Rehabkedja löser inte brist på jämställdhet

De sänkta skatterna som alliansen genomfört har främst gynnat män med god inkomst. Att lyfta fram undersköterskornas extra hundralappar som jämställdhetsarbete, är inget annat än en skenmanöver, skriver Gudrun Schyman och Stina Svensson (FI) i en slutreplik i debatten om jämställdhet.

Under alliansens mandatperiod har vår gemensamma välfärd inte naggats i kanten, den har raserats. Individens trygghet vid ohälsa och arbetslöshet har sänkts i samma takt som skattesänkningarna genomförts. Att undersköterskornas pension blir fortsatt låg, är inget som Moderaterna talar högt om. Lika tyst är det om deltidsbegränsningen som bestraffar exempelvis en deltidsarbetslös undersköterska med heltidsarbetslöshet. Inte heller diskuteras arbetsvillkorets försämring, som specifikt missgynnar kvinnor. 

Det hade varit önskvärt att Moderaterna lagt lika mycket tid och energi på en ordentlig konsekvensanalys av jobbskatteavdraget som man gör i talet till valet. Då hade man också förstått att en slakt av trygghetssystemen är en återvändsgränd i vägen till jämställdhet.

Om Moderaterna varit genuint intresserade av kvinnors ohälsa, hade man inte blundat för dubbelarbetandets orsak och verkan. Ingen rehabkedja i världen löser ojämställdheten i vardagslivet. I stället för att aktivt motverka kvinnor och mäns olika villkor, läggs ansvaret på individen, på kvinnan själv.

En jämställdhetsfond korrigerar orättvisa löner. En fond ger höjda kvinnopensioner. Att anklaga en jämställdhetsfond för planekonomi, när Alliansen konfiskerat betydande delar av arbetslöshets- och sjukförsäkringarna är teatraliskt.

Medan Moderaterna desperat famlar efter enstaka godsaker att locka med i valet 2010, ser Feministiskt initiativ helheten och ger förutsättningar för jämställdhet genom hela livet. Och då kan man inte ge med ena handen och rycka tillbaka med den andra.

Publicerad på GP Debatt 2010-02-18