Hur hanterar Fi nya pengar och makt efter lyckat riksdagsval?

Den frågan ställde Gustav Fridolin till ett 80-tal Deltagare på Feministiskt initiativs ”Uppstart 2010” som arrangerades i Stockholm gågna helgen. Den fd riksdagsledamoten för MP berättade under en timme om sina riksdagserfarenheter och det var inte en dans på rosor han skissade upp på den vita tavlan. Samtidigt visade han på vilka möjligheter som finns inte minst när det handlar om att bilda opinion i en fråga.

Det område han främst valde att fokusera på var vad som händer med en när man får en (tre/fyra)dubblad månadsinkomst, nya umgängeskretsar och kanske till och med helt nya vänskapskretsar både politiskt och privat.

Vad händer när en klyfta rispas upp mellan de som får 50 000 kr i månaden och de som går tillbaka till sitt vanliga jobb (om en har något) på måndagen efter valdagen. Vem har tid att utveckla politik, läsa in sig och förbereda sig för debatter? Vem definierar via media och andra vägar vad Fi står för? Vad händer med den gjutna sammanhållningen som fanns där när det var ”vi mot världen”?

Gustav tittade tillbaka på sin tid som ny i riksdagen och den tiden före riksdagen. Visst, det var skillnad på före och efter, det blev konfliker. Konfliker blir det alltid men frågan är hur vi hanterar dem. Det kunde ha lösts bättre i MP. Han menade att Fi måste ha tänkt igenom detta innan. Ska t ex hela lönen gå till riksdagsledamoten? Ska inte partiet få en del, tänk alla de som jobbat ideellt, kanske i flera år, i valrörelsen, natt som dag.

Vad sker med ens syn på världen när man plötsligt tjänar mer än de flesta man möter på gatan. Vad händer när man plötsligt inte umgås i de kretsar och bland dem som man vill representera? Gustav Fridolin var tydlig på den punkten. Glöm inte bort dina gamla vänner, glöm inte bort vad du tänkte innan du blev tilltänkt riksdagsledamot, vad du ville göra då, vad du hade för drömmar politiskt. I korridorerna på riksdagshuset händer det mycket och många kanske faller in i andra spår utan att reflektera över det. Makten följer med, liksom pengarna och gör en blind.

Gudrun Schyman flikade in under frågestunden att det viktigaste är att vara ute bland väljarna, bland vanligt folk, inte sitta på möten i riksdagsbunkern. Då glömmer man inte, då har man kvar fötterna på jorden. Det är så lätt hänt att grotta ner sig i pappersbuntar med handlingar inför möten istället för att prata med folk om livet och vardagen.

När Fi kommer in i riksdagen, det är bara en tidsfråga, kommer vi inte ifrån maktkoncentrationen och pengarfrågan. Om Fi hittar en konvention mellan alla på valbar plats att skänka en del av lönen blir Fi det första partiet som gör det trots krav från andra ledamöter och partier att sänka lönerna för riksdagskandidaterna. Det skulle öka vår trovärdighet i frågan vilka vi vill representera, det skulle öka allas vilja att engagera sig för partiets sak, det skulle också minska konfliktytorna inom Fi efter valet. Gustav Fridolin visste vad han pratade om. Under kommande år kan vi ta lärdom av det.

Samuel Kvist
Talesperson i Feministiskt initiativ region Stockholm