende förhåller sig till kön, som undersöker bostadsplanering i förhållanden till utrymmesbehov, fastighetspris (hyresrätt, bostadsrätt, småhus), närhet till arbete, tjänster och till flexibelt utnyttjande av bostaden.
För att kunna förändra dagens patriarkala bostadspolitik i riktning mot en politik som har som utgångspunkt varje människas rätt till en egen bostad, oavsett kön och oavsett val av (sam)levnadsform, behövs alltså en bostadsvaneundersökning.
Men vi ska naturligtvis varken vänta till år 2006 eller till år 2010 och självklart räcker det inte bara med utredningar och undersökningar. Akut behövs markreserver och fastigheter för att möta dagens alla föränderliga hushållsformer. Flexbo, delsbo, sambo, mambo, särbo, enbo, tvåbo, flerbo, osv. Familjer ser olika ut, behoven förändras över tid och över både generationsgränser och nationella gränser. Byggnadsnämnder, remissinstanser och samhällsplaneringsutskott består ofta av en majoritet män. Det kommunala planmonopolet utövas utan feministiska insikter. Om allmännyttan ska vara ett försvar för allmänhetens intressemåste där finnas en ambition att bryta det patriarkala mönstret inom bostads- och samhällsplaneringen. För att kunna häva segregationen och skapa en social bostadspolitik krävs alltså både nytänkande och omtänkande.
En feministiskt analys av bostadspolitiken öppnar definitivt nya möjligheter och utmaningar.
Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ
Kristina Niva, styrelseledamot i Feministiskt initiativ och medlem i Fi:s bo-grupp
Publicerad i bl.a. NSD och Sydsvenskan:
sydsvenskan.se