En feministisk politik kräver regeringsskifte

Den borgerliga regeringen går till val 2010 med ett svenskt rekord i antifeministisk politik i bagaget. Om vi kommer in i riksdagen är det otänkbart för oss att bidra till ytterligare fyra år med regeringen Reinfeldt. Det skriver Gudrun Schyman på SvD Brännpunkt.

Den borgerliga regeringen går till val 2010 med ett svenskt rekord i antifeministisk politik i bagaget. Finansminister Anders Borgs feministiska åsikter på det mellanmänskliga planet lyser helt med sin frånvaro när han i budget efter budget omfördelar resurser från kvinnor till män.

Regeringens skattesänkningar leder till att män gynnas med sina vanligtvis högre löner. Samtidigt tvingas en kvinnodominerad offentlig sektor hålla nere såväl personalens rättmätiga lönekrav som antalet sysselsatta – trots att både verksamheterna och krisekonomin skulle må bra av det omvända.

Tystnaden från Borg har varit total sedan Vänsterpartiet lät Riksdagens utredningstjänst räkna ut att inkomstskillnaden mellan könen har ökat med 12 800 kr per år sedan 2006 och att 57 procent av skattesänkningarna går till män och bara 43 procent till kvinnor.

Svaret på kritiken, att allianspolitiken gör det mer lönsamt att arbeta, ekar ihåligt. Den gör det än mer lönsamt att vara man.

Borgs kvinnofientliga ekonomiska politik kombineras med en socialminister Hägglund som premierar hemmafrufamiljen genom att införa vårdnadsbidrag, en jämställdhetsminister Sabuni som inte vill ta i ordet feminist med tång och en näringsminister Olofsson som lovar börsbolagen att det inte blir någon kvotering av mansdominerade styrelser. Det är en självklarhet för Feministiskt initiativ att utmana den förda politiken och erbjuda ett tydligt feministiskt alternativ i valet. Om vi kommer in i riksdagen är det otänkbart för oss att bidra till ytterligare fyra år med regeringen Reinfeldt.

Tyvärr är den rödgröna oppositionen inte mycket bättre och de lyckas med konststycket att helt utelämna jämställdhet när de skriver om hur de ska göra Sverige till ett bättre land att leva i, på DN Debatt 6/9. Ordet jämställdhet finns inte med trots tidigare glimtar av feministisk retorik. De står svarslösa inför den mångåriga lönediskrimineringen av kvinnodominerade arbeten och sektorer. Den svenska heliga principen att staten inte ingriper i lönesättningen, utan att det är förbehållet arbetsmarknadens parter (som i avtal efter avtal gett kvinnor lägre löner än män), omhuldas av arbetarrörelsens partier.

Resultatet är decennier av diskriminering av kvinnor och att fundamentala samhällsfunktioner som vård, omsorg och handel inte tillmäts sin rätta betydelse jämfört med industri, transporter och andra mansdominerade verksamheter. Det är dags för politiken att lägga sig i lönebildningen genom aktiv omfördelning mellan mans- och kvinnodominerade arbetsgivarkollektiv.

Risken är att sådana viktiga frågor kommer i skymundan när vi nu för första gången i historien går mot ett tvåpartisystem. Valet om ett år blir en rysare, regeringsfrågan kommer att dominera som aldrig förr. Erfarenheter från andra länder visar att tvåpartisystem leder till att blocken närmar sig, och slutligen överlappar varandra. Redan idag upprepar Reinfeldt i debatter med de rödgröna, mantrat om likhet: ”Vi tycker ju ändå ganska lika i frågan”.

I ett gråtrist politiskt klimat får extremister lätt uppmärksamhet. Blir det jämnt mellan blocken i valet lär Sverigedemokraterna stödja en alliansregering. Jag tror inte att Reinfeldt i en sådan situation avgår och släpper fram Mona Sahlin som statsminister, utan hellre regerar med Sverigedemokraternas stöd.

Feministiskt initiativ är det parti som tydligast har antidiskriminering och universella mänskliga rättigheter som ideologisk grund, och är det bästa alternativet för den som vill motverka Sverigedemokraternas konservativa, kvinnofientliga, homofobiska och rasistiska politik.

Ett bra valresultat för Feministiskt initiativ breddar regeringsunderlaget för de rödgröna, och skapar mångfald i politiken oavsett vilket block som bildar regering.

En röst på Feministiskt initiativ i valet 2010 skulle kunna bli löftet för ett regeringsskifte. Vi är garantin för en feministisk opposition som granskar regeringens förslag utifrån ett jämställdhetsperspektiv – vare sig de kommer från de blåa eller de rödgröna.

EU-valet visade hur fel den kan få som på förhand räknar ut Feministiskt initiativ. I nästa års val har vi som ambition att fortsätta att överraska. Behovet av en feministisk röst i politiken är större än någonsin.

Gudrun Schyman
talesperson för Feministiskt initiativ

Artikeln är ursprungligen publicerad på SvD Brännpunkt 14/9.