Män måste bli feminister i vardagen

13 november 2005

I rollen som pappa blir feministiska ställningstaganden extra viktiga. Ingen i din omgivning kommer att ta större intryck än ett barn som ser upp till dig. Nu när det är Fars dag, vill vi som män och styrelseledamöter i Fi, vända oss till dig – pappa, son, farfar, man.

Som man – tänk dig in i följande situationer.

Hur skulle jag uppleva det att vid upprepade tillfällen bli granskad av en blick som öppet säger ”du är bara en kropp för mig – en sexualiserad yta”?
Hur skulle det kännas om det jag sa inte skulle respekteras. Speciellt om det jag sa var ”NEJ!”?
Om jag var gravid, hur skulle det kännas om någon utan att fråga kom fram och la handen på min putande mage?
Hur skulle jag uppleva att få lägre lön på grund av mitt kön?
Hur skulle det kännas att ofta vara rädd för att gå utomhus när det är mörkt?
Hur skulle det kännas att vara rädd för att bli våldtagen?

Troligtvis skulle de flesta svara: ”Jag skulle bli fruktansvärt kränkt! Jag skulle bli förbannad! Och jag skulle bli ledsen.” Det är funderingar som dessa som leder till att män blir feminister. För oss innebär detta ett starkt politiskt ställningstagande som bottnar i inlevelse och solidaritet. Och det är ett engagemang som kräver politisk handling. Lösningarna som feminismen erbjuder är långt ifrån bekväma för oss män. Vi feminister anser att den mest fundamentala maktordningen är den mellan män och kvinnor, könsmaktsordningen.
Denna ojämlika maktordning genomsyrar livets alla områden, från det mest privata till offentligheten. På samma sätt som kvinnors kunskaper undervärderas, prioriteras också de områden (vård, omsorg, utbildning, kultur etc.) som associeras med kvinnor lägre på den politiska dagordningen. Att kvinnor och de arbetsuppgifter som kvinnor utför ofta förstås som mindre värda än män och mäns arbetsuppgifter leder också till att samhället värderar föräldrars omsorg om barn lågt. Tänk om den privilegierade gruppen – män – främst hade tagit hand om barnen. Hur hade samhället då värderat föräldrars omsorg om barn?
Att kvinnor förväntas ta det största ansvaret för hemmet och barnen får följden att kvinnor deltar mindre och ifrågasätts oftare i arbetslivet.

En utvidgning av den politiska sfären till att omfatta även det privata, är den stora landvinning som feminismen inneburit. En slutsats som trots alla fakta fortfarande är kontroversiell. För vad det också innebär är ju att den identifierar oss alla som politiska aktörer. I och med att det förtryck som kvinnor utsätts för till sin natur också är strukturellt, så är det svårt för individen att direkt se sin roll i det hela. Särskilt om man känner sig utpekad som skurken. Så hur ska man då göra för att ta sitt ansvar för att bryta denna maktordning?

Så gott som alla unika relationer mellan kvinnor och män präglas av könsmaktsordningen. Från detta politiska perspektiv innebär ansvarstagandet att utföra aktiva politiska handlingar. Med politiska handlingar avses alltså inte bara självklarheter som att tvätta, städa, diska, laga mat, hämta och lämna på förskolan eller natta barnen lika mycket som din partner. Om man som man vill ta detta ansvar måste man i sina vardagliga relationer göra punktinsatser där man tydligt gör feministiska markeringar.

Om någon drar ett sexistiskt skämt, raljerar över en kvinna eller uttrycker sig homofobiskt – säg ifrån och var beredd på att döda stämningen. Du blir inte populär. Det kräver mycket civilkurage.
Sträva inte efter att göra lika mycket hemma, se till så att du tar det största ansvaret hemma. Givetvis är det bra om du tar lika stort ansvar, men är du ute efter att göra en politisk markering är det betydligt starkare att ta mer ansvar än din partner. Först då blir det till feministisk aktivism.
Ta reda på och fråga kvinnor i din omgivning om vilka villkor de lever under och hur de skiljer sig från dina. Lev dig in i kvinnors berättelser.
Ta ut minst halva föräldraledigheten.
Se till att du kan dina barns storlekar på kläder, favoritfärg, kamraters födelsedagar bättre än din partner.
Gå aldrig bakom en kvinna i mörkret, ta en omväg även om det innebär att du kommer hem tio minuter senare.
När ni ska fördela arbetsuppgifter på jobbet, låt dina kvinnliga arbetskamrater ta de mest prestigefyllda uppgifterna.
Ta upp feministiska frågor med andra män.

Den största skyldigheten som man har tillhörande en privilegierad grupp i samhället är att försöka sätta sig in i de mindre privilegierades situation. Hur skulle det upplevas att bli bemött som människa om jag vore en av dem? Detta är grunden i den humanism som vi förknippar med den demokratiska traditionen. Det är en fråga som kan och bör ställas av varje individ när det gäller alla former av maktordningar, inte minst när det gäller könsmaktsordningen.

Carl Johan Folkesson
Mattias Hansson
styrelseledamöter i Feministiskt initiativ

Publicerad i Blekinge läns tidning och Sundsvalls tidning