Halal-tv public service?

Var håller Feministiskt initiativ hus i debatten om ”Halal-tv” och kvinnors rättigheter, frågar Dilsa Demirbag-Sten den 23 november.

Feministiskt initiativ är hittills ganska ensamma om att uppmärksamma den växande religiösa fundamentalismen inför det kommande EU-valet. För många kvinnor är detta blodigt allvar. Det vi ser nu är nämligen att religiös fundamentalism och högerextrema grupper stärker sin ställning i den europeiska politiken. I flera länder har det resulterat i inskränkningar av kvinnors (och hbt-personers) rätt till sin sexualitet och till sin kropp.

Religiös politisk påverkan som diskriminerar kvinnor och minoriteter måste därför utmanas politiskt, oavsett om den kommer från den romersk–katolska kyrkan, från protestantisk kristendom eller från en fundamentalistisk tolkning av islam. Stödet för den sekulära staten, fri från religiös inblandning, behöver stärkas i hela Europa.

Den feministiska rörelsen i Europa, organiserad i nätverket European Feminist Initiative, samlades i Rom i våras för en bred konferens på just detta tema, med rätten till fri abort som konkret kampfråga. Och här i Sverige säger Feministiskt initiativ nej till både religiösa friskolor och vårdcentraler.

Men alla religiösa människor är självklart inte fundamentalister. I den demokratisering som många vill se inom t.ex. Svenska kyrkan, för att bl.a. ge prästvigda kvinnor samma rättigheter och möjligheter som prästvigda män, använder många feminister kyrkans skrifter. Man läser texterna på ett nytt sätt och lyfter fram kvinnliga förgrundsfigurer som gömts undan av män. Självklart har muslimska feminister samma kapacitet.

Halal-tv sätter också ljuset på frågan om public service ska hålla på med religionsutövning över huvud taget. Sveriges radio sänder helgmålsringningar och söndagsgudstjänster, och det är svårt att argumentera för att bara en religion ska komma till tals. Men som försvarare av det sekulära samhället är jag kritisk till att religiösa uppfattningar accepteras som självklar utgångspunkt i mängder av public service-program. Och lika lite som jag vill ha public service-program grundade i fundamentalistisk islam (vilket dock Halal-tv inte verkar vara) vill jag se Carola, med kors på bröstet och klar koppling till Livets Ord, göra samhällsprogram i Svt.

Och förresten: Är det klädseln, den muslimska slöjan, som ska avgöra vilka religiösa företrädare som ska få komma till tals? Jag är rädd att en del av reaktionerna på Halal-tv är ytterligare ett exempel på att kvinnors klädsel alltid är föremål för kritik och diskussion – aldrig mäns.

Gudrun Schyman
Talesperson för Feministiskt initiativ

Artikeln publicerades ursprungligen i Aftonbladet.